Varning för ett lite insnöat inlägg. Ryggsmärta är dagens tema! Jajamen.
Så jag har linkat runt nu i två dagar och nog börjar det bli bättre men det är så extremt tråkigt. Att ha så ont och känna ovilja inför att röra sig. Men man måste röra på sig, så är det ju. Annars blir man aldrig bra.
Ingen ortoped eller sjukgymnast som jag träffat håller med om det där 72 timmarna. Att det ska ta 72 timmar för ett ryggskott att släppa. Musklerna låser sig och det tar tid att lirka upp dem igen.
Speciellt för oss med kronisk smärta. Studier visar att våra muskler aldrig slappnar av, alltså de i smärtområdet. Vilket naturligtvis bidrar till den kroniska värken. Den klassiska onda cirkeln med andra ord. Så ett ryggskott ovanpå ett gammalt diskbråck...är segt att läka ut.
Gällande de där studierna så...tja. Jag har läst ganska många och de säger gärna olika saker. Men om ryggmusklerna slappnar av eller ej kan man testa och min sjukgymnast konstaterade att mina är spända. Liksom jämt.
Det är nästan exakt åtta år sedan jag fick mitt diskbråck. Åtta! Helt galet vad tiden går. Har blivit så extremt mycket bättre sedan dess, sedan operationen, men inte helt bra. Jag kommer ihåg hur ärliga de var mot mig, mina kirurger. "Den smärtan du känner i benet, den kan vi ta bort. Men den i ryggen, ja den kommer du att ha hela livet, även om den kommer att lindras."
Inget guld men väl en grön skog, kan man väl säga.
Mitt diskbråck är mellan kotorna L4 och L5. Lätt det vanligaste stället i ländryggen att få bråck på. Sen gick jag i ryggskola och fick lära mig att man aldrig ska dra ut elkontakter utan att hålla emot i väggen, inte ta på sig skorna stående, hur man tar sig upp ur sängen på morgonen och allt sådant där som känns väldigt sexigt när man är 21 år.
Det skönaste de lärde mig var dock hur jag ska sitta. Egentligen ska vi ryggmänniskor vara extra noga med hur vi sitter, på sittbenen, rak i ryggen och allt det där. Men om man som jag har en trång ryggradskanal (eller vad det heter) så får man hasa ner sig i stolen, alltså sitta dåligt! Mina ryggkamrater avundades mig. Man får se det stora i det lilla, ha!
Har testat nästan allt mot värken också. TENS, akupunktur, akupunktur med el, sjukgymnastik, nervstretch, värme/kyla, massage, akupressur och så vidare. Inget hjälpte särskilt mycket.
Att gå i smärtskola är dock det bästa. Att mentalt lära sig hantera smärtan. Visst är det skönt att få lindring även fysiskt men det viktigaste är ändå inställningen. Jag träffade människor som hade 9/10 på smärtskalan. JÄMT. Jag förstår att de måste äta värkmedicin för att orka med. Men också de hade nytta av den mentala träningen. Att inte låta smärtan vinna, liksom.
Jag låg på en sexa ett par år efter operationen och gör väl kanske det fortfarande. Utom just nu.
I Zambia låg jag nog på en femma mest tror jag. Skönt. Mentalt välmående i kombination med att aldrig behöva frysa...(i alla fall väldigt sällan). Bra grej.
Men inte är det då så farligt, mitt ryggskott. Räknar med att vara (nästan) helt bra imorgon.
En positiv inställning hjälper. Man kan lura det onda. Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar