Sömngångare.

Som barn gick jag i sömnen en del. Det upphörde tack och lov med åren. Precis som att jag brukade prata en del i sömnen. Främst obegriplig rappakalja. Nog kan jag mumla i sömnen fortfarande och gestikulera och sparkas och hålla på, men oftast inte.
Men jag sover inte alltid lugnt. Det är en sak som är säker.

Så här såg min säng ut i morse. Det som syns på bilden är alltså mina två täcken. Och två påslakan. Jag har alltså tagit ur täckena ur deras påslakan. I sömnen.
Jag har oftare gjort så med kuddar och örngott. Men det här...ja, det är lite extremt även för att vara jag.

Rofylld sömn?