När Andrea och jag promenerade hemifrån förut så gjorde vi det i riktning mot de mörkaste moln vi sett. Jag hann precis klara av mina ärenden innan himlen öppnade sig.
De skyfall vi har här i Zambia är så fantastiska. Det formligen forsar vatten från himlen ner på alla som springer i fåfänga försök att hålla sig torra. Det går ej, kan jag berätta. Man blir blöt. Punkt.
Vägar svämmar över, vattenpölar blir sjöar och leran tar över. Fantastiskt är det likväl, naturens krafter. Med en himmel som mullrar och blixtar som lyser upp så är dominansen så total. Vi är så små, så små i det sammanhanget.
Men när jag sedan hämtat min thaimat och kommit hem så var det mysigt med regnet som smattrade medan jag satte på en film (Toy Story 3) och åt min mat med tjocktröjan på.
Mysigt.
Lyssnar för övrigt på den här låten: Kom hem - Anna Järvinen just nu och tänker på vackra minnen och hur livet ständigt förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar