lördag 3 december 2011

(1) Berätta om dig själv.

Uh, vilken svår första grej det var.
Mig. Jag. Vem är det?
Hm. Född 1981 i Landvetter in i en familj med en mamma, en pappa och två bröder. For jättesnart till Sri Lanka för att bo där ett par år. Med familjen, alltså.
Jag var ett snällt, tjockt och bestämt spädbarn. Snällheten och bestämdheten är kvar även idag.
Åjo, jag är allt bestämd när det gäller vissa saker. Mhm. Principfast!
Bodde även ett bra tag i Zambia och sen var det dags att återvända till det kalla, hemska land som jag visste var Sverige. Har tagit många år att känna kärlek till det här landet ska jag säga.
Men nu går det bra. Men längtan. Ja, den finns alltid alltid i mitt hjärta. Det är fint! Ändå. När jag tänker på resor eller att arbeta/bo utomlands så är det bara afrikanska länder som gäller.



Jag älskar hundar, tycker mycket om att skriva och läsa, har pluggat långt över 300 högskolepoäng (5-6 år nånting), har gjort slut på massor av pass, gillar att pyssla med mina växter, är en gerilla odlare som det kallas med stora planer för nästa år, har aldrig haft hål i tänderna, tål knappt solen då jag är väldigt väldigt ljus, har mer eller mindre konstanta sömnproblem, drömmer livligt (både dag och natt), äter inte kött, har migrän, har haft en dålig relation och en bra och träffar just nu en man som är fantastisk och det är allt jag säger om det just nu, tycker att doften av sandelträ är magisk, skrattar åt ganska mycket!, Nils Ferlin är nog ändå favoritpoeten, älskar indisk mat, har diskbråck i ländryggen, dricker gärna vitt vin och öl, min kärlek till den afrikanska kontinenten är livslång och mycket stark, älskar musik och lyssnar exempelvis på Håkan Hellström, Amadou & Mariam, The Smiths, Bruce Springsteen, Joni, osv osv, är mycket sjösjuk, Six Feet Under är världens bästa serie i mitt tycke, duktig på att baka, tycker att Hjalmar Söderbergs språk är fantastiskt, vill bli duktig på att fotografera framöver, älskar att åka buss/tåg i timmar och bara lyssna på musik och titta ut genom rutan över landskapet som passerar, har gråtit så mycket i mitt liv att jag ibland undrar hur tårarna räcker till, är ganska så rolig, överrörlig, närsynt och ja, det var en del av hur jag är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar