Drömmar.

Ibland är mina mardrömmar så otäcka att jag aldrig mer vill sova.

Men ibland drömmer jag så bra att jag knappt vill vakna.

Sömn är knepigt för mig. Men det är okej. Man kan inte vara bra på allt.

Finbesök.

Imorgon får jag finbesök! Caroline och Elin som jag lärde känna i Zambia kommer till stan!
Så himla roligt! De ska bo hos mig och vi ska göra Göteborg och ha det gött. Tre dagar av häng och roligheter. Fint värre!

Caroline, Elin och jag på en bar i Livingstone.

Små saker.

När jag i regnet stod vid ett övergångsställe och det ställer sig en man bredvid mig så att jag kan stå under hans paraply. Vi måste hjälpa varandra här i livet, säger han.

När en hund vänder sig om och tittar på sin matte/husse och viftar på svansen och möts av ett leende och man ser att det just då bara är de två som existerar i hela världen.

Mannen som var klädd i kostym och hade portfölj och vattenkammat hår. Och spindelmannenvantar.

När spårvagnsföraren gick ut i regnet och berättade för folk att vagnen går från en annan hållplats än ordinarie.

När man möter en människas blick och ler i samförstånd över något som händer just där och då. På bussen, i kassakön eller var som helst i det offentliga rummet.

Alla såna här småsaker gillar jag enormt mycket.

Minns ni?

Igår hade bror och jag temakväll: Bortglömda snäckor! (Pärlor är redan upptaget till en annan spellista men vi valde att ändå fortsätta på havstemat. Fint liksom.)

Och HERREGUD. Den här låten är inte helt bortglömd i mitt sinne, var inte överdrivet många år sen jag lyssnade på den men oj vad jag älskar den. Fortfarande. När den kom och slog så fantastiskt där på 90-talet och på MTV så satt jag som limmad vid tv:n för att få se den. Så var det ju på den tiden, man kunde liksom inte gå in på youtube och titta när som helst. Internet fanns ju knappt.

Hur som helst. Så himla bra. Texten och varje ton sitter fortfarande som en nervbana i kroppen och jag blir lycklig och skönt nostalgisk. Minns att jag också ville ha sånt där hopplöst hår och stora kängor att sitta och skruva mig i. Söt.
Minns också hur mycket jag grät det året. 1993. Vilket jävla skitår. 1994 var ingen hit det heller. Men mycket bra musik, ja, det fanns det!

Soul Asylum - Runaway Train

Hej!

Pånyttfödd energi genom att jag blev igenkänd häromdagen.
Så här:
- Sanna från Zambia?! Jag älskar din blogg! Snälla sluta inte!

Detta i kombination med att andra läsare har uttryckt en viss sorg över mitt knappa bloggande på sistone har lett till att jag är sugen på att komma igång igen.

Men jag vet inte exakt vad jag ska skriva om. Så spännande är inte min vardag. Hm...
Ska fundera!

Och ut skuttar jag nu i solen med alla värmande ord nära hjärtat.

PS. Tillägg till all blogguppmuntran är att jag imorse fick ett meddelande som liksom gjorde mig alldeles tårögd och varm i hela mig. Att någon kan tänka så om mig. Ja, det är ju bara alldeles jättefint.

Stjärnor.

Jag har så fina människor omkring mig. Inte många, nej, men superfina. Och det räcker till stjärnorna och tillbaka, tusen gånger om.
Tack för att ni finns mina hjärtan. Tack för att jag får gråta på era axlar när det behövs, tack för att ni får mig att skratta och känna livet i ådrorna, för att jag kan ringa er när som helst, för att ni skickar låtar till mig, för att ni dricker med mig och ser till att jag äter, för att ni spanar på hundar med mig, för att ni bekräftar mig, peppar mig, tror på mig, för att ni drömmer med mig, för att ni tycker om mig precis som jag är, även när jag är som skruttigast.

Jag vill vara allt det där för er också och det hoppas jag att ni vet.
Tack!

Här solar jag mig i er glans.
(Eller en eftermiddag i Kumasi, Ghana.)

Höst.

Ett år har gått och bloggen börjar självdö. Jag är dock lite sugen på en trädgårdsblogg framöver. Eller ja, odlingsblogg! Guerilla gardening och mitt eget pyssel på balkongen och sånt. Kanske en kolonilott. Men det är ju typiska vår- och sommarsaker. Nu går vi mot mer höst och vinter. Vilket i ärlighetens namn skrämmer mig en del. Vintern alltså. Mörkret, kylan, halkan, vätan... HUA. Men det finns planer för hur detta ska hanteras.
Till exempel flyttar Onsdag till Göteborg! Det är så underbart att jag blir helt yr! Välkommen älskade vän! Och så tänker jag att jag ska laga vegetarisk husman och grytor och sånt där. Man får ju inte riktigt enkel tillgång till sån mat när man inte äter kött. Så själv är bäste dräng. Jojomen. Men framförallt umgås mer med människor jag tycker om. Det fixar det mesta.

Älskade, saknade lilla jycke!

Vintrarna blev svårare efter att Tyson dog.
Nej, det är inte härligt att behöva gå promenader när det regnar småspik eller är ren is överallt där man går. Men att just vara ute ett par timmar varje dag, oavsett väder, det gör ju sitt på humöret och för själen. Och när vädret är fint...man njuter ju aldrig så mycket som när man är ute med en hundkamrat. Så vi får se! Kanske blir det en hundblogg i framtiden...

Statusen i mitt liv är ett mödosamt jobbsökande som liksom suger kraften ur mig. Men jag kämpar på. Och nu har jag ögonen på en spännande tjänst som jag fasen ska göra allt jag kan för att få. Till och med vara så där påstridig som de vill att man ska vara. Någonstans ska jag hitta det inom mig också. Kajsa är min coach.
Önska mig lycka till!