Balkong.

På balkongen finns nu :

Rosmarin. (inte riktigt planterad ännu)

Timjan. Nån silvervariant tror jag bestämt.

Oregano.

Citrontimjan.

Pepparmynta. Doftar fantastiskt!

Tomat. Små små tomater.

Och snart även citronmeliss och gräslök, persilja och kanske dill. Kryddor är ju av den fantastiska naturen både vackra och goda. Vackrast är nog citrontimjan just nu. Som en grön- och gulspräcklig boll. Underbar. Det är inte bara jag som tycker om den. Småfåglarna har för vana att slakta min citrontimjan. De verkar för övrigt gilla det mesta som smakar citron. Mina doktor Westerlund får allt känna av deras små näbbar när de glatt klättrar runt och knipsar.

Självklart uppstammad! Lite klen än så länge men tror den växer till sig snart.
Dr Westerlund - Rosengeranium - Doftpelargon. Kärt barn!

Jag tycker ju att det är ganska så sött med fåglarnas framfart på plantorna men vill inte riktigt att de ska vara så brutala som förr om åren när de bara lämnade en torr liten stubbe av min praktfylla citrontimjan. Lite lagom tuggande vore att föredra.

Det ska bli intressant att se vilken de föredrar när citronmelissen är på plats. Kanske blir lite jämnt knaprande på alla?

Övriga boende på balkongen är mina små Mårbacka:

Det här är en av dem, den lite större. Både övervintrade sticklingar från förra året.Eller ja, de var ju sticklingar en gång i tiden i alla fall...men har aldrig blivit särskilt stora. Älskar dem, så små, knubbiga och söta. Moderplantan minns jag inte ens vart den tagit vägen. Nåväl, den fick jag i alla fall i present av deltagarna i den ryggstudie jag deltog i för ett antal år sedan. Gruppens inspiratör - det var jag det. Mycket smickrande. Det var en studie på diskbråck och olika behandlingsmetoder. Det var rätt kul. Roligt också att det blev några olika grupper inom gruppen, beroende på var man hade sitt bråck, så umgicks man. Vi med L4L5 var såklart coolast. Trots att vi var flest. Inte så konstigt att man umgås helst med folk med samma problemområde heller, alla har ju olika knep för till exempel hur man spottar ut tandkrämen och liknande som kan vara problematiskt när man har ont just där. Låter kanske larvigt men såna saker är viktiga när man lever med det varje dag. Ja, klart man spottar i ett glas istället för att böja sig fram. Men ändå! Det är just den vinkeln som är svag hos oss. Andra tips om hur man ska våga gå på bio; sitt längst bak så att du kan ställa dig en kort stund upp om du måste, till exempel. Det var nog det bästa med hela studien, att träffa folk i samma situation. Folk som förstår och har roliga, rörande och stärkande historier att berätta som man känner igen sig i. Mycket bra!

...och några små själar som jag räddade ur rea-lådan i en blomsteraffär:

Det här vet jag inte ens vad det är. Men visst är den söt?

Det här vet jag vad det är men vet inte namnet. Vi hade såna i Zambia, det minns jag tydligt. De doftar väldigt speciellt. Den var i ett förskräckligt skick när jag tog hem dem, får se om den repar sig.

Ursäkta att bilderna inte är så tjusiga som de skulle kunna vara. Jag är lat idag. Det blåser ganska kallt ute också. Johodå.
Och ja...det är lite riskfyllt att ha dem ute när vädret ändå är så osäkert. Men jag håller koll på prognoserna och skulle det blir kallt så får de känsliga helt enkelt flytta in över natten. Inte värre än så.
Och nej, inte heller har jag odlat fram dessa själv. Har faktiskt inte sått ett endaste frö i år! Mycket märkligt hur det kan bli. I Zambia längtade jag så efter det men väl hemma har inte ro och utrymme funnits. Men det är inte så pjåkigt att gå och köpa lite plantor heller.
Har ju faktiskt en överlevare från förra året kvar, min lilla smultronplanta som jag taskigt nog inte tog nåt kort på nu. Men den är egenodlad från frö! Alltid nåt.

Jag går ut på balkongen ett antal gånger per dag och tittar på växterna. Stryker med handen och njuter av dofterna. Det är en välsignelse att ha balkong. Helt underbart!
Saknar nu bara de där stolarna. Sen är det klart för häng hela sommaren lång.