Tredje.

Tredje och sista dagen på Clandestino.

En viss känsla av trötthet hade infunnit sig. Men humöret var det inget fel på!


Även djurlivet hade vågat sig tillbaka. En stilla söndag. Än så länge...

Det var dags för New Tango Orquesta.

Kombinationen av Josef Kallerdahl och bas är perfekt.

Åh, mitt hjärta vad vackert. Jag kunde ha suttit där i flera dagar och lyssnat.

Det bästa var nästan att titta på deras samspel. Små blickar, ett leende här och där. Fullständig koll och kommunikation. Helt underbart att se. Så bra så bra så bra.

(Plötsligt funkar det inte längre att lägga upp fler klipp. ERROR. Usch vad tråkigt.)

Efter NTO så var det dags för Mulatu Astatke.
Festivalens största namn.



HERREGUD.
Vilken helt igenom lysande spelning.
Fint även här att se deras ypperliga samspel på scenen.

Blåssektionen ska vi knappt snacka om. Mannen som spelade saxofon och basklarinett... Ja. Jag saknar ord för hur sjukt duktig han var. Eftersom det inte funkar med klippen just nu så föreslår jag att ni kollar upp honom själv: Mulatu Astatke. Eller klicka här.

Efter denna maxade upplevelse, två grymma spelningar så var man lite mätt. Hela helgen har ju varit en resa genom fantastiska artister och musik och sena nätter... Men lite till körde vi på!

Khaira Arby stod på tur.

Gitarristen fångade våra hjärtan. Så glad och så grym. Riktigt rolig att titta på!

Och sen var den en akt till men då var vi trötta och det var dags att gå hemåt mitt i natten. Hem med hjärtan fyllda av glädje och upplevelser och löften om att aldrig missa Clandestino igen.