onsdag 5 januari 2011

Göteborg.

Ja, nu kommer det obligatoriska inlägget om vad jag saknar. Snart fyra månader har jag varit iväg och livet här är ju vardag och då kryper det fram lite saker som man saknar... Människor inräknas ej i det här inlägget, vore lite märkligt att lista vem jag saknar och varför... (Men brorsan toppar ju den listan, som ni alla vet! )



* Promenader.
Visst kan man promenera här men det är liksom inte naturligt, man kan inte gå in till stan (vilket jag ju har lyxen att kunna göra i Göteborg)...sen är jag visserligen väldigt sällan i stan..så.. Men ändå! En kvällspromenad här är liksom inget man företar sig. Och på dagen kan det vara lite för varmt för att det ska vara njutbart. Det jag saknar är det självklara i att gå.



* Kollektivtrafik.
Spårvagnar! Och visst, det finns en form av busstrafik här...men jag kan sakna det strukturerade, enkla och att inte behöva knö så mycket. Det är trevligt att prata med folk på bussen nästan jämt...men ibland kan jag sakna att åka i tysthet med musik i öronen...och att inte bli friad till när man bara är på väg till jobbet... Och en sak som jag vill passa på att påpeka är att zambier pratar inte med varandra på bussen om de inte känner varandra, precis som svenskar. Folk pratar med mig för att jag är utlänning. Till skillnad från svenskar då...



* Ost.
En lagrad hårdost. Och igen, det finns ost här i de välsorterade butikerna men en brännvinsost hade inte varit fel. På grovt bröd...som också är en bristvara här.


* Räkor.
Det här är jätteroligt. Jag lärde mig att tycka om räkor först 2010! Och nu kan jag få sug efter en räkmacka... Kul och något att verkligen se fram emot när jag kommer hem.



* Drickbart kranvatten.
Det kokade kranvattnet som vi dricker...är helt enkelt inte jättegott. Och meckigt...att koka och greja. Näpp, svenskt kranvatten är en fantastisk vardagslyx.



Hm. Var det nåt mer? Ibland har vi väldigt dåligt vattentryck...och inget varmvatten. Men det är så sällan att det knappt gills.

Självklart är detta en ganska fånig lista. Saker jag verkligen önskar fanns här i Zambia är rättvisa, utrotad fattigdom, jämställdhet...och så vidare. En del saker är verkligen helt åt skogen i det här landet.

Men ibland får man kasta av sig världssamvetet och bara vilja ha en grov macka med lagrad ost på.
Och då kanske även önska att ens hudfärg inte var en så stor grej som den förvånansvärt nog är.

4 kommentarer:

  1. förstår precis vad du menar...öppnade precis ett paket från far som efter 2.5 månader hittade sin väg hit. Till min förtjusning innehöll det godisnappar :) Hårda var de men tog oss en liten bit närmare hem i fem minuter.

    kramar från oss!

    SvaraRadera
  2. Men visst är det fint att längta och sakna? Det tycker jag. Påminner en om vad som är värt och viktigt här i livet.

    Och visst har vi det grymt fint i våra respektive länder? Icke att förglömma!

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Jag tänker ofta på att jag vill förahiopp allt, inte bara för att kunna va med alla människor jag gillar, men för att få de bästa av varge stad/land, Som Marmelanden och glas barerna i Frankfurt, Yougurten, the crumpets, tis/torsta ölen med cluben från Dublin, Söndags Java från gbg, närhet till allt i staden från skövde och vattenet och familjen från stockholm, som några exempel.
    När man e hemma kan man värkligen sakna det som finns ute i världen.

    Tusen kramar och pussar!

    SvaraRadera
  4. Ja, visst. att kombinera favoritplatser, favoritsaker och favoritmänniskorna...det vore nåt det! Eller så skulle det bli tråkigt, att ha allt man önskar?
    Så får vi tänka :)

    Puss och kram på dig Fia!

    SvaraRadera