När vi åkte i vår hyrda buss från Masvingo till Mutare förra veckan så blev vi stoppade av polis och militär ganska många gånger. Många kontroller och en och en annan vägtull. Ett stopp var dock lite annorlunda, en militär gick ombord på bussen och började fråga oss alla om var vi kom ifrån och när han fick syn på mig (VIT!!) så glömde han de andra och började fråga ut mig ganska ordentligt: Var är du ifrån? Hur länge har du varit i Zimbabwe? Vad gör du här? Har du diamanter?
Aha. Där kom knäckfrågan. Det har under 2000-talet varit väldigt stor business kring det här med diamanter, de obearbetade som faktiskt finns i det området.
Jag skrattade till lite åt frågan och svarare ärligt att nej, det har jag inte.
Han - Är du säker?!
Jag - Ja, helt säker.
Han såg inte helt nöjd ut och sa att han skulle behöva gå igenom mina väskor. Visst, sa jag. Men då blev han plötsligt nöjd och sa att vi kunde åka vidare.
Det enda som var läskigt i situationen var att han inte var helt nykter. Onyktra människor med vapen...inte min favoritföreteelse i världen direkt.
Men allt gick bra och sedan skrattade alla åt tanken på att jag skulle haft råd med diamanter, haha :) Fast de är visst inte så dyra, de obearbetade...
(Diamanterna på bilden är alltså inte mina. :)
Oj, vilken historia. Instämmer i det du säger. Onyktra människor ska på sin höjd hantera musikinstrument!
SvaraRaderaGillar din disclaimer på slutet :)
uch vad obehagligt!
SvaraRaderaJag är glad att att det gick bra!
Jag håller mer din bror!
SvaraRaderaDet lustiga är att jag precis läst en bok, The Last Resort, som handlar om de vita farmarna i Zimbabwe under landreformens kaotiska dagar och där behandlas också diamanthandeln. Så det kändes lite som om jag befann mig i boken... Fräckt =)
SvaraRadera