Helgen har varit helt underbar. Otroligt roligt. Och när jag står där, omgiven av några av de människor som jag tycker mest om så far tanken genom huvudet: Varför ska jag lämna detta? ...för att snart återfå fattningen, och inse att det bara är 5-6 månader som jag blir borta. Det är ju liksom ingenting i det större perspektivet. Och det är ju ett privilegium att kunna åka, inte en uppoffring. Det kommer att bli fantastiskt.
Men jag kommer att sakna er. En och en annan kommer jag ju att längta ihjäl mig efter. Men så är det att älska. Klart värt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar