Splittrad.

Om jag ska beskriva mig själv med ett ord just nu så är det splittrad.
Har haft en äkta förälskelsehelg med Lusaka. Vädret har varit så himla fint och känslan av att "här vill jag stanna" har varit extremt närvarande.
Samtidigt så längtar jag ju efter mina människor. Och får så fina sms och mail att jag blir helt rörd. Tänk att det finns personer som längtar så efter mig också, det är ju helt fantastiskt. Men samtidigt har jag en stilla panik i kroppen av insikten om att jag kommer att lämna Lusaka, Zambia om tre veckor och tre dagar. Det gör lite ont. Som att återse sitt livs kärlek och tvingas skiljas åt igen.
Men samtidigt. Zambia finns kvar. Jag har lyckats återvända en gång, klart att jag kan göra det igen. Det är inte hela världen.
Lustigt nog känns det lite nervöst att åka hem till Göteborg också. Vet inte riktigt vad jag ska vänta mig liksom. Ett nytt liv väntar ju i viss mån. Jag tar min examen och måste hitta ett jobb. Det blir en utmaning.

Så splittrad är jag. Njuter av att vara här och är samtidigt jätteglad över att jag snart får träffa er därhemma igen. Samtidigt försöker jag skriva en uppsats, min sista uppsats! Lite snurrigt är det allt i huvudet men det kanske kan få vara så ett tag.