José.

Igår doftade det så här i lägenheten: färskpotatis och dill. Sommar i en kastrull!

Efter middag med bror & Terese och lite vin knallade jag bort till Världskulturmuseet.

Satt där en liten stund och väntade in Luana.

Hon kom med bubbel! Vi delade på flaskan i solen och gick sedan in för att se José.

Så här suddigt kan det blir med bubblor i kroppen. Där satt vi och väntade på honom. Bra stämning i publiken. Vi var så lyckliga så lyckliga.

Så kom han! Och verkade nästan lite nervös. Spelade fel och sa att han inte mindes en del låtar. Hur charmigt som helst tyckte vi i publiken och skrattade med honom. Han verkar så ödmjuk och fin.

Han hade en mick vid foten så att taktstampen hördes. Finurligt.

Luana på publiktrappan.

Naturligtvis spelade han den här och alla suckade av välbehag.

Och den här! Rys och tår i ögonvrån.
Och visst vill man bara ha mer? Tycker ni jag är snål med längden på klippen?
Mm. Ni borde varit där säger jag som svar på det! Ha!

Underbara José. Vilken otroligt fin spelning det var!

Under spelningen fick jag sötaste ringen av Luana. En liten räv!

Göteborg i regnbågsskrud.

Vi skuttade mot Korsvägen.

Gick till Incontro där vinet var dyrt och sött.

Luana var vacker som en dag. Som alltid. Även med en uggla i synen.
(Ugglan köpte jag i Lusaka på Mr Price.)

Världskulten by night.

Lite av ett djurtema på smyckena den här kvällen.
Fåglar runt halsen: svalor & uggla och en räv på fingret.

Åh, vilken härlig kväll! En riktigt toppenmusikupplevelse, en älskad vän och en ljuv sommarkväll. När man har det så bra, vackert och roligt så tror jag att kropp och själ läker lite. Det blir som healing på nåt vis.