Maräng.

Jopp. Mer bakning.

Ikväll kollar jag på Portugal - Tjeckien. Och bakar maränger.
Jag är nämligen så trött att ögonen går i kors så måste hålla mig sysselsatt på något annat sätt än att kolla på fotbollen. Eller så är jag lite övertrött, känner mig tung i huvudet men rastlös som sjutton.
Så, maränger blev det. Mycket kort men intensiv arbetsinsats för att sedan vila i ugnen i en timme, drygt.

Visp visp visp. Äggvitor och socker. I soffan,framför matchen.

Ta'dam! 'Spritsade' ur en fryspåse, inte så pjåkiga ändå!

Förresten. Bunken och vispen på bilden har nog funnits i vår familj så länge jag kan minnas. Inte för att man kanske minns såna grejer. Men just de här har liksom alltid varit med. Fint.

Hamburgerbröd.

Mer brödrecept blir det. Bakblogg? Nä, bara allmänt oinspirerad.

Bakade hamburgerbröd igår ser ni. GI-bröd, om man så vill. De blev goda. Och fina.

Fin, eller hur?

Gjorde bara 4, i två olika storlekar. Bra provomgång.

Så här gjorde jag, det är en halv sats och blir då typ 4-5 st bröd. Dubbla går såklart jättebra.

5-6 dl dinkelmjöl
ca 1 dl rågsikt
en halv matsked honung
en halv dl olivolja
ett halvt pkt jäst
1 tsk salt
ca 2.5 dl vatten
1 ägg
sesamfrön

Lös upp jästen i fingervarmt vatten med salt, honung och olivolja. Arbeta in mjölet och låt degen vara ganska kladdig. Låt jäsa en halvtimme under bakduk.
Baka ut degen och dela upp den i 4-5 bitar och forma till hamburgerbrödsform. Degen ska fortfarande vara lite kladdig, blir saftigast så med dinkel just.
Låt jäsa på plåt på bakplåtspapper under bakduk i någon halvtimme.

Pensla snabbt med ett uppvispat ägg och strö över sesamfrön.
Grädda i ugnen i 250 grader i 10-12 minuter.

Gör vegetarisk burgare till detta och mumsa på.
Eller låt någon annan göra burgaren, du har ju ändå gjort bröd, eller hur?

Tips!

Ni bara måste kolla in det här. Så himla fint!


Live från boet. Fiskgjusefamiljen.

En viss varning, man fastnar lätt...

Restbröd.

Jag förstår att bloggen är lite rörig nu. Ingen ordning alls. Men så får det vara ibland.

Så för att öka på röran så bjuder jag på ett recept. Bakade ett lite speciellt bröd igår. Hade väldigt mogna bananer och keso som tja, inte var dålig men jag har en sån noja på mejeriprodukter. Tycker liksom de blir "gamla" jättefort. Även om jag vet att de inte är dåliga på nåt sätt. Så varför inte använda dem på andra sätt? Keso och fil i bröd, till exempel. Bara gott, på alla sätt.

 Banan & keso-bröd.

Liksom krämigt, knaprigt och lite segt.

två väldigt mogna bananer
250 gram keso
4 dl mjöl (jag tog hälften graham & hälften vete)
2 teskedar bakpulver
en halv deciliter honung
1 dl solrosfrön
1 tesked salt

Mosa bananerna. Rör ihop med keso och honung. Blanda de torra ingredienserna och rör sedan ihop allt. Häll, eller skrapa snarare, ner i smord brödform. Grädda i 200 grader i nedre delen av ugnen i ca 50 minuter.
Ät med smör och ost till en kopp te.
Godast när det är lite varmt, så använd brödrosten när det inte är ugnsvarmt längre.

Cancer.

Vet ni vad.
Jag är så jävla trött på cancer. Överallt är den. Äter sig in, förtär, förstör. Sårar, skadar, dödar.

Ge ett bidrag till Cancerfonden . Snälla.
Cancer ska döden dö. Punkt.


Och så mobiliserar vi lite ilska och jävlaranamma i den här låten.

Alina Devercerski - Flytta på dej

Festivalen.

Clandestino i helgen var fantastiskt. Alltså, verkligen. Bästa festivalen, lätt. Så skön stämning, så fruktansvärt bra akter och så bra initiativ helt enkelt.

Åh, det var så bra! Conjunto Angola 70 och Staff Benda Billi bara för att nämna två helt igenom fantastiska spelningar. Alltså. Det går inte att beskriva. Man ville bara att det skulle fortsätta i all evighet.

Luana, jag och vår nya kompis Jess! Bild från Djungeltrumman

Master.

Sådärja!

Nu är jag klar med min master. Betyg är klart och inrapporterat.
Känns himla bra.
Masterexamen i mänskliga rättigheter. Det trodde jag inte för ett par år sedan.

Bjuder på en söt bild för att fira:

Hej!

Clandestino.

Nu är det äntligen dags! Bästa festivalen någonsin börjar idag!  CLANDESTINO!
Tre dagar på Röda Sten med grym musik och finfint sällskap.

Det är efterlängtat. Mina livsandar tycks ha gått i nån slags strejk men det här kommer att locka tillbaka dem.

Så, jag önskar er en bra helg. Och så hoppas jag vi ses där i musiken och kärleken.

Dagen.

Idag har jag varit på slutseminarium och opponerat på en uppsats och försvarat min egen.
Det första gick bra, det andra gick väl också bra, mitt försvar alltså. Men det är ganska hemskt det där. Fy. Och jag vet ju ändå inte hur det gått, vilket betyg liksom. Så det är ändå svårt att känna den där stora lättnaden. Eller så är jag blasé. Det här är ändå tredje gången jag går igenom det här. Har skrivit en kandidatuppsats, en magister och så nu en magister till.

Nåväl.
Håll tummarna för att det går vägen.
Själv ska jag ta ett par glas vin.

Slow Club - It doesn't have to be beautiful


Eller som jag ser det. Uppsatsen behöver inte vara perfekt.
Bara godkänd.

Själavård

Känner mig som en skurk om jag inte delar det här vackra med er.
Bra låt, vacker video och magisk dans. 

Slow Club - Two Cousins

David.

Idag är det min äldsta brors födelsedag.
Han skulle ha fyllt 37 år idag. Men han blev bara 18 år.
Det är så outsägligt sorgligt. Min vackra, snälla och begåvade storebror.

Ber om ursäkt för blänket i bilden. Men det hindrar inte honom från att lysa.

David Wijaya. Fina, fina brorsan!

Båda brorsorna i söta skoluniformer. Colombo, Sri Lanka.

Här är jag, ganska färsk och uppvaktad av mina storebröder. Gulligt va?

Jag fick bara känna honom i knappt tolv år. Det är så futtigt. Och det var så fruktansvärt att förlora honom. Jag slutade att växa och grät mig igenom nätterna det första året. Ensamhetskänslan var bedövande.

Undrar verkligen hur han hade levt idag, vem han hade utvecklats till konstnärligt och hur vår kontakt hade varit. Det hade jag väldig gärna velat uppleva, och framförallt, att han hade fått uppleva livet ordentligt.
Arton år är alldeles för kort tid för en människas vistelse på jorden.