Njut.

Jag har haft tre underbara dagar. Hängt med härliga människor och varit ledig. Jag har saker att göra men jag har valt att vänta med det till när det regnar och är tråkigare ute. För det vet man ju att det kommer.
Igår var det lite mer enkel picknick med falafelrulle och så. Fint sällskap såklart. Vi tog en sväng till kyrkogården och jag fixade lite. Normalt brukar jag ha nåt slags tema, till exempel bara vita blommor en sommar, eller orange. I år har det inte blivit så. Men det är riktigt fint det med. Kolla in röran:

Jag älskar tagetes. Hur de ser ut, hur de doftar och hur fröna singlar mot marken när man släpper dem från hög höjd.


Det här är i minneslunden. De har det fint där också.

Här en bild från idag. En espresso och en kula (en stor sådan dock!) saffransglass. Gott! Hänget idag började klockan åtta med frukost och höll på till fyra. En sån dag som stannar länge i minnet även långt efter att brännan bleknat.

30.

30. En låt jag lyssnade på förra året vid den här tiden.
Hm. Det minns jag inte alls. Vem minns sånt? Om det inte var nåt speciellt då... Det var det inte. Jag hade förvisso tagit min magisterexamen och var redo att åka till Zambia. Men nja. Jag lyssnar ju nästan jämt på samma musik. Fast lägger till några band om året gör jag ju.
Så därför tar jag och väljer en låt från sommaren 2007 istället. För den är så starkt förknippad med den tiden.
Roligaste sms-misstaget den sommaren var att jag skriver till brorsan att "Jag förstår hur jag klarat mig utan Radio dept innan."
Menar självfallet "jag förstår INTE hur jag klarat mig..." Jag älskar dem. Oj, vad jag älskar dem.
Sommaren 2007 lärde jag mig något nytt om mig själv. Något jag fortfarande njuter av att veta.
Det ni. Det är värd en egen låt. Minst!

The Radio Dept. - Strange things will happen

Park.

Igår hade Göteborg finbesök. Ja, visst var Bright Eyes och Coldplay här men framförallt var Onsdag här!
Jag tog med picknick som bestod av pastasallad som bland mycket gott även innehöll de här två raringarna. Alltså, mina balkongtomater är vansinnigt goda. Vansinnigt!
Godaste tomaten nånsin, som Onsdag uttryckte det. Det ni! Till efterrätt hade jag varvat björnbär, hallon och blåbär med rabarberkesella. Sedan krasade vi ner havrekakor i detta. Gott! Dryck i form av vatten, cola, folköl och vitt vin. Bara att välja och vraka.



Jag är så medveten att jag matchar mitt nagellack med mina tomater. Eller så är det helt enkelt mitt favoritlack just nu och kommer nog att finnas med konstant hela sommaren.
Den uppmärksamme noterar att vi nu har en tjusig matta på balkongen! Plast och allt. Känns riktigt bra. Och den som verkligen tittar noga ser att nagellacket på tårna matchar mattan. Åh, jag är så himla genomtänkt. (Host.)

Vi intog vår lunch i Slottsskogen. Såna här dagar är såna dagar som ger mig energi. Vädret hjälper, absolut. Men framförallt är det att bara sitta med en bästa vän och dela allt, bra som dåliga saker och skratta, drömma och bara finnas där för varandra. Att känna sig fullkomligt bekväm och bekräftad. Och att man vill att det aldrig ska ta slut. Det är det finaste jag vet.

Sedan traskade Onsdag iväg för att gå på Where the action is. Jag mötte upp Terese och brorsan och vi planerade att sitta utanför och lyssna lite på festivalen. Men jösses vad avspärrat det var överallt. Till slut hittade vi en liten plätt där man i alla fall hörde ena scenen okej. Mest tittade jag dock på hundar. Det finns så många söta, underbara och charmiga hundar där ute. När ska jag våga ta steget att skaffa en?

29.

29. En låt från min barndom.
Om somrarna när vi kom till Sverige brukade vi barn rusa till dels leksakslådan men också skivlådan som var fylld med fantastisk musik på lp-skivor. En av favoritlåtarna var Hiroshima. Kanske en ganska hemsk och stark låt för barn men oj vad vi älskade den. Man kan väl säga att vi fick vår första politiska uppfostran genom skivsamlingen.

Videon här är ganska mycket bomb och repetition. Men det var den som gav mest av låten. Den är ju ganska lång, onekligen. Slutet kommer för sig i följande klipp.

Björn Afzelius - Hiroshima



...och så slutet.



Men det är nästan omöjligt att inte ha med en låt till.
Den är så starkt förknippad med ett minne som jag har. Det hade varit varmt länge. Väldigt varmt. Kan tänka mig det var i oktober/november och mamma stod lutad mot spiselkransen (eller vad det nu var) i vardagsrummet och längtade efter regn.
Den här låten spelades på radio eller kassettband.
När regnet faller efter en lång varm och torr tid, ja det är inget annat än en välsignelse.
Phil Collins är så starkt förknippad med min uppväxt i Zambia att det inte går att resa utan honom idag. Att sitta på en buss och åka genom det Zambiska och Zimbabwiska landskapet med honom i lurarna är en fantastisk känsla och jag gjorde det för inte alls många månader sedan. Många känslor.

(Lustig video!)

Phil Collins - I wish it would rain down

28.

28. En låt som får mig att känna mig skyldig/känna skuld.
Jag fick grunna på det här ett slag. Men så slog det mig. Det måste vara denna.
Kanske är det inledningsfraserna:
It's not a case of doing what's right
It's just the way I feel that matters

Det gör ont när folk påpekar de brister man själv är väldigt medveten om.
För att inte verka alltför kryptisk så kan jag väl säga att det handlar om... Äh. Det spelar ingen roll. Jag har bara, mot vad en del kanske tror, inte så lätt för det där med kärlek alla gånger.

En låt från ett av världens bästa band, från en av världens bästa skivor.

The Cure - Play for today



(Det finns en video till låten men den går inte att bädda in i bloggen. Så leta rätt på den själva om ni är sugna.)

Lycka.

Jag älskar känslan när hela hjärtat pirrar till. Som kolsyra.
Då blir jag alltid lite yr i huvudet och varm i magen.
Det är en så kort stund men känslan dröjer kvar länge.

Skörd.

Måndag morgon och jag går ut på balkongen. Det är dags för skörd.

Första tomaten fick hamna på frukostmackan. Om den var god? Mycket.

27.

27. En låt jag önskar att jag kunde spela.
Jag är inte ensam om att vilja kunna spela det här, det vet jag. Hela soundtracket är ju riktigt fint tycker jag. Och så klart så har jag en särskild relation till det här stycket. Och jag tror att jag är en piano-människa, om jag hade spelat något instrument då...

Michael Nyman - The sacrifice (från filmen Pianot)

Prakt.

Nu är den igång på riktigt, min lilla skrutt.

Har fortfarande inte fått nåt tips om vad den heter...

Petade ner lite olika fröer i den tommaste lådan. Det gav resultat.

Min lilla älsklingsmårbacka.

Äntligen blev det sol och varmt och tomaterna skiftar färg inför ögonen på mig.

Smultronplantan är fin. Vågar man hoppas på några bär också då kanske...

26.

26. En låt jag kan spela på ett instrument.

Jag kan ju inte spela nåt instrument. Skulle vara att sjunga då...
Men när jag var liten så spelade jag bas ett tag. Och den första låten jag lärde mig var denna:

Elvis Presley - Love me tender

Så här ser det ut idag när jag ger mig på min gamla bas. Schysst ökenstil liksom.

Firandet.

Midsommarafton på Mjörn med Olof, Peter, Mariella, Martin, Therese, Andreas, Johan, Hanna, Peter, Jonas och Terese.

Johan och Gusten roddar vad som skulle komma att bli en ganska ramlande midsommarstång.

Här är han, lille bebis-Gusten. Helt enormt söt. Det går inte att förmedla ordentligt för jag är inte så bra på att ta kort på små bulldoggsvalpar som rusar mot mig.

Stången kläddes under tjo och tjim.

Det dracks lite fördrinkar och var allmänt somrigt.

Bogart softade under bordet.

Raska gossar dukade upp bord. Är det midsommar sitter man ute oavsett allt.

Slutresultatet.

Lunchen. Jag åt gubbröra och gillade det. Vuxenpoängen rasade in. Härligt.

Olof höll ett välkomsttal. Om att kissa i skogen och sånt.

Alla lyssnade andäktigt.

Bror.

Sen hände det massor. Femkamp, grillning och sånt. Då tog jag inga kort. Var fullt koncentrerad på uppgifterna och att umgås lite med övriga 11 deltagare denna afton.

När kvällen blev sen knallade vi upp på berget. Utrustade med bubbel och glas blev det en liten eskapad. Fint, och blåsigt!

Så här roligt var det!

När håret är så här rufsigt återstår bara att gå ner igen och sitta i stugan och snacka och lyssna på musik tills man somnar.

Nästa dag var det JÄTTEFINT väder.

Varmt och soligt.

Så vi tog oss till havet.

Fint fint.

Det spanades...

...och spanades.

Och några modiga badade!

Vovvarna var där.

Det var en skön utflykt med skönt folk.

Sen åkte vi hem till Göteborg igen och så var det med det!

25.

25. En låt som får mig att skratta.
Sällan har det skrattats så mycket som åt denna på efterfester under våren. Och hur användbara fraser det är. Fantastiskt.
Och tja, om det är elakt att skratta åt en människas förfall... Äh. Inte så mycket i det här fallet tycker jag. Han spelar ju onekligen med.

The Gregory Brothers, Charlie Sheen - Winning

Midsommar.

Snart hoppar bror, Terese och jag in i en bil som tar oss till Tjörn, eller ja, Mjörn närmare bestämt. Där ska vi fira midsommar med kusiner och alla möjliga sköna människor. Det småregnar lite och är 14 grader. Det går helt enkelt inte att ta miste på vilken dag det är.
Glad midsommar på er!

24.

24. En låt som jag vill ska spelas på min begravning
Det får de som arrangerar begravningen bestämma tänker jag. Men för ett slag sen så sa brorsan att han skulle välja den här låten om han var tvungen just nu.
För att han tänker på mig när han hör den. Jag lyssnade väldigt mycket på den när jag var i Zambia och ja, älskar den helt enkelt.
Texten är lite märklig men låten är ju underbart vacker. Skulle passa lika bra på ett bröllop tycker jag. Den passar jämt faktiskt. Jag gillar sorgsna låtar helt enkelt.
Och ser ni, det är Iron and Wine, igen!

Iron and Wine - Flightless bird, American mouth

Bassning.

Fick påpekat att jag verkar ha glömt en av de personer som det kanske just nu är mest sannolikt att jag skulle gifta mig med. Eller ja. Nä. Fast jo.
Glömt har jag ju inte gjort. Icke.

Så.
Rättning.
Och ursäkta min franska, fast på riktigt. Den är inte så vass.

Vous, ma chérie, nous allons prendre ce?

Francis Cabrel - Je l'aime à mourir

Tips.

Vill ni ha tips på en blogg som främst består av vackra foton på hundar?
Gå då in på Krutrut.
Helt underbara foton. Valpgos till max just på sistone också. Ljuvligt.

23.

23. En låt som jag vill ska spelas på mitt bröllop.
Jag går inte i bröllopsplaner. Enda gången det seriöst funnits sådana i huvudet var med exet, för att han ville det. Vad gör man inte för kärleken?
Men för ett par veckor sedan pratade jag faktiskt om bröllop med en karl som det nog skulle vara ganska roligt att vara gift med. Han har förvisso misslyckats med äktenskap tidigare, men å andra sidan så har han ju övat... Det kan ju vara bra.
I alla fall, vi kom fram till att om vi skulle gifta oss (vilket vi inte ska, alltså, bara lugn) så finns det en låt som är helt given. Den kanske låter lite sorglig och så, och just den här live-versionen är lite lugnare än den jag lyssnat mest på, men budskapet går fram. Den heter ju dessutom Wedding song, så den borde ju passa ypperligt.
Och det är då den här:

Anna Ternheim - Wedding song



Men skulle jag gifta mig med dig, Johan, finns det bara en låt:
(Och nej, igen, inget som kommer att hända. Nix.)

Sophie Zelmani - Always you (fast självklart då 10 years later-versionen)



Ser ni vilken hycklare jag är, trots att jag inte planerar att gifta mig finns det två hela låtar att spela på bröllop med två olika män. Det måste man ju gilla.

22.

22. En låt jag lyssnar på när jag är ledsen.
Tja, det beror väl på varför jag är ledsen. Men säg att det är en såndär kille som gör mig ledsen. Eller omständigheter kring en kille. Eller när livet bara känns för tungt och för jobbigt och för omöjligt.
Då kan jag lyssna på den här och ligga på sängen och känna hur hjärtat väger tusen ton och ge efter för ett slag.

Försök att vara glad när du lyssnar på den här. Det går inte. Eller jo, för att den är så fruktansvärt bra. Det kan man bli glad över.
Den är väldigt fin. Det är härligt på nåt vis när man ger upp totalt, i ungefär 7 minuter.

Spiritualized - Broken heart

21.

21. En låt jag lyssnar på när jag är glad.
Jag lyssnar på vad som helst när jag är glad. Inte bara glad musik så. Men en par låtar som ofta dyker upp när jag är glad och berusad är de här två.
Och de passar ju bra i dessa dagar när vi förlorat av av de största, Clarence Clemons. Usch, det var verkligen bedrövligt att höra om hans död. Vilka minnen den mannen gett oss! Några av mina finaste, mest minnesvärda timmar i livet har varit i hans närhet. På Ullevi.
Han och Bruce, så fina på scen.
Och just nu när jag lyssnar så känner jag mig kanske inte så glad. Det är så tråkigt att han är död.
Men, nu kör vi ändå, som en hyllning till vår Big Man.
Titta, lyssna och älska.

Låtarna som får allt att kännas möjligt:

Bruce Springsteen & E Street Band - Thunder Road



Bruce Springsteen & The E Street Band - Born to run

Dagen.

Hade tänkt köra "ett foto i timmen" idag men det gick sådär. Men ni får de bilder jag knäppt.

Frukost: havregrynsgröt, juice och GP.

Ska jag ha håret så här...

...eller nåt i den här stilen?

Gick till stan. Det är vackert nu.

Tog en cappuccino när jag träffade min grupp för plugg.

Promenerade sen hem igen och noterade att lustiga saker var på gång i Näckrosdammen.
Vad vet jag faktiskt inte.

Kom hem och var glad en stund över ett roligt sms.

Åt lunch. Färskpotatis, smörstekt vårlök, gurka, vegeschnitzel och en klick creme bonjour.

Sen pluggade jag. Lite. Tv:n var på...

Fikade med brorsan. Kladdkaka, kaffe och chai-te. Bilden tagen efteråt...så blir det ibland.

Puss på er!

Nu kastar jag mig i soffan för att småsova resten av kvällen. Är himla trött och tänkte det skulle synas mindre på en svart/vit-inställning men det syns ju ändå... Nåja. Ibland är man trött bara. Som uppmärksamma läsare nu noterar gjorde jag inget med håret. Ungefär som de flesta dagar!