Resan.

Reseberättelsen kommer här!

Det har varit intensiva dygn här det senaste. Bara själva resan... Först tog jag tåget från Göteborg till Kastrup. Jonas följde mig till stationen och Eva var också där och så hej då. Usch för att säga hej då...
Jag satt mittemot en man som efter att tåget rullat en stund frågade: Ska du åka långt?
- Ja, till Zambia!
Haha. Sen satt vi och pratade en del hela vägen till Malmö där han skulle av och på anställningsintervju. Undrar hur det gick...
Själv for jag vidare till Kastrup där allt rullade på smidigt. Jag hade gott om tid och satte mig och tog en öl och en räksallad och hanterade nerverna som började göra sig påminda...



Enkel flight till London där bytet också gick smidigt. Enormt trevliga människor på Heathrow! Sen var det dags. Jag satt vid min gate som visade Lusaka flight BA455. Nervöst! Drog iväg några sista sms från Europa och klev sedan ombord. Gångplats men bredvid en mycket trevlig holländare. Vi hade samma slags humor och satt mest och skrattade oss igenom den långa flygningen. Det var 'bara' drygt 10 timmar men kändes som en av de längsta jag varit med om. Kanske nerverna? Vi drack lite öl och vin och hade inte direkt tråkigare :) Sen var det dags. Vi landade 20 min för tidigt och stod sen i kö till migrationsbåsen i en dryg timma. Inga problem med visumet förutom att de bara stämplade in 30 dagar. Kommer att få förnya det ett par gånger, men det var ju ingen nyhet.
Sedan hämtade jag min väska och gick ut och mötte John från SCC som kom och hämtade mig. Vi pratade politik, både svensk och zambisk, på väg till kontoret där jag sedan fick träffa de flesta som jobbar här. Själv kommer jag att jobba mest med Barbra, hon är min handledare. Fick en rundvandring och en kontorsplats som ni redan vet.
Och ja, resten är historia som man säger. Om än en kort sådan.

Helgen kommer nog att ägnas åt att fixa någonstans att bo. Vi ska undersöka några olika alternativ. Problemet är att min budget är ganska liten och det är rätt dyrt här alltså. Så utbudet är begränsat. Men det lutar åt att bli inneboende hos någon vilket ju inte är så dumt. Inte omöjligt att jag kommer att bo med en av mina arbetskamrater här, Maria.

Det är väldigt svårt att sätta ord på känslorna. Jag är tillbaka i Lusaka. Doften slog emot mig som om jag aldrig varit borta.
Ett av våra gamla hus ligger inte särskilt långt ifrån kontoret, John (som litegrann har funkat som min chaufför hittills) vet var både Lagos och Cheetah road ligger och han blev också lite nyfiken på att åka och kolla på dem någon dag framöver. Det kommer dock att få dröja då jag nog ska hantera litegrann i taget och inte fullständigt vräka på alla känslor samtidigt. För det är inte helt enkelt det här ändå.
Det känns konstigt att vara här utan Jonas...som dock är med mig i varje tanke. Tror det känns hela vägen till Göteborg!
En dag i taget och först ska jag flytta någonstans (hotellrum i alla ära, men lite ensamt är det allt) och sen ska jag sätta mig in i vad det är jag ska arbeta med under min tid här. Jag är väldigt pepp på att komma igång! Känns roligt.

Mina arbetskamrater har skrattat lite åt att jag kommer nu när värmen börjar bli som mest påtaglig. Varför, liksom? Hehe. Några tror på tidigt regn..då blir det varmt och fuktigt istället för varmt och torrt som det är nu. Vädret känns ungefär som det sista att bekymra sig över, det gör ju faktiskt som det vill. Liksom :)

Så, det var ett långt inlägg om min resa hit till Lusaka. Håll tillgodo, kanske blir lite klent med internet över helgen.

Stor kram till er därhemma. Tänker på er!