Sanna.

Mitt namn möts nästan alltid med leenden när jag presenterar mig.
"Åh, det är ett zambiskt namn!" Eller, "Åh, det är ett afrikanskt namn!"

Sanna betyder "mycket" på bemba, ett av de största språken här i Zambia, och ett av de officiella.
Även på nyanja som är stort här i Lusaka så betyder sanna lite extra, mer, mycket ...
Nyanja och Bemba är väldigt närbesläktade.
Sen om man far till länder där kiswahili talas så får man höra att 'sana' betyder mycket, extra, väldigt mycket och så vidare.
Inte så olikt alltså.

Skämtsamt kan mina kompisar kalla mig miss too much, vilket på nåt vis blir extra roligt då jag sällan är just "för mycket". Eller så blir det miss little extra, eller little miss extra, vilket ju är lite mer i linje, kanske. Haha.

Men det är smidigt att ha ett namn som också är ett ord på ett zambiskt språk.
Ganska lätt att komma ihåg för de flesta. Men om jag presenterar mig och det tar fler än tre gånger för personen i fråga att greppa mitt namn brukar jag säga; well, then just call me ms Williamsson.
Detta möts alltid av hjärtliga skratt. Tanken på att nia mig är för konstig, och jag håller helt med. Sedan, visst, försäljare, taxichaufförer och så vidare, kallar mig för madame, mami eller sister.
Gissa vad jag föredrar?

Jag har tyvärr inte lärt mig många ord och fraser på nyanja/bemba. Man tvingas inte till det här då alla pratar engelska. Det är lite synd, hade gärna plockat upp lite nytt. Det får bli nästa gång.

Sjukdomen är under kontroll, förresten. Men jag är inte helt kry än. Har varit en tung vecka. Helgen var lugn med ytterst lugn hemmakväll i fredags, sen häng hos John på lördagen och igår var han här och räddade mig ur tristessen. Ville passa på att ses nu när han idag åker till Sydafrika i nästan två veckor för att gå på bröllop och andra roligheter. Kul kul!
Själv ska jag bli frisk idag är tanken. Sedan jobba så grymt intensivt på min uppsats att det inte är riktigt klokt. Sådeså.