Igår hade bror och jag temakväll: Bortglömda snäckor! (Pärlor är redan upptaget till en annan spellista men vi valde att ändå fortsätta på havstemat. Fint liksom.)
Och HERREGUD. Den här låten är inte helt bortglömd i mitt sinne, var inte överdrivet många år sen jag lyssnade på den men oj vad jag älskar den. Fortfarande. När den kom och slog så fantastiskt där på 90-talet och på MTV så satt jag som limmad vid tv:n för att få se den. Så var det ju på den tiden, man kunde liksom inte gå in på youtube och titta när som helst. Internet fanns ju knappt.
Hur som helst. Så himla bra. Texten och varje ton sitter fortfarande som en nervbana i kroppen och jag blir lycklig och skönt nostalgisk. Minns att jag också ville ha sånt där hopplöst hår och stora kängor att sitta och skruva mig i. Söt.
Minns också hur mycket jag grät det året. 1993. Vilket jävla skitår. 1994 var ingen hit det heller. Men mycket bra musik, ja, det fanns det!
Soul Asylum - Runaway Train
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar