Arg.

Jag har varit arg ett tag nu. Och innan någon ens tänker tanken så NEJ, det är inte pms, graviditet eller något annat kvinnligt hormonellt tillstånd. Så var det sagt.
Arg, ja, jag sa ju det.

Jag blir arg över att svenska unga, närmare bestämt var fjärde person mellan 18-29, tycker att det verkar bra med diktatur.
Jag blir arg över lärarstudenter (som jag hörde idag) som inte reflekterar över ganska grundläggande diskussioner om kvinnors obetalda arbete, som inte ser hela bilden, människor som kallar sig "anti-feminister" och är emot "sånt trams". Feminism enligt NE : rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.
Hur kan man vara emot det? Vill man ha diskriminering i ett samhälle? Verkligen? Klart att det finns en del som vill, de som tjänar på det, eller tror att de gör det. Men inte bör väl mina jämngamla i Sverige idag tänka så? Inte bör väl heller folk i samma kontext gilla diktatur. Tycker jag. Men jag är ju förstås väldigt påverkad av...tja Globala studier? Sunt förnuft? Samhällsvetenskap? Grundläggande mänskliga rättigheter?
Varför har folk slutat tänka?! Eller varför har de aldrig börjat?!
Jag förstår problematiken bakom den dåliga insikten om demokrati. Vi tar det för givet i Sverige och så vidare. Men. Tittar de aldrig på nyheterna? Vilken härlig diktator skulle de vilja ha, i svensk tappning?

Jag vet att jag är akademiker. Har pluggat i flera år och tränat kritiskt tänkande. Men det här kräver inga högskolepoäng för att funderas över.
Självklart tänker jag då kritiskt om undersökningen om demokrati. Och vidareutvecklar tanken om att tjejen som idag kallade sig antifeminist nog har en snedvriden syn på feminism .Som så många. Jag kan resonera kring det här men det blir samtidigt att frånta folk deras agens. Har de här unga människorna svarat ja på frågan om de tycker det vore bra med odemokratiskt styre med en diktatorisk ledare så har de ju faktiskt gjort det. Och hon som kallar sig antifeminist tycker väl då att det är i sin ordning att diskriminera folk på grund av deras kön. Det gör mig arg och besviken. Samtidigt tänker jag att min utbildning verkligen behövs. Folk behöver veta sina rättigheter. Behöver veta att jämställdhet mellan könen faktiskt står med där i konventionerna, precis som jämlikhet. Och att yttrandefrihet anses vara en av de viktigaste mänskliga rättigheterna.
Och så vidare.
Man brukar säga att i de länder där de mänskliga rättigheterna efterlevs bäst känner människor sina rättigheter sämst.
Sverige är väl ett ypperligt exempel på detta.

Jag är arg över tusen saker till, förresten.