Ute.

Söndagen är en lite konstig dag. De kan vara riktigt härliga men även lite jobbiga. Just nu tänker jag inte så mycket på vilken form den här söndagen har. Jag bara är.


Grannflickan leker på den allt grönare gräsmatten. "Titta fjäril!" -ropade hon just förtjust och ivrigt. Jag hör henne då balkongdörren står på glänt och släpper in luft som doftar sol.

Himlen är oskyldigt blå och från balkongen ser jag Lisebergstornet (ni ser det lite på den här bilden, den där grejen som sticker ut ovanför hustaket). Nästa vecka öppnar Liseberg!
Jag ska köpa ett säsongskort. Det är så härligt att bara slinka in där på vägen hem eller ut. Så nära och roligt. Att ligga där på någon gräsmatta eller sitta på en bänk och titta på människor. Ta en tur i Balder. Man kan inte vara olycklig i en bergochdalbana. Det går faktiskt inte. Såvida man inte är rädd förstås. Då är man nog inte så lycklig. Själv älskar jag Balder. Den är grym. Även Lisebergsbanan är bra. Mm. Sommar på Liseberg. Ni hänger väl på?

Titta vad jag hittade i balkonglådan: en liten smultronplanta från förra sommaren. Tappert, lilla vän, att överleva den här vintern! Den var kall och hård har jag hört...

Balkongbordet skurade jag igår och det är så fint och rent nu. Lite träolja nu är allt som krävs nu för att det ska vara på topp.

Jättehumlor kommer och krockar med fönstret. Och med mig. De är så underbart söta. Enorma! Som en mindre tumme. Fascinerande.