Stjärnor.

Jag har så fina människor omkring mig. Inte många, nej, men superfina. Och det räcker till stjärnorna och tillbaka, tusen gånger om.
Tack för att ni finns mina hjärtan. Tack för att jag får gråta på era axlar när det behövs, tack för att ni får mig att skratta och känna livet i ådrorna, för att jag kan ringa er när som helst, för att ni skickar låtar till mig, för att ni dricker med mig och ser till att jag äter, för att ni spanar på hundar med mig, för att ni bekräftar mig, peppar mig, tror på mig, för att ni drömmer med mig, för att ni tycker om mig precis som jag är, även när jag är som skruttigast.

Jag vill vara allt det där för er också och det hoppas jag att ni vet.
Tack!

Här solar jag mig i er glans.
(Eller en eftermiddag i Kumasi, Ghana.)