Sudan.

Bara en sak, ni följer väl valet i Sudan?
Det pågår en folkomröstning om huruvida södra Sudan ska bli ett självständigt land efter decennier av inbördeskrig.
Väldigt spännande och väldigt oroligt. Risken för nytt krig är överhängande och redan har folk blivit dödade.
Jag följer utvecklingen och hoppas innerligt att inte mer blod ska spillas på detta redan så plågade område. Vad händer om det blir självständigt? Mer konflikter?
Utmaningarna är enorma.
Kanske skapas en ny stat i vår värld. Kanske börjar ett inbördeskrig om.
Blir det fredligt, oavsett resultat? Allt detta återstår att se.
Den mesta oljan finns i södra Sudan. Är någon förvånad över att det finns ekonomiska intressen även i detta krig? Är så trött på girigheten som präglar mänskligheten.

Guns n' Roses låt Civil War dök upp i mitt huvud nu. Den kan väl passa in i det här inlägget förstås...


The billions shift from side to side
And the wars go on with brainwashed pride
For the love of God and our human rights
And all these things are swept aside
By bloody hands time can't deny
And are washed away by your genocide
And history hides the lies of our civil wars

My hands are tied
For all I've seen has changed my mind
But still the wars go on as the years go by
With no love of God or human rights
'Cause all these dreams are swept aside
By bloody hands of the hypnotized
Who carry the cross of homicide
And history bears the scars of our civil wars

Tilläggas bör kanske att det har funnits ett fredsavtal de senaste fem åren.
Men som sagt, häng med i vad som händer. Det är en historisk händelse.

Hemresa.

Igår var det då dags att bestämma hemresedatum. Jag reser genom Kilroy som inte bara har bra priser för studenter utan också riktigt trevlig personal. Det här är absolut reklam för dem! Kan rekommendera dem varmt. I Göteborg håller de till på Vasagatan 7 och min personliga favorit på kontoret är Maider. Hon har verkligen jobbat för att ordna bästa möjliga resa för mig.
Så, ja. Igår föreslog hon att jag skulle resa hem den 17e mars. Så, så blir det. Jag lämnar Lusaka på pappas födelsedag klockan 08.55 och landar på Kastrup 21.25, med byte på Heathrow däremellan. Sedan får jag förmodligen sitta på Kastrup tills första morgontåget går, men det ska väl gå bra.
Jag är alltså åter i Göteborg den 18e mars på morgonkvisten någongång.
Önskar mig torra gator och gott om blomknoppar till hemkomsten! Det får inte vara kallt. Okej?

Det är en märklig känsla. Att veta datumet nu. Jag har visserligen länge tänkt att jag ska resa hem runt dem 20e mars eller så...men att nu ha det bestämt. Det är annorlunda. Känns både roligt och ledsamt. Så fint att återse alla därhemma men så tråkigt att lämna detta underbara land och de fina människor jag lärt känna här.



Jag flyger med British Airways och kollade igår hur mycket det kostar att ta med en extra väska. I min bokning får jag nämligen bara checka in en väska...något som kommer att bli tämligen problematiskt med tanke på alla sköna prylar jag tänkt ta med mig.
Det kostar i runda slängar 3-400 kronor för en extra väska. Lätt värt tycker jag!
Och ja, på tal om prylar, om det är någon som önskar sig nåt speciellt, typ giraff-formade salladsbestick, tyger eller nåt i den stilen så säg bara till. Jag är er kurir! OBS. Inga trummor eller liknande. Någon måtta får det vara.

Prozac.

Bor ju i ett fint hus nu och passar två hundar: Skipper och Nicki samt katten Felix.
Tänkte bjuda er på en äkta bildfrossa nu!



Skipper i trädgården.




Sötaste Nicki.

Har bara ägnat mig åt djuren, böckerna och sömn... Det är inte alls dumt att ligga på uteplatsen med en spinnande katt på magen och två sovande eller busande hundar med en sidvändarbok i handen. Riktigt avslappnande helg.



Här på uteplatsen har jag i princip bott hela helgen.

Ibland fick jag nästan samma känsla som jag haft när jag bott i Håkans hus vid havet med Tyson som enda sällskap. Samma fina; jag, djur och natur-känsla. Det känns väldigt hälsosamt. Mycket kärlek i okomplicerade former.






Hundarna busar bland bananträden.

Nicki, 4-månadersvalpen, har stulit mitt hjärta. Hon är i en sån skön ålder, hon fattar vad man vill att hon ska göra samtidigt som hon ibland bara blir tokkelig och då kastar sig ner i knät för att gosa en stund. Och kanske bitas lite... Smart tjej också, hon kommer att bli riktigt duktig när hon blir stor. Också skönt självständig, något som jag verkligen uppskattar hos hundar.




Skipper är också en härlig hund men lite mer vanlig golden retriever så. Gillar sin boll och följer mig som en skugga vartän jag går. Nicki kan jag däremot få gå och leta efter och då kanske hitta henne i våldsamt eget busande bland bananträden... Trädgården är stor alltså. Nästan så man går lite vilse...







Mango - tyvärr inte mogen än...

Felix vill mest bara kela hela tiden. Eller sova... Han lägger sig på en och spinner vare sig man klappar honom eller inte. Skön lirare.



Det har känts en del som att återvända till barndomens hus här i Lusaka. Den stora trädgården som inbjöd till fantasifulla lekar och bus. Hundar att leka och kela med. Katt och pool. Fruktträd.



Här kan man sitta och dela hemligheter.




Papaya.



Staketet hindrar hundarna från att bada konstant...

Kajsas mamma sa en gång när jag var på besök hemma hos dem och satt på köksgolvet och bara var salig bland alla deras valpar att
"valpar är prozac i pälsform".
Kan inte instämma mer. Att känna Nickis varma, mjuka mage mot mina händer är obeskrivligt fint. Valpmagar är ju så söta att det inte ens går att beskriva.


Så har jag fått mer längtan efter en egen hund?
Ja. Ja. Ja!
Även en katt vore fint. Fast då vill jag bo lite mer på landet.



Vi har ägnat dagarna åt bus, bad och kel för att sedan på kvällen mysa i soffan.



Felix och Skipper i soffan. Även jag får plats!



Trött Nicki.





Vackra växter överallt.



Bananer.

Det är en paradisträdgård alltså. Alla dessa fruktträd...
Och har jag nämnt att jag har någon som lagar mat till mig varje vardag?
Att bo där, på Ibex hill, är rena semestern...

Sweden.

Igår började jag läsa Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag har helt hoppat den vågen nämligen...men nu tänkte jag att det var dags. För han är stor utomlands, Stieg.
När jag får frågan om var jag kommer ifrån och svarar Sverige så görs ibland följande referenser: Zlatan! Stieg Larsson! ABBA!

ABBA verkar i sanning odödliga.

Och att det är kallt då, Sverige. Jättekallt. Jämt.

Familj.

Man pratar mycket om familj här. Vikten av att hålla ihop och hjälpa varandra. Nästan alla jag träffar i Zambia frågar ganska snabbt om mina föräldrar, om de är kvar i Sverige eller här med mig. Det är inte alltid jag känner för att berätta hur det ligger till men när jag gör det så är nästan alltid följdfrågan, efter att man beklagat sorgen (och även uttryckt sin förvåning över att folk dör för tidigt i ett så rikt land som Sverige), - så då bor du med dina syskon? Det är liksom helt självklart.
Och det fina är ju att jag gör det, bor med bror. I Sverige är ju ofta reaktionen på att vi bor ihop: oj, jag skulle aldrig kunna bo med min bror/syster.

Familj är en stor grej här men det är inte bara blodsband som räknas. Vi är på något vis alla bröder och systrar i guds stora familj...för ja, folk är väldigt troende här. Protestanter, katoliker, Jehovas vittnen, sjunde dags adventister och så vidare...några muslimer har jag också träffat men de är i minoritet.
Men min ateism accepteras ganska lugnt även om ingen riktigt förstår varför.
Varför välja ett liv utan gud? Hur kan man ens göra det?
Tja. För mig har det inte direkt funnits ett alternativ...även om jag visst försökt mig på det där med tro. Men det är inte min kopp te.

Att hundhimlen finns råder dock inga tvivel om. Nepp.

Göteborg.

Ja, nu kommer det obligatoriska inlägget om vad jag saknar. Snart fyra månader har jag varit iväg och livet här är ju vardag och då kryper det fram lite saker som man saknar... Människor inräknas ej i det här inlägget, vore lite märkligt att lista vem jag saknar och varför... (Men brorsan toppar ju den listan, som ni alla vet! )



* Promenader.
Visst kan man promenera här men det är liksom inte naturligt, man kan inte gå in till stan (vilket jag ju har lyxen att kunna göra i Göteborg)...sen är jag visserligen väldigt sällan i stan..så.. Men ändå! En kvällspromenad här är liksom inget man företar sig. Och på dagen kan det vara lite för varmt för att det ska vara njutbart. Det jag saknar är det självklara i att gå.



* Kollektivtrafik.
Spårvagnar! Och visst, det finns en form av busstrafik här...men jag kan sakna det strukturerade, enkla och att inte behöva knö så mycket. Det är trevligt att prata med folk på bussen nästan jämt...men ibland kan jag sakna att åka i tysthet med musik i öronen...och att inte bli friad till när man bara är på väg till jobbet... Och en sak som jag vill passa på att påpeka är att zambier pratar inte med varandra på bussen om de inte känner varandra, precis som svenskar. Folk pratar med mig för att jag är utlänning. Till skillnad från svenskar då...



* Ost.
En lagrad hårdost. Och igen, det finns ost här i de välsorterade butikerna men en brännvinsost hade inte varit fel. På grovt bröd...som också är en bristvara här.


* Räkor.
Det här är jätteroligt. Jag lärde mig att tycka om räkor först 2010! Och nu kan jag få sug efter en räkmacka... Kul och något att verkligen se fram emot när jag kommer hem.



* Drickbart kranvatten.
Det kokade kranvattnet som vi dricker...är helt enkelt inte jättegott. Och meckigt...att koka och greja. Näpp, svenskt kranvatten är en fantastisk vardagslyx.



Hm. Var det nåt mer? Ibland har vi väldigt dåligt vattentryck...och inget varmvatten. Men det är så sällan att det knappt gills.

Självklart är detta en ganska fånig lista. Saker jag verkligen önskar fanns här i Zambia är rättvisa, utrotad fattigdom, jämställdhet...och så vidare. En del saker är verkligen helt åt skogen i det här landet.

Men ibland får man kasta av sig världssamvetet och bara vilja ha en grov macka med lagrad ost på.
Och då kanske även önska att ens hudfärg inte var en så stor grej som den förvånansvärt nog är.

2011.

Nyårsafton var en väldigt rolig och annorlunda tillställning.
Red anlände till Lusaka och vi fixade lite käk och korkade upp finvinet.
Sen spelade jag en massa Almedal och Håkan Hellström och översatte texterna och vi hade väldigt roligt. Sen var klockan plötsligt tolv och vi tittade på fyrverkerierna och skålade. Finfint.
Sedan gick vi ut en sväng men det var inte så mycket som var roligare än att bara hänga och snacka så vi gick hem igen. Så kan det vara ibland med fina vänner!

Imorgon är det tillbaka till jobbet som gäller och jag måste även komma igång med uppsatsen. Ska ha mini-PM klart på måndag..och jag har inte ens valt ämne än. Inte spikat alltså... Klurigt. Lite stressad....

Från torsdag till nästa lördag ska jag vara hundvakt åt ett svenskt par. Jag kommer att bo i deras fina hus med enorm trädgård och pool. Hundarna är två golden retrievers, en ung hane på 1.5 år och en liten tikvalp på 4 månader. Härligt? Ja!