Livingstone.

I tisdags hoppade Erica och jag på bussen till Livingstone. Sex timmar senare anländer vi för att ganska omedelbart åka på en båttur på Zambezifloden. Det kostade en liten slant men å andra sidan ingick snacks, middag och inte minst dryck. Det blev ett par gin & tonics och öl när vi gled fram längs floden och njöt av vatten och djurliv.





Vi såg massor med flodhästar! Och även några krokodiler, babianer och såklart en hel del fåglar. Riktigt fint.

Nästa dag tog vi oss till Victoriafallen och jag fick se nåt annat än när jag var där i början december. Mycket mer vatten än senast! Det häftigaste var nog ändå att vi blev helt genomblöta när vi stod där i fullt solgass men i ett ösregn skapat av vattenfallen. Inte direkt skvätt utan det bildas liksom regnmoln längs med kanten av fallen som släpper sitt vatten över alla oss som promenerar där. Riktigt cool känsla, att bli genomblöt av vatten från Victoriafallen. Sämre kan man ha det! Kan ju tillägga att det var en väldig varm dag så svalkan var välkommen.




Igår var vi på Livingstones museum som var ett fint sådant och sedan tog vi bussen hem till Lusaka igen. Riktigt skön minisemester.

Alltid när jag upplever något så vackert så känns det som om själen helas och läks lite. Känslan av att stå inför Mosi - oa - Tunya...när vattenmassorna dundrar nerför klippväggen..ja, det är så storslaget att man tappar andan. Och det känns som balsam för min ganska så mörbultade själ och hjärtat mitt som fått sina törnar. Naturen läker och gör livet stort och vackert. ( Människor också, förstås. )

Idag är det då tydligen nyårsafton! Jag får finbesök från Sydafrika. Red kommer och hälsar på och firar nyårsafton. Vi lärde känna varandra när vi bodde på samma hostel här i Lusaka. Han är en rolig och intensiv person och det ska bli riktigt roligt att festa med honom ikväll.

Gott nytt år på er alla! Puss och kram!

Mellandagar.

Julafton firades med en rejäl fest hemma hos Maria och mig. Jösses vad folk och vilket ös! Lite annat än stilla klappöppning och Kalle, hehe.

Helgen har varit lugn och jag läser och tar dagen som den kommer. Så skönt med äkta ledighet, bara såsa om man vill...

Imorgon hoppar jag dock på bussen till Livingstone och ska spendera ett par dagar där med några kompisar. Ska bli fint med lite miljöombyte, Livingstone är ju en trevlig liten stad också.

Blir ingen Zanzibar för min del dock. Lite olika faktorer som spelar in. Men inget att hänga läpp för, tänker mig att jag kan lägga de pengarna i reskassan för nästa år istället...och då kanske även kunna resa med mitt favoritsällskap i stan :)

God jul!

Inte mycket har hänt den senaste veckan så det här inlägget ägnas åt att önska er alla en riktigt fin julhelg!
Ät gott, drick gott och berätta hur mycket ni tycker om varandra!

Puss och kram från ett varmt och soligt Lusaka.

Jullov.

Japp, nu har jag jullov! Helgen bjöd på soligt och varmt väder men idag har vi fått regn. Det gör inte så mycket men solen får gärna återvända så att vi kan fira jul vid poolen :)
Som vi har pyntat hemma! Här är två smakprov!







Har inga direkta planer den här veckan mer än vi ska försöka köpa lite nya kläder så att man är fin till jul. Sen får vi se. God mat och dryck får det ju bli, sen löser det mesta sig. Att bara ta det lugnt är ju inte så dumt det heller.

Ont.

Igår hämtade jag ut ett paket från Sverige. Födelsedagspresenter från moster och bror. Det var så himla kul att hämta paketet som var stort och grönt, och ännu roligare att öppna det! Fina grejer! Tack igen!
Men aj vad ont i det gjorde ändå. Tårarna rann när jag såg brorsans handstil och jag kan säga som så här att jag bara gråtit en gång de här tre månaderna. Igår den andra gången då...och litegrann höll det på så där under kvällen. Inga fler tårar men väl ont i hjärtat. För många hej då, för mycket saknad helt enkelt. Samtidigt, som jag säger åt mig själv, det är en bra sak att jag har så fina människor i mitt liv som jag saknar så att det gör ont. För det är det ju.

Så jag ska inte deppa! Julledigheten börjar om två timmar och då ska Maria och jag gå och äta god lunch och sedan handla lite grejer för att skapa julstämning. Knäckkok och julmusik, nu jävlar ska det bli juligt i det rosa huset i mass media!

Önskar mina hjärtan runtom i världen säkra resor och en fin juletid.

Musik.

Ikväll ska jag och hela högen på Zambia Music Awards! Det ska bli roligt. Ingen av oss vet riktigt vad vi ska vänta oss...mer än att vi borde vara lite finklädda. Kul blir det ändå, folket är ju på plats och i rätt sällskap har man det fint vad man än gör. (Nästan.)

Imorgon går jag på julledighet. Skönt! Det kommer för er del att märkas genom att jag inte har tillgång till internet lika enkelt för att ladda upp inlägg och bilder. Men jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er om mitt liv så får ni göra detsamma.

Kan inte riktigt förstå att det är julafton nästa vecka. Tossigt. Jag har varit här i exakt tre månader idag. Tre månader! De har verkligen svischat förbi. Det blir väl ungefär lika lång tid till här innan jag återvänder hem. Går det lika fort? Vi får se.

Svenskar.

Jag umgås främst med svenskar här. Det är lite konstigt. Alltså, det finns hur många svenskar som helst här. Och det är lättare att lära känna en svensk som ju befinner sig i samma sits och så vidare. Men visst, en å annan zambier har jag lyckats lära känna...men enbart killar.
Majoriteten av alla praktikanter och svenskar överhuvudtaget är däremot tjejer. Killarna lyser med sin frånvaro. Vad beror det på? Det är ju likadant på skolan hemma, alltid många fler tjejer som läser utvecklingsstudier och liknande. Hm.

Det har blivit varmt igen. Som i ett trollslag. Har 27 grader på kontoret just nu. Det är inte farligt alls dock. Det passar dessutom väldigt bra då vi ikväll ska ut och äta på en mexikansk restaurang, Revolución. Så mysigt att sitta ute vid trädet med de kulörta lyktorna och förhoppningsvis få höra lite levande musik. En skön tisdagskväll i Lusaka!

Ledighet.

Vilken underbar helg! Gjorde inget av de mer praktiska sakerna som var planerade utan det var en helg av häng och härligheter, helt utan förpliktelser. Jag har inte tänkt på jobbet, skolan eller uppsatsen en endaste gång vilket får sägas vara en bra indikation på att jag verkligen varit ledig. Nu är det bara den här veckan kvar på kontoret sen stänger vi för julledighet och öppnar igen den 5e januari. Långledigt! Det ska bli väldigt skönt. När jag sedan återvänder så kommer jag att ha 2.5 veckor kvar av min praktik. Tiden går så otroligt fort att rätt som vad det är så sitter jag i Göteborg och fikar igen. Men en sak i taget, nu är det att njuta av livet här i Lusaka och Zambia som gäller. Vilket är ganska enkelt måste jag säga.

Förra veckan var svenska veckan i Zambia. Sverige firade 45 års samarbete med Zambia och det var en hel del happenings och även gratis visningar av svensk film på bio. Låt den rätte komma in visades och även Maria Larssons eviga ögonblick (och någon till tror jag). Så igår var vi på bio och såg Maria Larssons eviga ögonblick och det var så fint. Tyckte väldigt mycket om filmen och den avrundade helgen så fantastiskt.

Vädret har hämtat upp sig en del och idag skiner solen. Inte jättevarmt direkt men det regnar inte och det är riktigt skönt.
Den enda plumpen i protokollet är att det här är en vecka av avsked. Tre personer som jag tycker jättemycket om (Elin, Caroline och John) lämnar landet. Tungt! John återvänder förstås i mitten av januari och kanske får jag även ynnesten att träffa tjejerna på Zanzibar i början av januari. Med andra ord, det kunde varit värre.
Zanzibar ja, tanken är att åka dit runt nyårsafton (tåg till Tanzania) men för att jag ska kunna göra det måste jag ha fått mitt tillfälliga uppehållstillstånd, annars kan jag inte lämna landet... Så håll tummarna för att byråkratins långsamma vevar rullar på lite snabbare än normalt!

Kallt!

Brr, det regnar och är ruggigt här i Lusaka. Det är runt 20 grader och funkar väl när man är ute och går men sitter man stilla på kontoret som jag gör så blir det allt lite väl kyligt. Mer kläder får avhjälpa problemet antar jag...

Helgen står för dörren och det ska bli väldigt skönt. Känner mig lite trött så lite ledigt och massor med roligheter är välkommet! Börjar bra med en inplanerad ölkväll med John ikväll. Prima liv det må ni tro!
Sedan på lördag är det Luciafirande på svenska skolan. Lustigt, en annan har ju gått i luciatåg där ett par gånger... Ska också försöka klämma in en shoppingrunda, vill gärna ha lite nya kläder. Börjar tröttna ganska rejält på den existerande garderoben.
På kvällen blir det fest med bland andra Elin & Caroline och det lär bli fullt ös! Sedan är det då söndag och då ska Maria och jag försöka skapa lite julstämning hemma. Julbak och pynt är tanken!

Ha en fin helg och tack för fina ord om min lilla musikvideo. Den är gjord med mycket kärlek ska ni veta.

Musikvideo :)

Nu hoppas jag verkligen att ni kan se det här som jag gjort. Det är bilder från mitt liv här i Zambia, tagna under min så kallade födelsedagsvecka.
Låten är en hit här som de flesta av oss utvecklat ett slags beroende av...

Bildtexter tror jag är överflödiga, bilder säger ju ändå mer än ord, käckt nog. Ni kommer att se bilder på mina vänner, från huset där jag bor, arbetskamrater, vägen till jobbet, Victoriafallen och så vidare. Ingen bild är tagen i Lusaka city utan områdena är Kabulonga, Kalingalinga och Mass media och så Livingstone så klart. Så ni vet!

Mycket nöje!

Upptagen.

Vet att det varit lite klent med blogginlägg på sistone men dagarna har varit fullbokade. Vi har koordinationsmöten med våra partners om dagarna och sedan på kvällarna har jag varit iväg och tränat som en idiot på gymmet. Men det kommer!

Det regnar väldigt mycket just nu. Är ganska så kallt (20 grader ungefär) och alltså ganska så tråkigt. Hoppas verkligen på att det klarnar till helgen så vi kan ut och njuta av sol och värme.

I helgen hade vi tur med vädret och fick se Victoriafallen i solsken med blå himmel med vita moln som bakgrund. Livet är härligt såna stunder.




Och det finns inte ord för hur mycket jag saknar min älskade bror just nu.

Underverk.

Man blir lycklig när man ser en regnbåge i Victoriafallen.

Mosi-oa-Tunya.

Vad ska ni göra i helgen?
Jag ska åka hit:



Åker med Elin och Caroline. Två svenska tjejer som är här och skriver sin c-uppsats. Sköna lirare som tyvärr snart måste lämna Zambia och fara vidare i världen och livet. Det kommer att bli en grym helg i Livingstone.

Oj.

Jag hade visst glömt en nolla i mitt telefonnummer. Ber om ursäkt för detta! Det var dock en och en annan som luskade ut detta och slog mig en signal. Det var fint!

Hade en riktigt härlig födelsedag. Frukosttårta, sång på jobbet, grym hemlagad lunch och sedan även en väldigt god indisk middag. Allt det här i sällskap av riktigt sköna
människor.

När John ser så här nöjd ut så vet man att maten är ljuvlig.


Tack för alla gratulationer!

Tjugonio.

Idag är det min födelsedag och jag hade väl liksom hoppats på fint väder. Det är ju typ jämt fint här, även om vi är mitt i regnperioden nu. Men inatt var det rejält med regn och åska vilket dock är ganska härligt. Det regnar fortfarande men jag tror ändå på solsken senare idag. Eller så blir det ett dygn av blixtar, dunder och magiska under!



På väg till kontoret.

Maria bakade chokladtårtor till min ära igår. Himla gulligt!
Fick bli en liten smakbit till frukost.


Sång & tårta. Den sköna blandningen av att känna sig generad och omtyckt :o)

Roligt!

Fyller man år så kan man ju lika gärna fira ordentligt! Födelsedagsveckan inleddes i fredags och tanken är att den ska fortsätta veckan ut :)

I fredags gick vi ut för ett par öl och ett pubquiz men som så ofta blir det sällan som man tänkt sig, utan ännu bättre! Vi gick från ställe till ställe och avslutade på klubb i Kalingalinga. En grym kväll! På lördagen var det ju dags för den planerade festen så att säga så det kom en bunt sköna människor hem till oss för en prima förfest och sen gick vi ut på Polo Grill för dans och häng. Det var verkligen ett härligt gäng och jag hade väldigt roligt. Och finns det ett bättre sätt att avsluta kvällen än att ligga på en gräsmatta under stjärnorna och bara finnas till?



Roligt i lördags!

När veckan är över ska jag sammanställa bilderna i ett kreativt collage, så vänta tålmodigt kära ni!

Konsult.

Jag jobbar på och blev precis påmind om att jag nu varit här i nio veckor. Idag ska jag till "min" partnerorganisation och assistera dem med att analysera svaren från en massiv undersökning de utfört bland sina egna partners. Man kan på sätt och vis säga att jag jobbar lite som konsult. Fast inte riktigt.

Gott om regn och åska inatt så nu på morgonen är det faktiskt så svalt att en kofta känns skön. Det är en ovan känsla! Räknar dock med att det vid lunchtid är varmt igen...men vi får väl se.



Läsarönskemål: "Men kan du inte lägga upp en bild på dig?!" Okej, varsågod! Och jag är gladare än vad bilden visar...lovar :)

Lästips.

Om ni vill ha lästips och råkar vara intresserade av Afrika (vem är inte det?!) så kan jag rekommendera den här boken. Har inte kommit så långt än men jag gillar den. Historia, fakta och allt sådant fast på ett lättläst och underhållande sätt.

Man kan ta afrikanisten ur Afrika men inte Afrika ur afrikanisten. Speciellt inte när afrikanisten befinner sig i Afrika. Sanna mina ord!


Martin Meredith - The State of Africa

Rödljus.

Så här lite utanför stan finns det en del körtekniska knep att ta till. Trafiken kan vara ganska tjock och köerna sega så när det kommer ett rödljus så kan man helt enkelt köra av vägen, passera rödljuset och sedan köra upp på vägen igen. Käckt va?
Detta kan även funka vid köer. Att man helt enkelt lämnar asfaltsvägen och kör vid sidan om vägen tills man kan köra om kön. Det brukar inte uppskattas av medtrafikanter som kan göra sitt bästa för att blockera ens framfart. Men ibland funkar det! Detta är även något som minibussarna (kollektivtrafiken så att säga) gör ofta, och när de gör det är det allmänt accepterat. Kollektivet framför individen!
Folk kör väl generellt inte så bra här men tack vare att det är så väldigt många bilar så går det inte så fort vilket innebär att krockar behöver inte bli så farliga. Förutom pappersarbetet...det ska vi inte ens gå in på.

Bensinstopp är vanligt. Oftast tankar man bara för en liten sedel per gång och det har för min del inneburit...fem, sex stopp hittills. Häromnatten så fick chauffören och hans kompis knuffa bilen hela vägen till bensinstationen medan jag o min vän satt kvar. Det var väl ett kvarter eller så. Konstig känsla att sitta i en bil som två personer knuffar... Men att kliva ur bilen och hjälpa till accepteras endast i nödfall (dvs om jag är den enda personen i bilen). Kvinnor gör inte sånt liksom. Dock kan man komma runt det ibland, med lite övertalning. På tal om övertalning så har Nelson, han som jag oftast åker med, nu äntligen börjat kalla mig Sanna och inte madame. Helt klart att föredra! Jag känner mig verkligen inte som någon "madame".

Pengar.

Lusaka är en förhållandevis dyr stad. En hel del kostar som i Sverige. Gå ut och äta lunch kan lätt kosta 75 kronor (på de mer internationella ställena då). Internet är säkert tre gånger så dyrt som hemma och elen ska också vara dyr men jag vet inte exakt hur mycket den kostar.
Öl är billigt! Man behöver inte ha så många kronor på fickan för att kunna bjuda kompisarna på en eller ett par rundor.


Mosi - zambisk öl. Finns även i en annan variant, (den godare) Mosi Gold.

Även zambiskt producerad sprit är löjligt billigt, en flaska hyfsad rom för 25 000 kwacha (20 000 är ungefär 30 kr). Vinet kommer från Sydafrika och det billigaste jag hittat är ett okej vitt mousserande för 31 000 kwacha. Douglas Green och de andra mer kända märkena kostar ungefär som hemma.

Går man och handlar mat på SPAR supermarket så är utbudet bra, massor med frusna vegetariska produkter till exempel. Och priset därefter. Det är lustigt dock, att det liksom förväntas vara billigt för att det är fattigt... Det är ju inte många zambier som har råd med det fina utbudet och restaurangerna. 70 % av befolkningen lever på fattigdomsgränsen. Nu ska väl just Lusaka vara dyrast, de andra städerna ska vara lite mer överkomliga har jag hört. Hoppas få utforska detta framöver...

Poliser och lärare tjänar ungefär 1- 1.2 miljoner i månaden. I runda slängar 1500 kronor. Jag behöver kanske inte säga att det är väldigt lätt att muta sig genom systemet? Och ja, lärare mutas också att ge barnen bättre betyg och så vidare.

Sjuk.

Bloggen blir bara tråkigare och tråkigare...hehe.
I måndags kväll blev jag magsjuk och ägnade något dygn eller så åt att kräkas. Ursäkta äckligheten i detta, men det var så det var. Sen ett dygn till av vila och börja äta igen och nu är jag tillbaka på benen och på jobbet. Skönt när det går fort iallafall!

Det är torsdag och helgen börjar närma sig. Har inga planer utan ser mest fram emot att glida runt och ha roligt, som det brukar bli!

Saknar er, mina nära och kära!

Sorry.

Ja, löftet om att ta med kameran i helgen...det gick inte så bra med det. Men det var en fin helg, väldigt rolig!
Vi (Erica, Maria, Mich och jag) förfestade lite hemma i fredags och gick sen vidare till Malins hus (där även Petu & John anslöt sig) och sedan var det dags för utgång. Två klubbar besöktes, Lounge och Alpha. Det var väldigt roligt, en sån där kväll man minns liksom. När allt är enkelt, kul och bara flyter på. Skön känsla.

Lördagen var lugn med lite pannkakslunch, eftermiddagsbio då vi såg Unstoppable - en film om ett skenande tåg. Väldigt underhållande! :) Sedan på kvällen gick vi till Portico som är ett italienskt ställe här som har grymma pizzor.
Söndagen, ah, söndagen. Häng vid poolen med snacks och vindrinkar. Sen iväg på ännu en eftermiddagsbio, den här gången Eat Pray Love som väl var sådär men ganska gött med bio och popcorn ändå.
Det var helgen i ett kortare sammandrag. Väldigt rolig & väldigt välgörande. Jag har det fint här, har verkligen anpassat mig till livet här och har folk att umgås med som får mig att må bra. Det är inte självklart att det ska funka så här bra och jag är väldigt glad över hur det blivit.

Nu är det måndag igen och jag går in på min åttonde vecka här på kontoret. Hur fort går tiden egentligen? Helt otroligt.

Några bilder ska ni dock få :)
Så här ser ut när man tittar ut från mitt sovrumsfönster:








Det byggs mycket!

Huset.

Här bor jag nu! Med Maria och liten fluffig vovve. Det finns tre sovrum, tjusigt vardagsrum, stort kök och en uteplats på baksidan.



Området där huset är beläget kan bäst beskrivas som en stor byggarbetsplats. Det byggs nya hus överallt. Ett nytt bostadsområdet skapas helt enkelt.

Doft.

Det här trädet doftar så himla gott. Paradisträd brukade vi kalla dem men jag vet inte om de heter så. Men de doftar helt klart paradisiskt!



Igår flyttade jag hem till Maria så nu har jag för första gången packat upp hela min packning. Blev lite besviken över att jag inte hittade en massa kläder längst ner i väskan... Garderoben är något torftig när man bara reser med en 50-litersryggsäck. Men men. Tänk vad roliga mina kläder hemma i Göteborg ska kännas när jag återvänder :)

Har hört att det snöar i Göteborg idag. Det känns otroligt avlägset!

Flygmyror.

Precis nu när jag skrev ett mail till morfar så kom jag på en sak som jag inte skrivit om här men som är ganska fräck.
Citerar från mailet:

'Jag fastnade i en dimma av flygmyror förra veckan. Efter första regnet så hände det häftiga att miljarder med flygmyror lämnade marken samtidigt. Och när de tappade sina vingar..ja..det var en som ljust grå dimma och jag fick massor med vingar (och myror) i håret. Låter kanske lite äckligt men jag var fascinerad. Det var som om de kom upp på en given signal. Och jag kunde höra det prassliga ljudet av alla dessa vingar. Magiskt på ett vis.'


Helgen har jag tillbringat i sängen med min onda hals så har inget roligt alls att berätta om det. Men idag flyttar jag igen, för sista gången kanske till och med?
Hem till Maria och lilla vovven Buju!

Vardag.

Livet rullar på och jag har helt enkelt inte så mycket spännande att dela med mig av, framförallt inga bilder. Men till helgen ska jag försöka använda kameran lite, lovar.

Idag har jag varit på migrationskontoret för att få en stämpel så att jag kan stanna ytterligare 30 dagar. Det var en procedur som hetta duga... Till slut fick jag dock stämpeln men måste snart ansöka om ett tillfälligt uppehållstillstånd, kanske man kan kalla det, för att få stanna längre än tre månader. Det kostar 1 miljon kwacha, ungefär 1500 kr. Lite tråkig utgift men finns det inget annat sätt så får det bli så. Ska höra mig för lite mer.

Fredag idag och jag ska hem till Maria för avslappnat häng. Är lite småsjuk med ont i halsen och lite huvudvärk så, så det får bli en lugn kväll.

Vilket hängigt inlägg.. Jösses. Förutom mitt fysiskt ganska tråkiga tillstånd nu så måste jag säga att själen är på topp. Glad och lätt om hjärtat. Så ni vet. :)

Grattis moster!

Fira med god mat, gott vin och gott sällskap!




Hittade en bild som jag tycker är härlig. Eva (t.h) och bästisen Ingela har roligt på en av de alltid lika härliga middagarna som Eva ordnar.

Åska.

Äkta svenskt att blogga om vädret, hehe, men igår föll regnet rejält och med det kom åskan. Helt fantastiska smällar! Hörde knappt vad som sas på tv:n... Underbar natt sedan med sval regndoftande luft. Första gången jag behövt täcke sedan jag kom hit faktiskt. Skön känsla :) Nu på dagen är det dock soligt och varmt igen vilket ju så klart är toppen. Regn på natten, sol på dagen, det vore ett vinnande koncept!

Idag har jag flyttat igen. Från Kudu Road till Roan Road (kristna stället). Det var ett stort välkomnande när jag kom tillbaka. Är ju lite känd på det där stället...blir så när man är den enda som är ute och rumlar om nätterna antar jag! =) Nä då, jag har god kontakt med de flesta som jobbar där och blev faktiskt erbjuden en ganska hyfsad deal gällande långvarigt boende... Mm, lite lockad faktiskt. Framförallt är det närheten till kontoret som är tilltalande. Att kunna promenera är så mycket värt jämfört med att behöva åka buss eller taxi. Från Roan är det dessutom nära till Melissa supermarket och annat käckt...
Från att inte ha nånstans att bo till att ha två ställen. Så det kan bli.

November.

Igår föll det minsann lite regn! Men det var ganska mycket väsen (muller) för inte så mycket vatten... Men ändå. Luften blev lite friskare. Och så luktar det så gott.

Helgen har varit toppen. Riktigt härlig utekväll i fredags, gött häng sedan både lördag och söndag. Tyvärr har jag inga bilder...får ta och skärpa mig på den fronten. Men ni vet hur det är, man tar ju liksom inte bilder på sin vardag... Dumt nog.

Min dator ställde om sig från sommartid och det var en lustig känsla.(Så nu är det en timmes skillnad mellan Sverige & Zambia.) November har aldrig varit skönare än så här. Solen skiner, det är varmt, några fläktande vindar, kjol och sandaler är standardklädseln... Träden blommar och hjärtat ler :)

Låt det komma, låt det falla

Tiden innan regnet faller är en speciell tid.
Så lyssna och tänk på mig! :)

Phil Collins - I wish it would rain down

Väldig starka barndomsminnen till den här låten. Men nu skapar jag nya..!
Och man ska passa sig för vad man önskar, regnet här kan ställa till det ganska rejält...men just nu längtas det nog en aning efter lite lättnad i värmen.



Poolen svalkar förstås. (Bilden är från min första helg här, det kanske bör tilläggas...några fler fräknar har jag allt lyckats få...)

Jobb.

Fem veckor alltså. Wow, tiden går ganska fort alltså... En fjärdedel av min praktik är genomförd och det börjar bli dags att tänka på uppsatsämne. Har ju några idéer men har inte bestämt mig för något än. Tanken är ju att jag ska göra mina efterforskningar här och sen skriva klart uppsatsen i Sverige. Kommer nog att bli lite tight om tid vilket ju talar för att det är en väldigt god idé att komma igång med uppsatsen snart. Men det är ju inte så lätt att hitta tid och ork till det, jobbet tar sin beskärda del och sen vill jag ju ha lite fritid också...ju. :)

Det blir en del jobb nu med partnerorganisationen som är en paraplyorganisation. Jag följer med till deras partners och deltar i intervjuer, fokusgruppsdiskussioner och så vidare. Några fältbesök har det blivit och även om de ställen vi besöker är de som lyckats, tex ett område där Habitat For Humanity har byggt drygt 100 hus i Lusakas utkanter och därmed skapat bostäder åt ungefär 500 människor. Det är ju positiva händelser som behövs när man möter de som kämpar något oerhört under svåra förhållanden. Var på ett barnhem igår där 75 % av barnen är HIV-positiva och själva organisationen kämpade för att få matbidrag till de 750 barn som besöker dem varje dag (de flesta av dem bor med en farmor eller annan äldre, kvinnligt släkting men kommer till skolan varje dag där de får mat och medicin). Jag pratade en hel del med föreståndaren och han var oerhört stolt, med rätta!, över att den första kullen barn som de haft nu började titta på att läsa vidare på universitetet. Det han var mest bekymrad över var hur de skulle få råd med det, men han var hoppfull. Det går att skapa bättre liv även under riktigt svåra förutsättningar. Men det krävs resurser, både mänskliga och monetära.

Regn.

Igår kom det allt en skur! Jag var på ett kontor och satt med på en intervju och kände plötsligt doften av regn... Härligt.
Dock så kommer det att bli knepigt att promenera när det riktiga regnet kommer sen, avrinningen funkar dåligt så de remsor man använder som trottoarer blir gyttjestråk. Men det tar vi då. Om det kommer nåt mer regn vill säga...man vet aldrig.

Idag har jag flyttat ut från mitt hostel och in hos Anna. Där bor jag nog tills på tisdag eller så. Det är ett bra ställe att bo, nära jobbet och trevligt folk! (och god mat :)

Kabulonga.

I lördags tog jag en tvåtimmarspromenad i Kabulonga. Jag letade efter, och fann, Cheetah Road där vi bodde en gång i tiden. Det var dock inte så enkelt att hitta själva huset, murar och plåtgrindar utan insyn gjorde det nästan omöjligt att se husen så jag är inte riktigt säker vilket som var vårt. Men jag ska göra fler efterforskningar...

Bilden är inte tagen på Cheetah Road men i samma kvarter. Ganska fint, eller hur?


Helgen var härlig. På fredagen var det middag hemma hos Anna och sedan gick några av oss ut och tog ett par öl. Lördagen inleddes då med min megapromenad och senare på kvällen var det grillkväll och även en sväng till Polo Grill.
Självständighetsdagen firades på söndagen men det var inga större grejer som hände. Det blev en sväng på stan och lite marknadsbesök. Det som märktes mest av självständighetsfirandet var att en del män var otroligt berusade.
Give me your number I want to marry you I LOVE YOU!
Liksom.
Nåja. Vi for sedan till en pool och svalkade oss innan det var dags att gå ut igen. Vi gick till ett italienskt ställe med grymt goda pizzor och när vi var klara där knallade vi till Polo Grill för en drink till. Har man helg så har man :)
Måndagen som ju var en helgdag till var en soft sådan och det enda som vi egentligen gjorde var att gå på bio. Vi såg The Other Guys och hade verkligen väldigt roligt åt den. Rekommenderas!

Nu är jag ju tillbaka på jobbet och ska komma igång med att jobba med en partnerorganisation i veckan. Det ska bli kul!

Vägledning.

Jag älskar mitt nya rum! Det är toppen. Hade det bara funnits ett pentry och varit lite billigare så hade jag lätt kunnat bo där resten av tiden i Lusaka. Det enda som är tråkigt är väl att det kan bli ensamt att bo själv men å andra sidan så är jag ju nästan bara där när jag sover så det är inte så farligt alls.
Och känner man sig lite vilsen så är det bara att ta en titt i spegeln, där finns det vägledning att få!

3-dagarshelg

Senaste nytt! Efter en natt i ett rum med lite väl låg standard har jag nu flyttat till ett annat. Nu finns det lås och lampa på det gemensamma badrummet, något som saknades tidigare. Sängen är skönare & finare och golvet är helt och utan kackerlackor... Känns mycket bättre! På lördag eller söndag så flyttar jag tillbaka till det finaste rummet, det med garderober och framförallt eget badrum. Det är en sak att dela badrum tillfälligt men när jag ska känna mig hemma så vill jag nog gärna ha ett eget känner jag. På tal om toaletter och sådant så ska man tydligen fira om man klarat första månaden utan magproblem, så, jag firar! Inga bekymmer alls. Peppar peppar, haha =)

En månad har gått väldigt fort måste jag säga. Livet levs med enkelhet just nu. Att jobba heltid är fortfarande ovant och lite jobbigt speciellt på eftermiddagarna när man suttit i värmen (ja, den har återkommit) hela dagen. Men sen hem, tvätta av sig lite och sen ut på middag med kompisar (oftast) eller bara vara hemma och kolla på serier på datorn, läsa eller lyssna på musik och slappa med en kall öl. Behövs inte så mycket mer. Något jag kommer att sakna när jag flyttar från mitt hostel är promenaden till jobbet på morgonen (och även hem på eftermiddagen så klart). Det tar ungefär en kvart att gå och det är ett så skönt sätt att starta dagen. Jag möter samma människor och hälsar på dem och kanske köper bullar (tänk friterade scones) till fikat på jobbet. Nyttigt värre, hehe! Ja, inte har jag blivit smalare sen jag kom hit inte. Tycker jag äter hela tiden... Märkligt, brukar ju inte vara så hungrig när det är varmt...men å andra sidan är det ett sätt att hålla energin uppe antar jag.

Att vara stammis är verkligen nåt som lönar sig. Jag brukar till exempel åka med samma taxikille om kvällarna och när han tar 20 000 kwacha (ca 30 kr) så tar en vanlig bil ungefär det dubbla. Det kallar jag bra stammisrabatt!

Så livet börjar ordna sig och ibland så pirrar det till i magen när jag promenerar runt i Kabulonga. Tänker att här går jag i Lusaka, Zambia efter att ha velat återvända så många år. Drömmar blir sanna ibland, helt klart.
Dream it. Plan it. Do it. Liksom.

På söndag är det självständighetsdagen vilket innebär att vi är lediga på måndag. Ska bli toppen med en tredagarshelg!

Ha en fin helg kära ni!

Baobab.

Hur kan man inte bli kär i dessa underbara träd?
'Trädet med rötterna i himlen. '
En man på lodgen vid lake Kariba berättade om anledningen till varför det finns så många stora baobabträd kvar. Man kan inte använda träet till något, det är för mjukt. För hade det varit användbart, tänk ädelträ, inte hade dessa bjässar funnits kvar då? Sedan finns det andliga aspekter men också att man kan använda frukterna och även samla honung då bin trivs i träden. Men dessa sammantaget hade förmodligen inte klarat att stå emot ett monetärt värde... Jag är glad över att de står kvar, det är ett så pampigt och samtidigt gulligt träd.



Båda träden står ståtligt i Zambia vid vägen mellan Lusaka och Siavonga.

Temavecka.

Den här veckan samlas en hel del SCC-medarbetare för fyra dagar av information, utbildning, workshops och liknande. Schemat är späckat så det kommer att bli en intensiv vecka men också säkert mycket givande. Ser fram emot att höra om de olika delarna av organisationen och träffa alla. Roligt är att en gammal kurskamrat som nu jobbar i Nairobi har kommit hit, fint att träffa henne igen! :)

Uppdatering på den ständigt aktuella bostadssituationen: I fredags flyttade jag till Life Abundant Fellowship, det är ett kristet hostel ungefär en kvarts promenad från kontoret. Mitt rum är inte pjåkigt alls, jag har två sängar, en tv, en fläkt, stora garderober, badrum med egen toalett och badkar (något klent flöde på vattnet bara, och inte så varmt). Det kostar 100 000 kwacha per dygn, alltså ungefär 150 kronor och då ingår en lättare frukost (samt lakan och handdukar). Det finns också trådlöst internet men inte i mitt rum utan jag får gå till den andra byggnaden om jag ska komma åt det. Inte så farligt dock..
Nu ska jag förvisso byta rum ett par dagar till ett mindre utan egen toalett och så, men då ska jag också få ner priset ganska rejält tänkte jag.
Det som igen är nackdelen med att bo så här är ju att jag står utan kylskåp och kök. Men för de kanske 10-12 dagarna som jag ska bo där så ska det väl fungera.

Vädret är betydligt svalare och snacket går om att det kommer att regna på söndag, på självständighetsdagen. Vi får se!
Det är ju extremt torrt nu så lite regn är absolut välkommet.

Siavonga.

I lördags morse for två bilar med 8 personer (7 ambassadpersoner och jag :) från Lusaka till Siavonga och Lake Kariba. Det var en trevlig bilresa på ungefär 3 timmar innan vi var framme vid den här fantastiska sjön, eller dammen kanske man ska säga. Den byggdes på 60-talet av britterna mellan nord- och sydrhodeisa , alltså dagens Zambia och Zimbabwe. På Zimbabwes sida finns 4 turbiner, på Zambias 2, men de genererar ändå mer ström än Zimbabwes, tydligen.


Zambia till vänster och Zimbabwe till höger.

Kinserna (kan säga att det är mycket prat om Kinas roll i Zambia. De är överallt och ignorerar starkt mänskliga rättigheter och beter sig som de vill. Till exempel så sköt de 11 zambiska gruvarbetare i lördags då de protesterade mot arbetsvillkoren...de blev ganska svårt skadade en del. Helt sjukt. ) är på plats och ska trycka in två till turbiner men det är det ingen som var glad över vid sjön. Man är rädd att hela bygget kommer att rasa samman (vilket ändå har hänt två gånger tidigare)...men planerna fortskrider ändå...
Vi åkte ut på en sunset cruise: en båt, vi, öl, gin & tonic och en solnedgång som nog var väldigt bra för själen... Alltså, när man sitter på däck på en stilla båt mitt ute på en blank sjö, har en ljuvligt ljummen kväll, en perfekt gin & tonic i handen och solen går ner under helt obeskrivligt vackra former...ja, då är meningen med livet inte särskilt svår att klura ut. Solnedgången var lite molnig så det bildades fina mönster mot den röda röda solen och ja, det blev tyst bland oss samtidigt som vi nästan förgäves försökte fånga detta vackra på bild.


Sedan en god middag på stranden i sken av en fotogenlampa medan grodorna gjorde sitt bästa för att överrösta syrsorna... Det enda jag önskade var att de jag älskar kunde varit där med mig, annars var det inte mycket jag saknade.




Innan vår cruise hade vi lekt poollekar och ätit en väldigt god lunch. Stället hade många olika vegetariska alternativ, bland annat grillad halloumi. Mycket gott.
Söndagen hade en planerad paddeltur men det blåste för mycket för att vågorna skulle vara hanterbara. Så vi tog en tur till själva dammväggen (vad heter det på svenska egentligen?) Man fick lösa ett pass, det är ju ändå så att man går över gränsen till Zimbabwe... Men det kostade inget och var inte särskilt krångligt. Sen en promenad som jag sent kommer att glömma.


Det var så mäktigt att stå där och titta ut över, och ner....svindel!


Verkligen en cool grej. Man kände sig inte särskilt stor men sedan när tanken på att allt detta var skapat av människor, ja, en konstig känsla. Vad man kan åstadkomma egentligen!


Sedan tog vi en promenad i den lilla stan (under 5000 invånare) för att sedan återvända till vår pool och våra lekar samt lunch och sedan avfärd tillbaka till Lusaka. Åh. Det var verkligen en minisemester som jag behövde. Att bara få äta gott, dricka gott, leka i poolen med likasinnade och få fantastiska upplevelser, allt bara på två dagar! Helt underbart. Hade lätt kunnat stanna kvar där en vecka eller så...



Man fick inte bada i sjön på grund av krokodiler, flodhästar och bilharzia. Synd på vacker strand!


( Det finns fler bilder på andras kameror som jag lägger upp så fort jag har fått dem. )

Half Way House.

Det här stället (i Zimbabwe) brukade vi stanna på under våra bilresor mellan Zambia och Zimbabwe förr i tiden. Fortfarande fint men caféet var tyvärr stängt. Verkade helt övergivet. Det enda som var öppet var baren så där köpte jag nötter...

Helg.

Igår var jag på en workshop med Mitengo Women (ett kvinnokooperativ) och Pride Community Health Organization(HIV/ADIS & TB-kooperativ). Vi gick igenom deras olika målsättningsdokument och det enda jag väl egentligen kunde bidra med var att definiera boende. Vad ingår i ett drägligt boende, och så vidare. Men många bäckar små!
Sen på eftermiddagen så fick jag migrän och fick gå hem och vila. Alla säger att allt blir värre i den här värmen. Ingen mår riktigt bra. Så jag vilade hemma på eftermiddagen och sov sen som en sten hela natten. Idag mår jag väl lite sådär, man är ju mör i hjärnan efter migrän men vi jobbar ju bara till klockan två så det ska nog gå bra. Folk här är väldigt omtänksamma och skickar hem en så fort man ser lite risig ut. Det är ju faktiskt ganska skönt.

Idag flyttar jag från fina huset på Kudu Road till ett kristet hostel ett par gator bort. Det är inte särskilt mysigt där men jag ska nog bara bo där en vecka eller så. Sen får jag flytta tillbaka till Kudu fram tills att jag flyttar till Maria i november för att sen inte röra på mig förrän det är dags att återvända till Göteborg. Pust, många vändor blir det! Min taxikille, Nelson, har svårt att hålla reda på mina adresser, men vem kan klandra honom? =)

Det är helg och det känns skönt. Vi hade planer på en after work men får ser hur det blir, kanske bättre att ta det lugnt. Erica ringde precis och frågade om jag ville hänga med till Lake Kariba lördag - söndag. Klart jag vill! Sunset cruise (båttur på två timmar på eftermiddagen...) och bara allmänt häng vid vatten...precis vad jag behöver. Här ska vi bo.
Så det blev som jag misstänkte, inget stros på Lusakas gator den här helgen heller. Men det finns det tid till framöver, det kan ju vara skönare att göra stadsvandringar när termometern visar under 40 grader...hehe.

Här kommer ytterligare en bild från Zimbabwe. Men det är ju roligt med bilder så jag lägger upp det jag har =)

Diamanter del 2.

Som jag nämnde i en kommentar, jag har precis läst en bok som heter The Last Resort som handlar om hur några vita farmare hade det under jordreformen för ett par år sedan. I boken berättas det bland annat om den illegala diamanthandeln som eskalerade när Zimbabwe drogs ner i en allt djupare kris med minst sagt hyperinflation och andra problem.
Ett av ställena som nämns i boken är The Wise Owl Motel, där kunde man köpa och sälja diamanter. Och gissa om vi inte stannade två nätter på just detta motel?
Inte det mysigaste stället att bo men det låg väldigt vackert.



Krisen i landet syns och märks på olika sätt. Matutbudet är lite begränsat, gatorna är inte städade och det är liksom ett allmänt förfall. Sorgligt.

3 veckor.

I måndags fick jag mitt första riktiga uppdrag så att säga. Att skriva en rapport om veckan i Zimbabwe. Det var trevligt att äntligen få nåt konkret att göra, att liksom producera något. Fick dock inga vidare instruktioner om hur den skulle utformas, omfång eller liknande men jag skrev ett par sidor och hoppas nu att det var nåt i den stilen som önskades.

Annars är det mest bara varmt just nu. Hela veckans väderprognos säger 38 grader på dagarna. Alltså, det är verkligen väldigt varmt. Speciellt då kontoret inte är så välventilerat och vi mäter ungefär 32 grader där. Man är väl inte som kvickast i hjärnan under de förutsättningarna direkt... Men efter klockan fem, när det är dags att gå hem från jobbet, då är luften så underbart ljummen och den korta tid man har innan solen går ner är helt enkelt hur ljuvlig som helst. Att titta på den intensiva, snabba solnedgången är en vardagsnjutning som heter duga. Sen är kvällen förstås fortfarande ljummen och skön..igår var det 28 grader när jag gick hem till Erica och det kändes faktiskt lite svalt... :)
Livet är enkelt här. Trivsamt. Jag är dessutom inte längre lika genomtrött på eftermiddagen även om jag fortfarande vaknar klockan sex på morgon. Börjar väl acklimatisera mig liksom. Idag är det tre veckor sedan jag lämnade Sverige. Det känns som om det var längre sen...samtidigt som jag ännu inte riktigt sett Lusaka city i dagsljus. Kabulonga district där jag bor är liksom en helt egen värld med fina hus, många kontor och så. En bit ifrån stan är det onekligen, så man lever liksom i en annan värld så att säga. Till helgen blir det nog av i alla fall, om det inte dyker upp någon rolig utflykt förstås!

Helgen har jag nog inte berättat om tror jag.. Jag kom ju hem igen i lördags och eftermiddagen ägnades åt familjehäng hemma där jag nu bor och sen var John och jag ute och drack öl med Viktor. Genomtrevlig kväll!
Söndagen slöades det mest men vi kom iväg på bio sen, John, jag och den 12-åriga flickan i familjen. Vi såg Anjaana Anjaani, ett indiskt kärleksdrama. Det var typ 6 personer i salongen och väldigt väl luftkonditionerat. Filmen var inte så dum men kanske lite väl lång. Det är billigt att gå på bio här, på helgerna kostar det säg 40 kr men på vardagarna snarare runt 15 kr. Popcornen är också billiga och goda :) Biografen ligger i ett stort shoppingcenter, Arcades inte så väldigt långt härifrån, men inte så nära att man promenerar dit. Tydligen är det inte så populärt med bio här så det är i princip alltid mer eller mindre tomma salonger vilket ju inte stör direkt.




Försökte ta en bild från bussen (i Zimbabwe) på ett helt gigantiskt Baobabträd. Det var helt galet stort. Synd att det inte syns bättre.

Diamanter.

När vi åkte i vår hyrda buss från Masvingo till Mutare förra veckan så blev vi stoppade av polis och militär ganska många gånger. Många kontroller och en och en annan vägtull. Ett stopp var dock lite annorlunda, en militär gick ombord på bussen och började fråga oss alla om var vi kom ifrån och när han fick syn på mig (VIT!!) så glömde han de andra och började fråga ut mig ganska ordentligt: Var är du ifrån? Hur länge har du varit i Zimbabwe? Vad gör du här? Har du diamanter?
Aha. Där kom knäckfrågan. Det har under 2000-talet varit väldigt stor business kring det här med diamanter, de obearbetade som faktiskt finns i det området.
Jag skrattade till lite åt frågan och svarare ärligt att nej, det har jag inte.
Han - Är du säker?!
Jag - Ja, helt säker.
Han såg inte helt nöjd ut och sa att han skulle behöva gå igenom mina väskor. Visst, sa jag. Men då blev han plötsligt nöjd och sa att vi kunde åka vidare.
Det enda som var läskigt i situationen var att han inte var helt nykter. Onyktra människor med vapen...inte min favoritföreteelse i världen direkt.
Men allt gick bra och sedan skrattade alla åt tanken på att jag skulle haft råd med diamanter, haha :) Fast de är visst inte så dyra, de obearbetade...




(Diamanterna på bilden är alltså inte mina. :)

Great Zimbabwe.

På vägen till Mutare tog vi en dag ledigt och turistade. Självklart besökte vi Great Zimbabwe. Här kan ni läsa mer om vad det är. En annan har ju rest en del och redan varit där, men det var fantastiskt att återse.:)

Visst är det vackert i den här delen av Zimbabwe?


Det här är muren som omgärdare de viktigaste delarna av kungadömet.
De kunde bygga på den tiden.


Fast lite hade det rasat...


Roliga vägar att gå inne i labyrinten.


Mitt team på väg genom de inte alltför vida gångarna. Lite klaustrofobiskt ibland. Men spännande!


Landskapet - vackert och intressant.


Vi tog oss upp på berget (ja, det på första bilden!) och såg fräcka saker på vägen upp.


Det var några trappsteg upp, men utsikten alltså, den gjorde stegen lättare.


Jag blev allt lite röd och svettig av att knalla uppför berg i 30-gradig värme.


Jorden var också röd :)


Helt enormt!


Det tråkiga med att ta bilder på fantastisk utsikt är att det inte är tillnärmelsevis lika vackert på bild.


Det var verkligen en härlig dag i bergen. En äkta turistdag :)