29.

29. En låt från min barndom.
Om somrarna när vi kom till Sverige brukade vi barn rusa till dels leksakslådan men också skivlådan som var fylld med fantastisk musik på lp-skivor. En av favoritlåtarna var Hiroshima. Kanske en ganska hemsk och stark låt för barn men oj vad vi älskade den. Man kan väl säga att vi fick vår första politiska uppfostran genom skivsamlingen.

Videon här är ganska mycket bomb och repetition. Men det var den som gav mest av låten. Den är ju ganska lång, onekligen. Slutet kommer för sig i följande klipp.

Björn Afzelius - Hiroshima



...och så slutet.



Men det är nästan omöjligt att inte ha med en låt till.
Den är så starkt förknippad med ett minne som jag har. Det hade varit varmt länge. Väldigt varmt. Kan tänka mig det var i oktober/november och mamma stod lutad mot spiselkransen (eller vad det nu var) i vardagsrummet och längtade efter regn.
Den här låten spelades på radio eller kassettband.
När regnet faller efter en lång varm och torr tid, ja det är inget annat än en välsignelse.
Phil Collins är så starkt förknippad med min uppväxt i Zambia att det inte går att resa utan honom idag. Att sitta på en buss och åka genom det Zambiska och Zimbabwiska landskapet med honom i lurarna är en fantastisk känsla och jag gjorde det för inte alls många månader sedan. Många känslor.

(Lustig video!)

Phil Collins - I wish it would rain down