Skivan.

Jag styrde en liten skaldjursskiva igår. Det här en sån lustig sak. Innan förra sommaren åt jag helst inte ens räkor. Men något hände och jag kände också att om jag ska äta fisk och skaldjur så kan jag ju lika gärna gör det då. Verkligen äta, inte bara säga att jag gör det... Inte så ofta bara. Och när jag väl gör det så vill jag ju att det ska vara så gott som möjligt.
För det är det ju så. Det är inte okomplicerat för mig. Det här med att döda för att äta. Tycker ju bäst om vegetarisk mat. Gott på alla nivåer liksom.

Hur som helst! Dags för skiva.

Jag gjorde en Västerbottenpaj. Paj är ju alltid gott liksom.

Rädisor ska det vara. Som Strindberg tydligen åt sina kräftor, det lärde jag mig häromdagen. Han var/är nog inte ensam om det förstås...
Fast han åt väl inte så mycket havskräftor? Spelar ingen roll dock.
Rädisor är som paj, liksom alltid gott.

Så här såg första sittningen ut.
Vi hade ett till bord vid sidan..

Favoritsnapsen.

Nu när jag ätit dem kan jag säga att det är väldigt gott.
Lite konstigt dock, det här med hela djur...
Men gott. Jajamen! Den salta friska smaken. Hav på ett mycket gott sätt.

Vi åt såna här också. Gott det med.

Augustikvällen blev mörk och bubblet korkades upp.

Månen var fantastisk.

Sen innan vi skulle lägga oss vid fyra såg vi på några avsnitt av Adventure Time.

Finn & Jake

De är söta och roliga. Och konstiga! Kolla in vetja.

En lyckad första skiva, helt klart.
Vi improviserade fram snapsvisor, satt ute hela natten och hade det så himla fint. Det här kan jag tänka mig att göra igen. Ett glas vin och en vän, lite mat och ett hem, allt annat känns så överdrivet...vem är det som sjunger så? Winnerbäck? Hur som helst. Fint uttryckt.