Morgonpigg.

Zambier är väldigt morgonpigga. Inte skulle många svenskar ringa mig halv nio en lördagsmorgon? Speciellt inte om de vetat att jag var ute dagen innan. Men så gör man här. Och då är halv nio till och med ganska sent...
Gäsp.
De flesta går upp vid sextiden, eller tidigare, vardag som helg. Jag förstår ju det, man vill fånga ljuset liksom. Sedan arbetar många varje dag också. Min taxichaufför, Nelson, arbetar 6-21 söndag till lördag. På lördagar är han i kyrkan till kl 16 och arbetar sedan till 22 ungefär. Det här gör han, varje vecka, året runt.
Och ändå har han knappt råd att betala skolavgifterna för sina barn, reparationerna på sin bil eller gå till sjukhuset för sina hälsoproblem.
Det är ett hårt liv.
Men han får god business genom mig i alla fall. Ibland kan jag hjälpa honom med pengar till något som brådskar, säg skolavgiften. Och sedan kan jag åka på den betalningen tills det tar slut. Eller tills han betalar tillbaka. Han är pålitlig, punktlig och nykter. Han är också väldigt snäll, omtänksam och ganska så rolig. Allt som man söker i någon som ska köra en fram och tillbaka i en stad där rattonykterhet och låtsaskörkort är vardag.