År.

För ett år sedan skulle jag åka till Zambia om en månad. Ett år sen! Hur fort går inte tiden? Tycker jag har konstaterat det många gånger under den här bloggens existens. Tid går fort.

Jag saknar Zambia ibland. Saknar framförallt känslan. Känslan i mig. Vill så gärna hitta den igen men det är svårt när mitt liv är så rörigt som det är just nu. Men därför är den ännu viktigare! Så jag har bestämt mig för att söka och finna återigen. Men den här gången i Sverige. I Göteborg. Ska alltså inte flytta, inte just nu i alla fall.

Det borde inte vara så svårt. Den här gången vet jag ju vad jag letar efter.

Jag är oftast som lyckligast på en buss på väg någonstans i något av "mina" länder. Jag älskar att titta ut över landskapet som susar förbi där utanför och ha musik i öronen och bara vara. Känna hur hjärtat slår i takt. Äntligen.
Att sedan komma fram, ta en öl, prata med folk. Åh. Det är ju så himla fint att det värker i mig bara jag skriver det här.

Litegrann är det den känslan jag vill åt.
BUSS I AFRIKA.
Låter det inte som genuin lycka?
Jo?/Nej?
Vi är alla olika.
Sen förstår jag ju att man inte kan resa jämt heller. Åka buss hela livet är väl inte så himla roligt så sett. Det är ju rätt så passivt faktiskt men det är inte det som är grejen. Det är känslan av ro och liv samtidigt. Den vill jag bära i mitt hjärta. Känna hur hjärtat slår i en bra takt.

Nu kan man ju säga att hela livet är en resa, om man vill. Vad som än funkar, välj det.

Balkan.

Igårkväll skördade jag halva min pepparmynta och begav mig till Majorna. Där fick jag japansk öl och fint sällskap.

Ännu en bild på en öl. Visst är det spännande? Men den här är ju i alla fall vacker. Och rätt god.

Sedan var det dags för huvudnumret. Mojito gjord på pepparmynta. Mycket mycket gott.

Sen knallade vi till Kontiki för Balkan Beat Party. Det var okej! Kajsa och Alex kom också dit vilket gjorde det hela mycket bättre. Och sen kom den braiga musiken igång och kvällen blev himla bra. Det är den alltid i rätt sällskap, det har man ju lärt sig vid det här laget. Gott så.

Så här såg det ut i båset vi satt i. Lite charmigt så där. Som Kontiki är.

Sen när det var dags att gå hem i natten så hör jag ett gäng ungdomar (åh vad jag känner mig gammal när jag säger så, haha) prata om hur de ska ta sig hem.

"Men den vagnen går ju inte hela vägen?!"
"Äh, du, vi vaknar ju alltid nånstans!"

Charmigt.

Trerätters.

Igår lagade brorsan och jag en trerättersmiddag. Vi borde ha ett matlagningsprogram faktiskt. Vi är ju nämligen så hemskt roliga och duktiga och så pratar vi som Knatte & Fnatte, Piff & Puff, eller vad ni vill. Synkat liksom. Säkert lite obegripligt för andra emellanåt. Bara en sån sak.

Till förrätt åt vi svamptoast med kantareller och skogschampinjoner. Gott.

Ni får ingen bild på maten men väl på förölen. En postmodern punk-IPA. Älskar.

Sen åt vi vegebiffar kryddade med mycket timjan, kokt potatis och trattkantarellsås och lite annat fint. Mycket gott.

Sen fick vi vila en stund och tog då en calvados för att hämta oss lite snabbare.

Mums. Sen var det dags för efterrätt.

Rabarber sjuden i sockerlag, färskostmousse, havrekrisp och lite pepparmynta. Alltså. Himmelskt gott.

Vi spelade När & Fjärran och jag vann.

Det var vår kväll det. Hoppas ni hade det fint ni med.

Sommar.

Ur Skattsökaren av J.M.G. Le Clézio:

Det är sommarens sista dagar och de förefaller mig ändlöst långa, varje ögonblick av dagen eller natten är späckat med händelser: det är ögonblick som är som månader eller år, som på djupet förändrar världen omkring oss och får oss att åldras.

WoW.

Nej, jag var ju inte på Way out West. Men lite häng i trakterna blev det likväl. Mötte upp lite skönt folk i Slottsskogen för att dricka lite vin och titta på folk. Luana var där, så klart.


Något ska vinet drickas i och med tanke på mina återkommande söta kanindrömmar så passade det här plastglaset perfekt.


Men sen blev det dags att gå och vi gick då till Ölstugan Tullen. Där fick plastglas och vin bytas mot öl och matchande glas. Gott. Tullen är för övrigt mitt favoritställe att dricka öl på sen en tid tillbaka.

Vi har hängt extra mycket den här veckan, Luana och jag. Det är så lyxigt och toppen.
Tre dagar i rad, rejält med häng. Åh. Underbart.

Sara drack Jäger för det är så gott. Hm.
Nä, i ärlighetens namn så är det inte hennes. Det är Luanas! Minsann.

Sen vimlades det ut på gator och upp på berg. Hängde och hade det sjukt bra till långt in på morgontimmarna. Eller om jag ska fortsätta på ärlighetsspåret så var det bra timmar ända in på eftermiddagen. En del människor är det väldigt lätt att ha det bra med.
Söndagskvällen tillbringades sedan under en filt i soffan lyssnandes på det helt otroliga regn som dundrade ner över vår stad. Mysigt så det förslår.

Skivan.

Jag styrde en liten skaldjursskiva igår. Det här en sån lustig sak. Innan förra sommaren åt jag helst inte ens räkor. Men något hände och jag kände också att om jag ska äta fisk och skaldjur så kan jag ju lika gärna gör det då. Verkligen äta, inte bara säga att jag gör det... Inte så ofta bara. Och när jag väl gör det så vill jag ju att det ska vara så gott som möjligt.
För det är det ju så. Det är inte okomplicerat för mig. Det här med att döda för att äta. Tycker ju bäst om vegetarisk mat. Gott på alla nivåer liksom.

Hur som helst! Dags för skiva.

Jag gjorde en Västerbottenpaj. Paj är ju alltid gott liksom.

Rädisor ska det vara. Som Strindberg tydligen åt sina kräftor, det lärde jag mig häromdagen. Han var/är nog inte ensam om det förstås...
Fast han åt väl inte så mycket havskräftor? Spelar ingen roll dock.
Rädisor är som paj, liksom alltid gott.

Så här såg första sittningen ut.
Vi hade ett till bord vid sidan..

Favoritsnapsen.

Nu när jag ätit dem kan jag säga att det är väldigt gott.
Lite konstigt dock, det här med hela djur...
Men gott. Jajamen! Den salta friska smaken. Hav på ett mycket gott sätt.

Vi åt såna här också. Gott det med.

Augustikvällen blev mörk och bubblet korkades upp.

Månen var fantastisk.

Sen innan vi skulle lägga oss vid fyra såg vi på några avsnitt av Adventure Time.

Finn & Jake

De är söta och roliga. Och konstiga! Kolla in vetja.

En lyckad första skiva, helt klart.
Vi improviserade fram snapsvisor, satt ute hela natten och hade det så himla fint. Det här kan jag tänka mig att göra igen. Ett glas vin och en vän, lite mat och ett hem, allt annat känns så överdrivet...vem är det som sjunger så? Winnerbäck? Hur som helst. Fint uttryckt.

Lite.

Lite tomt här i bloggen nu. Den närmare sig nedläggningsdatum tror jag. Det känns lite som att jag går i uppförsbacke just nu. Lite tungt så. Men ingen fara, inte alls. Det är ju bara så ibland. Inte bara för mig. Att ständigt få "nej, tack" på jobbansökningar hjälper inte heller. Inte alls.

Igår var jag däremot på en fest som inte var det minsta tung. Fina människor, gott tilltugg och en underbart söt hund med underbett vilket gjorde att det såg ut som om hon gick och putade med läpparna. Vansinnigt söta lilla Tati! Ojoj. Men hade jag kameran med mig? Nix. Tyvärr.

Istället lägger jag upp den här:

En vanlig syn i Göteborg när det regnar. Paraplyer som gått sönder i vinden och kastats. Händer jämt. Det blåser och regnar gärna samtidigt liksom.

Och här är jag. Ungefär lika suddig som jag känner mig.

Och vill ni ha ett litet soundtrack på hur det känns just nu så passar den här finfint:

Sophie Zelmani - I can't change

How will there ever be a future
i f everyone just dies

Precis min tanke. Liksom.






Men nu ska jag ta och "rycka upp mig" som det heter.
Jag ska förbereda för en minikräftskiva som ska äga rum i afton. Håll i hatten, jag har inte ätit kräftor sen jag var barn. Och knappt ens då. Men det är en ny tid nu.

Halva.

Några bilder från min dag. Typ halva dagen. Bättre än inget!

Godmorgon!

Frukost på Egg & Milks uteservering.
Yoghurt, kaffe med mjölk och pannkakor.

Lite promenerande.

Kollade på glasögon och hittade ett par sjukt fina till Luana.
Lägg märke till hur söt jag är på den här bilden. Svårslaget.
Luana kan inte vara osöt hur hon än gör. Det är en talang det!

Vi spanade på partypaddan och tänkte att det vore en spexig plats för NÅGONS 30-årsfest nästa år.
Johodå! Den är lite liten bara.

Sen hem och kolla jobbläget och annat som man måste göra.

Softa lite.

Frukost nr 2. Alltså middag. Ehm. Scrambled eggs med purjolök och massa färsk chili. Gott.

Starkt är gott.
Sa ju att jag sällan lagar inspirerad mat...

Min stora doktor Westerlund blommar nu.

Det är så väldigt fint.

Och ja, för er som undrar om jag enbart umgås med Luana?
Nä. Inte riktigt. Men de andra är för ljusskygga för att synas här.
Ha!

Söndagsmiddag.

Idag har jag ätit det här till frukost&lunch&middag. Ja, så blir det ibland. Och jag har ju fått önskemål om mer matlagning i bloggen men... Tja. Jag lagar helt enkelt inte mat så ofta. Framförallt inte särskilt inspirerad mat. Har så snälla människor i min omgivning som tillräckligt ofta lagar och bjuder mig på mat så varför skulle jag liksom? Bjuda tillbaka tänker ni nu kanske. Men nä. Jag återgäldar på andra vis. Som att vara roligt sällskap i köket. Det är en konstform det med.

Hur som helst. Idag har jag iallafall slängt ihop något vansinnigt avancerat. Eller inte. Men gott. Gott!

Svamp. Champinjoner och några kantareller. Gott så.
Hur stora är inte champisarna? Gudars.

Lök och creme fraiche. Såklart ska det ju vara ekologisk fraiche men vårt tönt-coop har inte alltid ett så bra utbud. Tråkigt.

I med löken i en panna. Låt den bli mjuk. Det är gott. Släng sen ner svampen. Blunda och känn skogsdoften påverka dig så att du blir helt mjuk i knäna och fånglad. Det funkar så på mig i alla fall. Sen drar du i fraichen och kryddar efter smak. Peppar är gott, till exempel.

Salta. Helst med sånt här hemgjort lyxsalt: flingsalt med Karl Johanssvamp som vi fått av Håkan & Tinna. Har du inte något så fint hemma så får det väl duga med vanligt salt. För det ska vara rätt mycket salt ändå. Göttigast så. Allt för att bekämpa söndagsångesten.


Jag kokade pasta till och hade gärna haft lite tja, persilja på kanske. Men ibland är det så mycket söndag att även en sån här lyxfattig rätt får funka precis bara som den blir. Och det funkar faktiskt utmärkt. Men oj vad jag längtar ut i skogen nu. Vill bli mer fånigt glad av dofterna.

Metall.

Kvällen inleddes med drömmar om storvinst.

Jag hade köpt en Harry Boy. Men mina drömmar infriades inte.

Luana kom över. Vi drack bubbel i vanlig ordning. Prosecco, om någon undrar.

Här är jag.

Vi stack till Parken för att se Exsickator.
Dödsmetall är inte varje dag för min del. Men det var gött!

Anledningen till att vi var där stavas Alex och det är den här fina killen. Luanas kusin.

Efter spelningen knallade vi till gamla Flygarns Haga, som nu heter Charlie's eller något annat själlöst. Öl intogs och sedan splittrades vi, några av oss gick till Skål och övriga någon annanstans. Timmarna på Skål var lite påfrestande men roliga. Sen var det natt och dags att tänka på hur man skulle avsluta. En öl till, var svaret.

En bra kväll. Bubbel, dödsmetall och massor av high fives. Det ni!

Skev.

Känner mig lite trött och skev. Då finns det små saker att göra åt detta. Som att titta på något avsnitt av Adventure Time (kolla in på youtube vetja), som att sova en liten stund på dagen, som att plocka smultron från balkonglådan.

De är himmelska.

Och min oregano blommor och humlorna är helt till sig. Det hjälper också lite.