Lite.

Lite tomt här i bloggen nu. Den närmare sig nedläggningsdatum tror jag. Det känns lite som att jag går i uppförsbacke just nu. Lite tungt så. Men ingen fara, inte alls. Det är ju bara så ibland. Inte bara för mig. Att ständigt få "nej, tack" på jobbansökningar hjälper inte heller. Inte alls.

Igår var jag däremot på en fest som inte var det minsta tung. Fina människor, gott tilltugg och en underbart söt hund med underbett vilket gjorde att det såg ut som om hon gick och putade med läpparna. Vansinnigt söta lilla Tati! Ojoj. Men hade jag kameran med mig? Nix. Tyvärr.

Istället lägger jag upp den här:

En vanlig syn i Göteborg när det regnar. Paraplyer som gått sönder i vinden och kastats. Händer jämt. Det blåser och regnar gärna samtidigt liksom.

Och här är jag. Ungefär lika suddig som jag känner mig.

Och vill ni ha ett litet soundtrack på hur det känns just nu så passar den här finfint:

Sophie Zelmani - I can't change

How will there ever be a future
i f everyone just dies

Precis min tanke. Liksom.






Men nu ska jag ta och "rycka upp mig" som det heter.
Jag ska förbereda för en minikräftskiva som ska äga rum i afton. Håll i hatten, jag har inte ätit kräftor sen jag var barn. Och knappt ens då. Men det är en ny tid nu.