Vaggvisor.

Ligger och halvdåsar lite i soffan. Tentan är inlämnad och utomhusvistelse får mig att nysa tills jag blöder näsblod så soffan känns som ett bra alternativ.
Imorgon ska dock pollen h#&¤%/#¤t! bekämpas och kanske trotsas med Lisebergsbesök. Men det är imorgon.

En ikea-reklam svischade förbi på tv:n. Säng- och sömnkampanj. Och är inte visan som framförs den som jag minns allra bäst från när mamma sjöng för oss när vi var små?
Trollmors vaggvisa.
Jag vet inte om versionen i sig var så fenomenal men minnet är det däremot.
Helt underbart.
Mamma som sjöng:

När trollmor har lagt sina elva små troll,
och bundit dom fast i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen,
de vackraste ord hon känner:
Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff.

Gulligt.

Det här är nog den gulligaste bloggen som finns.
Kika in och lär känna ickle & Lardee.

My Milk Toof

Rosa.

Så här ljuvt är det i min skolträdgård på Annedalsseminariet.
Det är härligt att gå på föreläsningar i en så vacker byggnad med en sån fin trädgård.

Underbara tid!

Faser.

När man skriver en tenta, uppsats eller liknande är det vissa faser man går igenom. Igångsättning, fastkörning, slita-sitt-hår, grymt flyt, utmattning, hjärnvärk, fan-vad-bra-jag-är, intressant, orkar-inte-läsa-den-igen, lättnad, roligt! och ångest.
Typ. Det varierar lite.
Förhoppningsvis upplever man någon form av nöjdhet också. Kanske även lite stolthet.
Ibland kan man klämma ihop nästan alla faser på samma dag. Det är fantastiskt vad flexibel man kan vara i känsloregistret.
Jag började själv imorse med en känsla av att YES, det här kommer att flyta på. För att en timme senare förbanna allt och få ont i hjärnan av allt vridande och vändande. För att sedan hitta en ingång och kunna knappra på en hel massa ord och känna hopp igen.

I någon av faserna. Kanske hjärnvärksfasen?

Nu ska jag fortsätta och känna mig smart och produktiv. Heja!

Längtan.

Pillade lite på tentan innan jag begav mig till föreläsningen. Körsbärsträden i vår skolträdgård har fullkomligt, ja, exploderat i blomning. Rosa och bedövande vackert överallt!
Dåligt nog hade jag inte kameran med mig så jag kan ej dela med mig av prakten. Men ni som bor i Göteborg kan kila till Annedalsseminariet och ta en kaffe i allt det sagolika.

Innan föreläsningen sprang jag på en gammal bekantskap och det var väldigt roligt. Så lättsamt och trevligt. Älskar när det blir så.

Efter skolan kilade jag iväg och träffade Erica som jag lärde känna i Zambia. Vi satt i solen och hade det rätt gött. Det är enkelt att ha det fint just nu. Även om jag får behärska mig för att inte gnugga mig i ögonen tills de blir helt röda... Och ändå äter jag pollenmedicin.

Nog om det. Just nu längtar jag mycket mycket efter Onsdag och hon skickade mig de här bilderna häromsistens. De är från vår resa i Ghana och jag blir så glad av att titta på dem. Därför får ni också titta nu när jag snuvat er på rosa körsbärsblom.

Ibland är livet att sitta på en strand och titta ut över havet.

Ibland är livet att bli genomblöt av ösregn i Tamale, Ghana.
Och samtidigt ha det ganska så toppen.

Upptinad.

En av de upptinade:


Brorsan på vår än så länge ganska ofärdiga balkong. Men den är varm och solig och då gör det inte så mycket med nakna blomlådor och mitt-i-städandet-vibbar.

H+.

Björkpollen: inte bara höga halter utan H+!
Tar tillbaka det där om att det inte gör så mycket. Kliigt värre!

Men vädret är ju fantastiskt. Är glad för alla som nu får tina upp ordentligt efter den hårda vintern.

Påskdagen.

Naj. Polleneffekten uteblev inte. Nu snörvlas och klias det. Tråkigt!
Men det är ju ändå en ganska kort tid så det är ju ingen jättefara. Det värsta med pollenallergi och även medicinen är ju tröttheten som gärna kommer. Men men, som sagt, det är en övergående period. Det är ju samtidigt väldigt underbart med det här varma fina vädret som fått allt att explodera. Lika fantastiskt varje år.

Nattlig inspektion av explosionen.

Men oj vad jag saknar att ha en hund. Det känns inte lika motiverat att gå ut och gå och njuta av naturen utan en hund.
Idag borde det inte njutas alls dock. Det borde pluggas. Åh, tråkigheten i detta!

Påskafton

Gårkvällen inleddes med alldeles ypperlig och rolig middag hos moster. Sedan gick vi till Amerikabaren och drack öl med kusiner och vänner. Det var gott. Och det blev sent. Vi satt kvar ett bra tag efter stängning.
På vägen hem sen i fågelkvitter och soluppgång. Bror och jag hade väldigt roligt som alltid.
Vi är bäst.




De här bilderna togs precis innan läggdags.
06.31

Långfredag.

Solen skiner och det kommer att bli ännu en underbar vårdag. Jag ska ge mig på min tenta, i alla fall ett par timmar. Det kommer att behövas för att kunna njuta av att det är fredag och helg.

Björkarna utanför vårt hus är tunga med pollen.
Jag har dock inte större besvär än, det är härligt. Kanske har den gått över, pollenallergin?
I Zambia kunde jag ju äta jordgubbar och det var ett par år sedan jag kunde det senast. Med tanke på att mina överkänslighetsproblem alla har kommit i vuxen ålder så tänker jag att...de borde ju kunna gå över också. Vet inte hur det funkar med sånt där men hoppas går ju!





Det är vackert med det gröna som breder ut sig över naturen nu. Äntligen ser omgivningen levande ut igen. Det gäller både människor och växtlighet...

Skärtorsdag.

Sitter och harvar med min tenta. Det går inte så bra. Det är svårt att känna pluggkoncentration när det är så fint väder ute. Alltid finns det nåt att skylla på!

Vi har varit och storhandlat på Willys och på systemet. Gott. Är det påsk så är det! Eller snarare, har man fått pengar så har man!
Man behöver ingen jacka...det är t-shirtväder och det är underbart.
Känner mig gladare och mer levande. Solen är fantastisk.

...men den tar ifrån mig min duktighet.

Nåväl.

Pluggis.

Igår kom jag igång ganska bra med min uppsats. Men sen var det dags att sticka till skolan på seminarium. Det gick bra förresten, seminariet. Jag pratade en hel del, vilket är väldigt ovanligt. Bra känsla. Sen en promenad hem och plockade upp mina nya glasögon på vägen.
Hemma igen så fortsatte jag med uppsatsen en stund till och kände mig rätt nöjd med dagen.
Vädret har ju varit fantastiskt de senaste dagarna. Så varmt! Härligt.

Glasögonen ja, det är skönt att se ut genom rena, orepade glas. Egentligen skulle jag rekommendera Smarteyes framför Specsavers. Eller, jag gör det. De har alla behandlingar (antireflex osv) inkluderade, vilket Specsavers inte har. Så egentligen är Smarteyes billigare.
Så står ni där och funderar, gå dit!
Men ja, klart jag är nöjd med mina glasögon. De är fina. Det ena paret är ganska lika min gamla, lite strikta så, medan de andra är lite rundare och mer personliga som Jonas sa igår.
Jag gillar dem!

Idag ska jag börja på hemtentan som vi har till nästa vecka. Vet inte alls hur jag ska lägga upp den än, den är ganska fri och så. Tankarna kretsar mest runt uppsatsen nu. Hm, Men det är bara att sätta igång, skönare att ha tentan under kontroll först.

Riktigt roligt inlägg det här. MHM.

Resa.

Jag får Kilroys nyhetsbrev emellanåt och igår stod det om jorden-runt-resor från 12 100 kr.
Hmm. Själv trodde jag inte att jag skulle vara särskilt ressugen när jag kom hem igen. Inte för att jag egentligen reste så himla mycket när jag var i Zambia men tja, ändå.
Nog kliar det lite ändå.
Resmålet är diffust. Drömmer en del om en ökenresa. Att sova ute under stjärnhimlen. Det vore fantastiskt. Tänk vad många stjärnor man kan se där. Fantastiskt.
Berg lockar också. Och hav. Grönska. Torka. Musik. Sköna städer. Det mesta med andra ord!
Vilka länder då? Ja...det är ju en övervägande majoritet afrikanska länder, till exempel Sydafrika, Namibia, Botswana, Etiopien, Uganda, Madagaskar... Annars kanske USA, Norge, Skottland eller Sri Lanka.
Nu nämnde jag bara ett land jag varit i tidigare. Klart att jag längtar tillbaka till andra länder men just nu försöker jag bredda mitt fokus. Otroligt kul vore dock min gamla dröm om att börja i Kapstaden och sedan resa genom de flesta länder upp till Etiopien. Sedan kanske flyga över till västra Afrika och jobba sig vidare upp genom kustremsan....Åh, det vore nåt!

Jag vill resa med någon. Inte själv. Det är roligare att vara i sällskap tycker jag.

Men det är ju bara drömmar det här. Dagdrömmeri då det inte finns någon möjlighet för mig att resa någonstans på ett ganska bra tag.
Som man säger, förstås:
Dream it. Plan it. Do it.
Allt börjar med en dröm.

Mastigt.

Idag ska jag träffa Natalie och plugga ihop inför seminariet imorgon. Det är förvisso enskilda uppgifter men det kan vara skönt att hjälpa varandra igenom det hela. Ganska mastig grej det där.

Vi har en tenta att skriva till nästa vecka också. Den krockar lite med min uppsatsplanering. Hm. Och kursen efter denna är ännu värre gällande arbetsbelastning. Maj kommer vara upptagen, som sjutton. Jaja, det är bara att jobba på och försöka komma igenom och ut på andra sidan.

Slänger in en bild som på ett vis är helt ovidkommande men tja, det är ju en bild på mig och bloggen handlar om mig...så viss relevans finns ändå. Mhm.
Men ja, håret? Vad ska jag göra med mitt hår? Tips emottages tacksamt.

Ute.

Söndagen är en lite konstig dag. De kan vara riktigt härliga men även lite jobbiga. Just nu tänker jag inte så mycket på vilken form den här söndagen har. Jag bara är.


Grannflickan leker på den allt grönare gräsmatten. "Titta fjäril!" -ropade hon just förtjust och ivrigt. Jag hör henne då balkongdörren står på glänt och släpper in luft som doftar sol.

Himlen är oskyldigt blå och från balkongen ser jag Lisebergstornet (ni ser det lite på den här bilden, den där grejen som sticker ut ovanför hustaket). Nästa vecka öppnar Liseberg!
Jag ska köpa ett säsongskort. Det är så härligt att bara slinka in där på vägen hem eller ut. Så nära och roligt. Att ligga där på någon gräsmatta eller sitta på en bänk och titta på människor. Ta en tur i Balder. Man kan inte vara olycklig i en bergochdalbana. Det går faktiskt inte. Såvida man inte är rädd förstås. Då är man nog inte så lycklig. Själv älskar jag Balder. Den är grym. Även Lisebergsbanan är bra. Mm. Sommar på Liseberg. Ni hänger väl på?

Titta vad jag hittade i balkonglådan: en liten smultronplanta från förra sommaren. Tappert, lilla vän, att överleva den här vintern! Den var kall och hård har jag hört...

Balkongbordet skurade jag igår och det är så fint och rent nu. Lite träolja nu är allt som krävs nu för att det ska vara på topp.

Jättehumlor kommer och krockar med fönstret. Och med mig. De är så underbart söta. Enorma! Som en mindre tumme. Fascinerande.

Lauantai.

Några bilder från lördagen.

Rödbetskok kan se lite brutalt ut.

Tranströmer får vara med ett tag till.

Lilla djursamlingen bredvid jordgloben.

Vet inte vad jag ska göra med mitt hår. Klippa?

På kvällen hängde bror & jag och hade sjukt roligt.

Loppmarknad.

Hyfsat tappra försöka att hitta lite möbler som vi behöver gjordes idag på två loppmarknader, eller second hand-butiker kanske de ska kallas. Ingen lycka tyvärr.
Vill ha stolar till balkongen bland annat. Ganska små med andra ord. Även en litet bord att ställa datorn på när den inte används aktivt eftersöks. Det är bara att leta vidare.
Har sett bra balkongstolar på Ikea för 100 kr styck, det får kanske bli dom om vi inte hittar nåt annat.

Har inlett balkongprojektet också genom att städa och skura lite. Den varma sköna solen lyste med sin frånvaro (haha) tyvärr så det blir inte en totalgenomgång idag. Kanske tar resten imorgon. Eller senare idag om det blir finare. I skrivande stund ser det ut att vara riktigt skönt ute.

Ikväll står rödbetspaj och vin på menyn. Gott så.

Förberedelser.

Göra helg. Förbereda och kicka igång.
Det håller jag på med nu. Städar, pysslar med växterna och lyssnar på favoritskivorna från Zambia.

Oplanerad och inbjudande står helgen för dörren och jag tror det kommer bli en bra helg.
Om solen skiner så där varmt och härligt imorgon ska jag skura balkongen och göra den redo för vårens och sommarens häng och spelkvällar. Den ser hemskt skruttig och blek ut just nu. Men vem gör inte det?

Står på balkongen
i en bur av solstrålar -
som en regnbåge.

Tranströmer

Var på handledaremöte imorse det var konstruktivt och bra. Fick tips på litteratur att jobba vidare med och också hur jag ska tänka om mina intervjuer.
Det känns bättre nu än vad det gjorde igår.
Om jag bara kan sluta vara förkyld snart så ska det väl gå att rulla igång någon form av produktiv tillvaro.

Jag önskar er alla en fin helg. Drick nåt gott, ät nåt gott och gör något som är gott för själen utöver de två förstnämnda aktiviteterna. Rekommenderas starkt.

Dikt.

Tomas Tranströmer fyller 80 år idag. Av den anledningen började jag läsa "Den stora gåtan" igår, som stod där i min bokhylla. Babel på tv inspirerade mig kan man lugnt säga.

Haiku är väl inte min favoritstil så att säga men det finns en del riktigt fina:

Hör suset av regn.
Jag viskar en hemlighet
för att nå in dit.

Iver.

Känner iver, en iver som inte är min men den är riktigt härlig. All inspiration och lust är bra. Det kanske smittar? Låt oss hoppas.
Jag känner nämligen inte mycket av den varan just nu. Känner mig slut i huvudet. För mycket som läggs på hela tiden.
Men en sak väcker lite inspiration i mig och det är mitt skrivande. Sällan har jag längtat så efter att ägna mig åt poesi och prosa som nu.
Ska ordna min skrivkammare och sedan kanske jag även kan finna den ro som krävs för att jag ska sätta mig där och låta drömmarna ta form.

forts.

Det kändes inte bra att bara lägga upp bilder på andra hundar och ingen på min ögonsten. Så här kommer några. (Nej, jag får inte mycket gjort idag.)

En varm sommardag är det skönt att vila i gräset. Nosen långt ner i svalkan.

Det är blåsigt vid havet. Minns att han nästan lutade sig mot vinden den här dagen.

Nyvaken med skrynklig mustasch.

Han tyckte om att sitta stilla bredvid en och bara vara.

Finaste Tyson.

Dröm.

Den här dagen går lite långsamt och jag har svårt att koncentrera mig på det jag ska göra. Halsen kliar på ett besvärande sätt och humöret är väl sådär...

En del av tiden upptas istället med att drömma om hundar. Om dvärgschnauzrar närmare bestämt.

Är ju ganska sugen på att ha en igen...även om jag ibland tänker att jag kanske ska ha någon annan ras eller en blandras.

Att sitta och bildgoogla är ju lite farligt. Många söta jyckar som dyker upp. Här är två bilder...

Inte så långt ifrån Tyson i utseende. Så fin, så fin!

Söta?

Jag gillar alla färger. Tyson hade en vit dvärgschnauzerkompis, Lucy, som jag fortfarande ser ibland. Hon är underbart söt!

Ah, det kan verkligen hugga tag i mig av längtan. Både efter Tyson och efter en ny liten filur att lära känna och dela livet med. Undrar när det är dags?

Pappa.

Idag tänker jag lite extra på pappa och då kan man ju ta och lyssna på den här låten till exempel:

Bruce Springsteen - Across the border

Åren går. På ett sätt är det skönt. Smärtan blir ju mindre påtaglig, man vänjer sig liksom. Men samtidigt..för var dag som går så blir avståndet mellan oss större. Så många år utan att kunna pratas vid, utan att kunna få en kram. Det är inte bra på nåt sätt.Och insikten om att resten av livet kommer att levas utan honom, den var och är fortfarande tung att hantera.

Fast han är ganska nära ändå, det måste jag säga.

Pappas armband som jag haft på mig (nästan) varje dag sedan han dog.

Just nu saknar jag att kunna prata med pappa om världen, om Afrika, om min utbildning och framtiden.

Man kan väl säga att jag på en del sätt går i hans fotspår och det hade varit så roligt att kunna dela det med honom.

Grönt.

På väg hem från skolan gick jag förbi den här busken.

Vårblommor i all ära men när buskar och träd börjar bli gröna så är det ingen återvändo. Våren har segrat över vintern. Ännu en gång.

Välkommen ska den vara, finaste vår!

Förkyld.

Äsch då. Nu har jag åkt på en rejäl förkylning. Sjuk och eländig.

Så tråkigt. Och så dumt.

Så eftersom jag inte har så mycket att bjuda på idag så kan ni kolla in det här istället och bli lite rörda.

Fint! (Tack för tipset !)

Gårkvällen.

Igår skrev jag en dikt jag velat skriva i veckor.

Det var skönt att få ner de där orden på papper.

Sedan umgicks jag med den person jag älskar mest på hela jordklotet.

Samt några andra fina människor.

Vi var här.

Det var roligt! En fin kväll med fint folk i fin (nåja) miljö.

Måsar.

Måsars skrik låter som hav och sommar.
Men.

När de skriker här runt där vi bor så blir jag påmind om vad som komma skall. Vi har ganska många måsar här och de häckar ju också här. På taken.

Och de försvarar sina bon och sina ungar. Febrilt.

När de är igång så kan man inte promenera förbi utan att höra ett aggressivt varningsskrik och sedan flyger de ner mot en. Det är jätteläskigt!

De attackerar inte, man får inte klor eller näbbar i huvudet eller så. Men det är fortfarande obehagligt. Ibland tar jag omvägar för att slippa dem.

Vi kan knappt vara ute på vår balkong under den här tiden. Inte utan att de flyger mot oss och skräms.

Och sen när ungarna ramlar ur boet..för tidigt. Och vankar runt här på gatorna och skriker efter sina föräldrar. Och föräldrarna skriker på oss.

Ibland överlever ungarna men oftast inte. Det är så sorgligt.

Igår.

Igår åkte vi (moster, kusin, bror & jag) till morfar och firade födelsedag. Något försenat men bättre sent än aldrig heter det ju.

Vi åt räkor och fikade tårta, delade presenter och historier. Det var fint att se honom igen, var onekligen ett tag sedan. Lilla morfar!

Kvällen ägnades sedan åt Mad Men och värktabletter. Mitt ryggskott vägrar släppa..och blev värre igår igen. Otroligt tröttsamt.

Men, alltså, vår tv. Jag äskar den! Har aldrig haft sådana känslor för en tv tidigare, men den här är fantastisk! Vet ni varför? Jo, vi kan kolla på film och serier direkt från USB-minnen. Så när jag vill kolla på säg Mad Men så behöver jag bara klicka mig fram med fjärrkontrollen till min externa hårddisk som är kopplad till tv:n och så vips, så drar avsnitten igång.

Förr fick vi köra film och serier genom datorn till tv:n vilket är hyfsat smidigt men ändå meckigt.

Nu kan allt skötas med fjärrkontrollen. Lyx.

Lyx är också att när man känner för att se på tv, att man inte behöver titta på tråkig tv utan bara kan välja någon bra serie som man har liggande.

Fjärrkontroll, förresten. Vilket ord!

Glasögon.

Äntligen!

Nya glasögon beställda!

Mina gamla är så repiga och eländiga att de är obehagliga att ha på sig. Suddig syn.

Men om typ två veckor kommer de nya. Köpte på Specsavers så jag får två par till samma pris som ett par. Roligt! Och billigt. Älskar glasögonrevolutionen som skett. Det var inte länge sen man behövde hosta upp tusenlappar för ett par. Nu får jag två par för 995 kr. Fast jag lade till en behandling mot repor. Jag slarvar inte bort mina glasögon, eller något sådant, men jag repar dem ofelbart. Och det är sjukt tråkigt. Så nu har jag lite extra skydd mot min lathet.

Hade en synundersökning liggande färsk från förra året så det var bara att slå till.

Brorsan hjälpte mig att kolla ut det första paret förra veckan och idag var det en tjej i butiken som hjälpte mig.

Hon konstaterade, som alla redan gjort, att jag klär bättre i mörka bågar än ljusa. Det ska inte vara så med oss ljusa, blonda sägs det. Men jag ser helt...vet inte, diffus ut om inte bågarna är skarpa.

Har satsat på hyfsat stora bågar, i mörk plast. Svarta är de kanske till och med. Men olika modeller då.

Ah, vad roligt med nya glasögon! Som man ser ut igenom! Lysande.

Ryggen.

Varning för ett lite insnöat inlägg. Ryggsmärta är dagens tema! Jajamen.

I förrgår fick jag ont i ryggen. Mer än normalt. Liksom stelt och konstigt. Ryggskott med andra ord. Det var längesedan.

Så jag har linkat runt nu i två dagar och nog börjar det bli bättre men det är så extremt tråkigt. Att ha så ont och känna ovilja inför att röra sig. Men man måste röra på sig, så är det ju. Annars blir man aldrig bra.

Ingen ortoped eller sjukgymnast som jag träffat håller med om det där 72 timmarna. Att det ska ta 72 timmar för ett ryggskott att släppa. Musklerna låser sig och det tar tid att lirka upp dem igen.

Speciellt för oss med kronisk smärta. Studier visar att våra muskler aldrig slappnar av, alltså de i smärtområdet. Vilket naturligtvis bidrar till den kroniska värken. Den klassiska onda cirkeln med andra ord. Så ett ryggskott ovanpå ett gammalt diskbråck...är segt att läka ut.

Gällande de där studierna så...tja. Jag har läst ganska många och de säger gärna olika saker. Men om ryggmusklerna slappnar av eller ej kan man testa och min sjukgymnast konstaterade att mina är spända. Liksom jämt.

Det är nästan exakt åtta år sedan jag fick mitt diskbråck. Åtta! Helt galet vad tiden går. Har blivit så extremt mycket bättre sedan dess, sedan operationen, men inte helt bra. Jag kommer ihåg hur ärliga de var mot mig, mina kirurger. "Den smärtan du känner i benet, den kan vi ta bort. Men den i ryggen, ja den kommer du att ha hela livet, även om den kommer att lindras."

Inget guld men väl en grön skog, kan man väl säga.

Mitt diskbråck är mellan kotorna L4 och L5. Lätt det vanligaste stället i ländryggen att få bråck på.

Sen gick jag i ryggskola och fick lära mig att man aldrig ska dra ut elkontakter utan att hålla emot i väggen, inte ta på sig skorna stående, hur man tar sig upp ur sängen på morgonen och allt sådant där som känns väldigt sexigt när man är 21 år.

Det skönaste de lärde mig var dock hur jag ska sitta. Egentligen ska vi ryggmänniskor vara extra noga med hur vi sitter, på sittbenen, rak i ryggen och allt det där. Men om man som jag har en trång ryggradskanal (eller vad det heter) så får man hasa ner sig i stolen, alltså sitta dåligt! Mina ryggkamrater avundades mig. Man får se det stora i det lilla, ha!

Har testat nästan allt mot värken också. TENS, akupunktur, akupunktur med el, sjukgymnastik, nervstretch, värme/kyla, massage, akupressur och så vidare. Inget hjälpte särskilt mycket.

Att gå i smärtskola är dock det bästa. Att mentalt lära sig hantera smärtan. Visst är det skönt att få lindring även fysiskt men det viktigaste är ändå inställningen. Jag träffade människor som hade 9/10 på smärtskalan. JÄMT. Jag förstår att de måste äta värkmedicin för att orka med. Men också de hade nytta av den mentala träningen. Att inte låta smärtan vinna, liksom.

Jag låg på en sexa ett par år efter operationen och gör väl kanske det fortfarande. Utom just nu.

I Zambia låg jag nog på en femma mest tror jag. Skönt. Mentalt välmående i kombination med att aldrig behöva frysa...(i alla fall väldigt sällan). Bra grej.

Men inte är det då så farligt, mitt ryggskott. Räknar med att vara (nästan) helt bra imorgon.

En positiv inställning hjälper. Man kan lura det onda. Faktiskt.

1000.

Tycker det är fint att Dag Hammarskjöld kommer att pryda en av de nyutformade sedlarna. Men han hamnar på 1000-lappen. Alltså kommer jag aldrig, aldrig ha Dag med mig i plånboken.

Lite tråkigt är just det faktumet men klart roligt att ha en släkting på en så maffig sedel!

2014-15 kommer de nya sedlarna.

GBG-regn

Alla trodde att jag skulle förlora mig med vilken runaway som helst
Jag var slut när du hittade mig i GBG-regn
De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete
men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen

Håkan Hellström - Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

På fötterna har jag strumpor från British Airways och jag inser att det är dags att ta tag i det där på riktigt nu.
Hemflytten.
Hjärtat dröjer i Lusaka och jag saknar stan och mina vänner. Saknar livet där.

Göteborg är en underbar stad. Men nu längtar jag verkligen efter ett väder som gör det njutbart att vara utomhus. GBG-regn i all ära, men...ge oss sol, ge oss torra gröna gräsmattor och blad på träden. Ge oss en lång sommar så att vi kan gå ut och brinna upp i natten och vara så där lyckliga som man bara kan vara just då.

Hast.

Någon form av hastbullar fick det bli till frukost då skafferi och kyl stod tomma på typiska frukostprylar.



Snabba och goda.
Innehåll: vetemjöl & grahamsmjöl, salt, bakpulver, socker (hade ingen sirap) och vatten. Penslade med ägg och pyntade med solrosfrön. Tog väl kanske en halvtimme, allt som allt. Som scones...fast nyttigare.

Jag håller faktiskt på att få lite spader på hur husliga folk verkar vara, enligt facebook i alla fall. Så jag drar mig för att lägga upp ett sånt här inlägg. Å andra sidan så bakade jag bara för att det inte fanns något annat att äta.
Lathet snarare än huslighet, haha!
Inte för att det är något fel på att vara huslig, absolut inte. Men folk verkar försöka bräcka varandra i den ena präktiga statusuppdateringen efter den andra.
Ja ja.

Idag är det en pluggdag. Som alla andra dagar. Hoppas den här blir bra.

Gos.

Hon är ju för söt, Elsa. Katter verka sova så gott, så gott...



Det finns gott om fåglar att spana på utanför fönstret...



...men sömnigheten tar överhand...



...och det är ju så skönt att sova på en mjuk kofta...



...och gosa ner mellan tassarna...



...för att sedan vända lite på sig...



...för att hitta en lite luftigare pose...



...att vräka sig i...



...och till sist tröttna på att bli fotograferad!