President.

- Sanna for president!
ropar killarna vid Friday's corner när jag går förbi. Anledningen till detta är förutom min självklara förträfflighet att jag lånade Nelson (min taxikille) 200 000 kwacha för att han skulle kunna laga sin bil som totalt havererat. Hans kompisar och kollegor, killarna vid hörnet där, tyckte detta var så otroligt fint gjort av mig att de har börjat med en liten Sanna for president-kampanj. Det är inte så vanligt att folk lånar ut pengar till de här snubbarna. Att jag gjorde det är ju för att jag känner Nelson och litar på honom. Han jobbar så hårt och om hans bil står stilla ett par dagar tappar han oerhört mycket i inkomst. Inte okej när man har tre barn och en fru att försörja, samt lite andra släktingar.
Det är en gullig gest av dem även om jag blir lite obekväm i att det är en ekonomisk fråga som gett mig den här populariteten. Den vita kvinnan med pengarna. Fast, jag ska inte vara orättvis, det är ju inte för mina pengar utan för hur jag använt dem som de röstar på mig. Medmänsklighet, säger de.
Man kan ju ha hur mycket pengar som helst men inte hjälpa folk i nöd för det...säger jag och hejar även jag på mig själv låter det som.
Men ni förstår nog resonemanget...

Även en såpass liten summa som 300 kronor kan rädda någons dag, vecka, månad, år. Även någons liv. Så är det ju. Och mina 300 utlånade kronor som jag får tillbaka om jag vill, de fick igång bilen som hade rullat på gatorna nu om det inte vore så att stackars Nelson har åkt på malaria och är jättesjuk. Hoppas han kryar på sig snart.