Prozac.

Bor ju i ett fint hus nu och passar två hundar: Skipper och Nicki samt katten Felix.
Tänkte bjuda er på en äkta bildfrossa nu!



Skipper i trädgården.




Sötaste Nicki.

Har bara ägnat mig åt djuren, böckerna och sömn... Det är inte alls dumt att ligga på uteplatsen med en spinnande katt på magen och två sovande eller busande hundar med en sidvändarbok i handen. Riktigt avslappnande helg.



Här på uteplatsen har jag i princip bott hela helgen.

Ibland fick jag nästan samma känsla som jag haft när jag bott i Håkans hus vid havet med Tyson som enda sällskap. Samma fina; jag, djur och natur-känsla. Det känns väldigt hälsosamt. Mycket kärlek i okomplicerade former.






Hundarna busar bland bananträden.

Nicki, 4-månadersvalpen, har stulit mitt hjärta. Hon är i en sån skön ålder, hon fattar vad man vill att hon ska göra samtidigt som hon ibland bara blir tokkelig och då kastar sig ner i knät för att gosa en stund. Och kanske bitas lite... Smart tjej också, hon kommer att bli riktigt duktig när hon blir stor. Också skönt självständig, något som jag verkligen uppskattar hos hundar.




Skipper är också en härlig hund men lite mer vanlig golden retriever så. Gillar sin boll och följer mig som en skugga vartän jag går. Nicki kan jag däremot få gå och leta efter och då kanske hitta henne i våldsamt eget busande bland bananträden... Trädgården är stor alltså. Nästan så man går lite vilse...







Mango - tyvärr inte mogen än...

Felix vill mest bara kela hela tiden. Eller sova... Han lägger sig på en och spinner vare sig man klappar honom eller inte. Skön lirare.



Det har känts en del som att återvända till barndomens hus här i Lusaka. Den stora trädgården som inbjöd till fantasifulla lekar och bus. Hundar att leka och kela med. Katt och pool. Fruktträd.



Här kan man sitta och dela hemligheter.




Papaya.



Staketet hindrar hundarna från att bada konstant...

Kajsas mamma sa en gång när jag var på besök hemma hos dem och satt på köksgolvet och bara var salig bland alla deras valpar att
"valpar är prozac i pälsform".
Kan inte instämma mer. Att känna Nickis varma, mjuka mage mot mina händer är obeskrivligt fint. Valpmagar är ju så söta att det inte ens går att beskriva.


Så har jag fått mer längtan efter en egen hund?
Ja. Ja. Ja!
Även en katt vore fint. Fast då vill jag bo lite mer på landet.



Vi har ägnat dagarna åt bus, bad och kel för att sedan på kvällen mysa i soffan.



Felix och Skipper i soffan. Även jag får plats!



Trött Nicki.





Vackra växter överallt.



Bananer.

Det är en paradisträdgård alltså. Alla dessa fruktträd...
Och har jag nämnt att jag har någon som lagar mat till mig varje vardag?
Att bo där, på Ibex hill, är rena semestern...