HÅKANKÄRLEKHELLSTRÖM

Åh. Vilken kväll. Håkan Hellström. Så otroligt fantastiskt underbart jättebra!
Det var den bästa Håkan-kvällen någonsin enligt mig.

Börjar med en kronologisk beskrivning av dagen. Det här kommer att bli ett långt inlägg så hämta du en kopp kaffe och sätt dig bekvämt. Eller nåt kallt kanske passar bättre förresten. Hemgjord lemonad. Mm, det vore gott.
Hur som helst: nu kör vi!

Dagen inleddes med att en liten fågel flög in i köket genom köksfönstret som stod på glänt. Där satt den och skrek och var rädd men utan panik. Jag fick ut den till slut. Otroligt söt liten varelse!

Sen var det lite balkonghäng i solen och värmen.

Lite svalka.

Slappade även lite i soffan innan det var dags att ge sig av mot Slottsskogen.

Mötte upp brorsan och Terese och vi gick och köpte pizza.

Och hade pizzabuffé i gröngräset. En klassisk funghi, en piri piripizza med kräfstjärtar och en med vitlök, tomat, svamp och sånt.

Det var varmt. Såg faktiskt flera stycken med paraply.

Det är ju lite av ett paradis. Att sitta i Slottsskogen med fint sällskap, äta lite pizza och dricka kallt, vitt vin och veta att man ska få se Håkan Hellström alldeles snart.

Förväntningarna!
(Ja, konserten skulle ursprungligen vara på Trädgår'n men flyttades pga publiktrycket.)

Bror fick låna mina solglasögon. Visst är han stilig?

Folkvandring mot profeten. Runt 20 000 personer var det.

Funderar på vilka låtar jag verkligen vill höra. Kommer fram till Shelley, Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och Du är snart där.

Kärlek.

Solglasögongänget.

Det är fint på ett gammalt vis där på Slottsskogsvallen. Man får en obetvinglig lust att fota med sepia-inställningen...

Visst är det lite av en tivolikänsla?

Sen drog det igång. Åh. Det var så bra. Han var så bra. Hela upplägget kändes annorlunda och hans mellansnack var nya och fina.





Så bra så bra så bra.


Tomas von Brömssen gästspelade.
Det var så roligt att se Håkans glädje och kärlek när de jammade.

Jag fick höra alla önskelåtar och blev själv överraskad när tårarna började rinna under Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Blev helt tagen. Håkan sjöng med en sån känsla.
Och det ja, sången. Karl'n är helt vansinnigt duktig på att sjunga. Vilken soulkänsla! Han är fantastisk. Det var så bra så bra. Marken gungade. Alltså, på riktigt. Fördelen med en stad byggd på lera är att det blir ett mjukt gung. Man såg alltså hur marken rörde sig. Mäktigt.

Det hela avslutades med fyrverkeri, såklart på nåt sätt. Alltså jag kan inte beskriva hur bra de var. Enda sättet att förstå är att ha varit där. Så enkelt är det.
Äkta kärlek.