Rödljus.

Så här lite utanför stan finns det en del körtekniska knep att ta till. Trafiken kan vara ganska tjock och köerna sega så när det kommer ett rödljus så kan man helt enkelt köra av vägen, passera rödljuset och sedan köra upp på vägen igen. Käckt va?
Detta kan även funka vid köer. Att man helt enkelt lämnar asfaltsvägen och kör vid sidan om vägen tills man kan köra om kön. Det brukar inte uppskattas av medtrafikanter som kan göra sitt bästa för att blockera ens framfart. Men ibland funkar det! Detta är även något som minibussarna (kollektivtrafiken så att säga) gör ofta, och när de gör det är det allmänt accepterat. Kollektivet framför individen!
Folk kör väl generellt inte så bra här men tack vare att det är så väldigt många bilar så går det inte så fort vilket innebär att krockar behöver inte bli så farliga. Förutom pappersarbetet...det ska vi inte ens gå in på.

Bensinstopp är vanligt. Oftast tankar man bara för en liten sedel per gång och det har för min del inneburit...fem, sex stopp hittills. Häromnatten så fick chauffören och hans kompis knuffa bilen hela vägen till bensinstationen medan jag o min vän satt kvar. Det var väl ett kvarter eller så. Konstig känsla att sitta i en bil som två personer knuffar... Men att kliva ur bilen och hjälpa till accepteras endast i nödfall (dvs om jag är den enda personen i bilen). Kvinnor gör inte sånt liksom. Dock kan man komma runt det ibland, med lite övertalning. På tal om övertalning så har Nelson, han som jag oftast åker med, nu äntligen börjat kalla mig Sanna och inte madame. Helt klart att föredra! Jag känner mig verkligen inte som någon "madame".