Kommer att anlända lagom till lunchtid och när jag tänker på att se min bror komma och möta mig där på perrongen, ja då är lyckan ganska total. Och tårarna inte långt borta. Ljuva återförening!
Pirret i magen är kittlande härligt. Tänk att det kan vara så spännande att åka till staden man bott så många år i. Ändå, ganska fräckt!
(Sen är det väl inte min älskade stad som får mig så här tossig, men ändå!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar