Kvinnodagen.

Idag slog jag upp mina blå klockan 08.08 och tänkte då att jajamen, idag blir det en bra dag! Kvinnodagen och allt. Det är firanden här i stan men jag måste arbeta på min uppsats. Så är det ibland.

Känns som om jag har tusen saker att säga. Tusen tankar om livet. Men samtidigt känner jag mig lite tyst och sitter här med mina tankar och vet inte var jag ska lägga dem riktigt. Jag tänker på allt jag varit med om det senaste halvåret. Alla intryck, känslor, alla människor jag mött och platser jag sett. Stort och fint.

Att åka tillbaka till Lusaka, Zambia är bland det viktigaste jag gjort i mitt liv. Jag har fått svar på så många frågor och skapat så många nya. Jag har hittat hem, tror jag. Inte som i Lusaka eller Göteborg, ingen fysisk plats men väl inombords. Vi får se hur den känslan håller i sig tillbaka i Sverige sedan.
Men som han skrev, den store Dag Hammarskjöld:
Den längsta resan är resan inåt.

Och nog tror jag att jag funnit det jag sökt.
Frågan som då dyker upp är vad sker med en sökare som funnit?