Siavonga.

I lördags morse for två bilar med 8 personer (7 ambassadpersoner och jag :) från Lusaka till Siavonga och Lake Kariba. Det var en trevlig bilresa på ungefär 3 timmar innan vi var framme vid den här fantastiska sjön, eller dammen kanske man ska säga. Den byggdes på 60-talet av britterna mellan nord- och sydrhodeisa , alltså dagens Zambia och Zimbabwe. På Zimbabwes sida finns 4 turbiner, på Zambias 2, men de genererar ändå mer ström än Zimbabwes, tydligen.


Zambia till vänster och Zimbabwe till höger.

Kinserna (kan säga att det är mycket prat om Kinas roll i Zambia. De är överallt och ignorerar starkt mänskliga rättigheter och beter sig som de vill. Till exempel så sköt de 11 zambiska gruvarbetare i lördags då de protesterade mot arbetsvillkoren...de blev ganska svårt skadade en del. Helt sjukt. ) är på plats och ska trycka in två till turbiner men det är det ingen som var glad över vid sjön. Man är rädd att hela bygget kommer att rasa samman (vilket ändå har hänt två gånger tidigare)...men planerna fortskrider ändå...
Vi åkte ut på en sunset cruise: en båt, vi, öl, gin & tonic och en solnedgång som nog var väldigt bra för själen... Alltså, när man sitter på däck på en stilla båt mitt ute på en blank sjö, har en ljuvligt ljummen kväll, en perfekt gin & tonic i handen och solen går ner under helt obeskrivligt vackra former...ja, då är meningen med livet inte särskilt svår att klura ut. Solnedgången var lite molnig så det bildades fina mönster mot den röda röda solen och ja, det blev tyst bland oss samtidigt som vi nästan förgäves försökte fånga detta vackra på bild.


Sedan en god middag på stranden i sken av en fotogenlampa medan grodorna gjorde sitt bästa för att överrösta syrsorna... Det enda jag önskade var att de jag älskar kunde varit där med mig, annars var det inte mycket jag saknade.




Innan vår cruise hade vi lekt poollekar och ätit en väldigt god lunch. Stället hade många olika vegetariska alternativ, bland annat grillad halloumi. Mycket gott.
Söndagen hade en planerad paddeltur men det blåste för mycket för att vågorna skulle vara hanterbara. Så vi tog en tur till själva dammväggen (vad heter det på svenska egentligen?) Man fick lösa ett pass, det är ju ändå så att man går över gränsen till Zimbabwe... Men det kostade inget och var inte särskilt krångligt. Sen en promenad som jag sent kommer att glömma.


Det var så mäktigt att stå där och titta ut över, och ner....svindel!


Verkligen en cool grej. Man kände sig inte särskilt stor men sedan när tanken på att allt detta var skapat av människor, ja, en konstig känsla. Vad man kan åstadkomma egentligen!


Sedan tog vi en promenad i den lilla stan (under 5000 invånare) för att sedan återvända till vår pool och våra lekar samt lunch och sedan avfärd tillbaka till Lusaka. Åh. Det var verkligen en minisemester som jag behövde. Att bara få äta gott, dricka gott, leka i poolen med likasinnade och få fantastiska upplevelser, allt bara på två dagar! Helt underbart. Hade lätt kunnat stanna kvar där en vecka eller så...



Man fick inte bada i sjön på grund av krokodiler, flodhästar och bilharzia. Synd på vacker strand!


( Det finns fler bilder på andras kameror som jag lägger upp så fort jag har fått dem. )