Låt det komma, låt det falla

Tiden innan regnet faller är en speciell tid.
Så lyssna och tänk på mig! :)

Phil Collins - I wish it would rain down

Väldig starka barndomsminnen till den här låten. Men nu skapar jag nya..!
Och man ska passa sig för vad man önskar, regnet här kan ställa till det ganska rejält...men just nu längtas det nog en aning efter lite lättnad i värmen.



Poolen svalkar förstås. (Bilden är från min första helg här, det kanske bör tilläggas...några fler fräknar har jag allt lyckats få...)

Jobb.

Fem veckor alltså. Wow, tiden går ganska fort alltså... En fjärdedel av min praktik är genomförd och det börjar bli dags att tänka på uppsatsämne. Har ju några idéer men har inte bestämt mig för något än. Tanken är ju att jag ska göra mina efterforskningar här och sen skriva klart uppsatsen i Sverige. Kommer nog att bli lite tight om tid vilket ju talar för att det är en väldigt god idé att komma igång med uppsatsen snart. Men det är ju inte så lätt att hitta tid och ork till det, jobbet tar sin beskärda del och sen vill jag ju ha lite fritid också...ju. :)

Det blir en del jobb nu med partnerorganisationen som är en paraplyorganisation. Jag följer med till deras partners och deltar i intervjuer, fokusgruppsdiskussioner och så vidare. Några fältbesök har det blivit och även om de ställen vi besöker är de som lyckats, tex ett område där Habitat For Humanity har byggt drygt 100 hus i Lusakas utkanter och därmed skapat bostäder åt ungefär 500 människor. Det är ju positiva händelser som behövs när man möter de som kämpar något oerhört under svåra förhållanden. Var på ett barnhem igår där 75 % av barnen är HIV-positiva och själva organisationen kämpade för att få matbidrag till de 750 barn som besöker dem varje dag (de flesta av dem bor med en farmor eller annan äldre, kvinnligt släkting men kommer till skolan varje dag där de får mat och medicin). Jag pratade en hel del med föreståndaren och han var oerhört stolt, med rätta!, över att den första kullen barn som de haft nu började titta på att läsa vidare på universitetet. Det han var mest bekymrad över var hur de skulle få råd med det, men han var hoppfull. Det går att skapa bättre liv även under riktigt svåra förutsättningar. Men det krävs resurser, både mänskliga och monetära.

Regn.

Igår kom det allt en skur! Jag var på ett kontor och satt med på en intervju och kände plötsligt doften av regn... Härligt.
Dock så kommer det att bli knepigt att promenera när det riktiga regnet kommer sen, avrinningen funkar dåligt så de remsor man använder som trottoarer blir gyttjestråk. Men det tar vi då. Om det kommer nåt mer regn vill säga...man vet aldrig.

Idag har jag flyttat ut från mitt hostel och in hos Anna. Där bor jag nog tills på tisdag eller så. Det är ett bra ställe att bo, nära jobbet och trevligt folk! (och god mat :)

Kabulonga.

I lördags tog jag en tvåtimmarspromenad i Kabulonga. Jag letade efter, och fann, Cheetah Road där vi bodde en gång i tiden. Det var dock inte så enkelt att hitta själva huset, murar och plåtgrindar utan insyn gjorde det nästan omöjligt att se husen så jag är inte riktigt säker vilket som var vårt. Men jag ska göra fler efterforskningar...

Bilden är inte tagen på Cheetah Road men i samma kvarter. Ganska fint, eller hur?


Helgen var härlig. På fredagen var det middag hemma hos Anna och sedan gick några av oss ut och tog ett par öl. Lördagen inleddes då med min megapromenad och senare på kvällen var det grillkväll och även en sväng till Polo Grill.
Självständighetsdagen firades på söndagen men det var inga större grejer som hände. Det blev en sväng på stan och lite marknadsbesök. Det som märktes mest av självständighetsfirandet var att en del män var otroligt berusade.
Give me your number I want to marry you I LOVE YOU!
Liksom.
Nåja. Vi for sedan till en pool och svalkade oss innan det var dags att gå ut igen. Vi gick till ett italienskt ställe med grymt goda pizzor och när vi var klara där knallade vi till Polo Grill för en drink till. Har man helg så har man :)
Måndagen som ju var en helgdag till var en soft sådan och det enda som vi egentligen gjorde var att gå på bio. Vi såg The Other Guys och hade verkligen väldigt roligt åt den. Rekommenderas!

Nu är jag ju tillbaka på jobbet och ska komma igång med att jobba med en partnerorganisation i veckan. Det ska bli kul!

Vägledning.

Jag älskar mitt nya rum! Det är toppen. Hade det bara funnits ett pentry och varit lite billigare så hade jag lätt kunnat bo där resten av tiden i Lusaka. Det enda som är tråkigt är väl att det kan bli ensamt att bo själv men å andra sidan så är jag ju nästan bara där när jag sover så det är inte så farligt alls.
Och känner man sig lite vilsen så är det bara att ta en titt i spegeln, där finns det vägledning att få!

3-dagarshelg

Senaste nytt! Efter en natt i ett rum med lite väl låg standard har jag nu flyttat till ett annat. Nu finns det lås och lampa på det gemensamma badrummet, något som saknades tidigare. Sängen är skönare & finare och golvet är helt och utan kackerlackor... Känns mycket bättre! På lördag eller söndag så flyttar jag tillbaka till det finaste rummet, det med garderober och framförallt eget badrum. Det är en sak att dela badrum tillfälligt men när jag ska känna mig hemma så vill jag nog gärna ha ett eget känner jag. På tal om toaletter och sådant så ska man tydligen fira om man klarat första månaden utan magproblem, så, jag firar! Inga bekymmer alls. Peppar peppar, haha =)

En månad har gått väldigt fort måste jag säga. Livet levs med enkelhet just nu. Att jobba heltid är fortfarande ovant och lite jobbigt speciellt på eftermiddagarna när man suttit i värmen (ja, den har återkommit) hela dagen. Men sen hem, tvätta av sig lite och sen ut på middag med kompisar (oftast) eller bara vara hemma och kolla på serier på datorn, läsa eller lyssna på musik och slappa med en kall öl. Behövs inte så mycket mer. Något jag kommer att sakna när jag flyttar från mitt hostel är promenaden till jobbet på morgonen (och även hem på eftermiddagen så klart). Det tar ungefär en kvart att gå och det är ett så skönt sätt att starta dagen. Jag möter samma människor och hälsar på dem och kanske köper bullar (tänk friterade scones) till fikat på jobbet. Nyttigt värre, hehe! Ja, inte har jag blivit smalare sen jag kom hit inte. Tycker jag äter hela tiden... Märkligt, brukar ju inte vara så hungrig när det är varmt...men å andra sidan är det ett sätt att hålla energin uppe antar jag.

Att vara stammis är verkligen nåt som lönar sig. Jag brukar till exempel åka med samma taxikille om kvällarna och när han tar 20 000 kwacha (ca 30 kr) så tar en vanlig bil ungefär det dubbla. Det kallar jag bra stammisrabatt!

Så livet börjar ordna sig och ibland så pirrar det till i magen när jag promenerar runt i Kabulonga. Tänker att här går jag i Lusaka, Zambia efter att ha velat återvända så många år. Drömmar blir sanna ibland, helt klart.
Dream it. Plan it. Do it. Liksom.

På söndag är det självständighetsdagen vilket innebär att vi är lediga på måndag. Ska bli toppen med en tredagarshelg!

Ha en fin helg kära ni!

Baobab.

Hur kan man inte bli kär i dessa underbara träd?
'Trädet med rötterna i himlen. '
En man på lodgen vid lake Kariba berättade om anledningen till varför det finns så många stora baobabträd kvar. Man kan inte använda träet till något, det är för mjukt. För hade det varit användbart, tänk ädelträ, inte hade dessa bjässar funnits kvar då? Sedan finns det andliga aspekter men också att man kan använda frukterna och även samla honung då bin trivs i träden. Men dessa sammantaget hade förmodligen inte klarat att stå emot ett monetärt värde... Jag är glad över att de står kvar, det är ett så pampigt och samtidigt gulligt träd.



Båda träden står ståtligt i Zambia vid vägen mellan Lusaka och Siavonga.

Temavecka.

Den här veckan samlas en hel del SCC-medarbetare för fyra dagar av information, utbildning, workshops och liknande. Schemat är späckat så det kommer att bli en intensiv vecka men också säkert mycket givande. Ser fram emot att höra om de olika delarna av organisationen och träffa alla. Roligt är att en gammal kurskamrat som nu jobbar i Nairobi har kommit hit, fint att träffa henne igen! :)

Uppdatering på den ständigt aktuella bostadssituationen: I fredags flyttade jag till Life Abundant Fellowship, det är ett kristet hostel ungefär en kvarts promenad från kontoret. Mitt rum är inte pjåkigt alls, jag har två sängar, en tv, en fläkt, stora garderober, badrum med egen toalett och badkar (något klent flöde på vattnet bara, och inte så varmt). Det kostar 100 000 kwacha per dygn, alltså ungefär 150 kronor och då ingår en lättare frukost (samt lakan och handdukar). Det finns också trådlöst internet men inte i mitt rum utan jag får gå till den andra byggnaden om jag ska komma åt det. Inte så farligt dock..
Nu ska jag förvisso byta rum ett par dagar till ett mindre utan egen toalett och så, men då ska jag också få ner priset ganska rejält tänkte jag.
Det som igen är nackdelen med att bo så här är ju att jag står utan kylskåp och kök. Men för de kanske 10-12 dagarna som jag ska bo där så ska det väl fungera.

Vädret är betydligt svalare och snacket går om att det kommer att regna på söndag, på självständighetsdagen. Vi får se!
Det är ju extremt torrt nu så lite regn är absolut välkommet.

Siavonga.

I lördags morse for två bilar med 8 personer (7 ambassadpersoner och jag :) från Lusaka till Siavonga och Lake Kariba. Det var en trevlig bilresa på ungefär 3 timmar innan vi var framme vid den här fantastiska sjön, eller dammen kanske man ska säga. Den byggdes på 60-talet av britterna mellan nord- och sydrhodeisa , alltså dagens Zambia och Zimbabwe. På Zimbabwes sida finns 4 turbiner, på Zambias 2, men de genererar ändå mer ström än Zimbabwes, tydligen.


Zambia till vänster och Zimbabwe till höger.

Kinserna (kan säga att det är mycket prat om Kinas roll i Zambia. De är överallt och ignorerar starkt mänskliga rättigheter och beter sig som de vill. Till exempel så sköt de 11 zambiska gruvarbetare i lördags då de protesterade mot arbetsvillkoren...de blev ganska svårt skadade en del. Helt sjukt. ) är på plats och ska trycka in två till turbiner men det är det ingen som var glad över vid sjön. Man är rädd att hela bygget kommer att rasa samman (vilket ändå har hänt två gånger tidigare)...men planerna fortskrider ändå...
Vi åkte ut på en sunset cruise: en båt, vi, öl, gin & tonic och en solnedgång som nog var väldigt bra för själen... Alltså, när man sitter på däck på en stilla båt mitt ute på en blank sjö, har en ljuvligt ljummen kväll, en perfekt gin & tonic i handen och solen går ner under helt obeskrivligt vackra former...ja, då är meningen med livet inte särskilt svår att klura ut. Solnedgången var lite molnig så det bildades fina mönster mot den röda röda solen och ja, det blev tyst bland oss samtidigt som vi nästan förgäves försökte fånga detta vackra på bild.


Sedan en god middag på stranden i sken av en fotogenlampa medan grodorna gjorde sitt bästa för att överrösta syrsorna... Det enda jag önskade var att de jag älskar kunde varit där med mig, annars var det inte mycket jag saknade.




Innan vår cruise hade vi lekt poollekar och ätit en väldigt god lunch. Stället hade många olika vegetariska alternativ, bland annat grillad halloumi. Mycket gott.
Söndagen hade en planerad paddeltur men det blåste för mycket för att vågorna skulle vara hanterbara. Så vi tog en tur till själva dammväggen (vad heter det på svenska egentligen?) Man fick lösa ett pass, det är ju ändå så att man går över gränsen till Zimbabwe... Men det kostade inget och var inte särskilt krångligt. Sen en promenad som jag sent kommer att glömma.


Det var så mäktigt att stå där och titta ut över, och ner....svindel!


Verkligen en cool grej. Man kände sig inte särskilt stor men sedan när tanken på att allt detta var skapat av människor, ja, en konstig känsla. Vad man kan åstadkomma egentligen!


Sedan tog vi en promenad i den lilla stan (under 5000 invånare) för att sedan återvända till vår pool och våra lekar samt lunch och sedan avfärd tillbaka till Lusaka. Åh. Det var verkligen en minisemester som jag behövde. Att bara få äta gott, dricka gott, leka i poolen med likasinnade och få fantastiska upplevelser, allt bara på två dagar! Helt underbart. Hade lätt kunnat stanna kvar där en vecka eller så...



Man fick inte bada i sjön på grund av krokodiler, flodhästar och bilharzia. Synd på vacker strand!


( Det finns fler bilder på andras kameror som jag lägger upp så fort jag har fått dem. )

Half Way House.

Det här stället (i Zimbabwe) brukade vi stanna på under våra bilresor mellan Zambia och Zimbabwe förr i tiden. Fortfarande fint men caféet var tyvärr stängt. Verkade helt övergivet. Det enda som var öppet var baren så där köpte jag nötter...

Helg.

Igår var jag på en workshop med Mitengo Women (ett kvinnokooperativ) och Pride Community Health Organization(HIV/ADIS & TB-kooperativ). Vi gick igenom deras olika målsättningsdokument och det enda jag väl egentligen kunde bidra med var att definiera boende. Vad ingår i ett drägligt boende, och så vidare. Men många bäckar små!
Sen på eftermiddagen så fick jag migrän och fick gå hem och vila. Alla säger att allt blir värre i den här värmen. Ingen mår riktigt bra. Så jag vilade hemma på eftermiddagen och sov sen som en sten hela natten. Idag mår jag väl lite sådär, man är ju mör i hjärnan efter migrän men vi jobbar ju bara till klockan två så det ska nog gå bra. Folk här är väldigt omtänksamma och skickar hem en så fort man ser lite risig ut. Det är ju faktiskt ganska skönt.

Idag flyttar jag från fina huset på Kudu Road till ett kristet hostel ett par gator bort. Det är inte särskilt mysigt där men jag ska nog bara bo där en vecka eller så. Sen får jag flytta tillbaka till Kudu fram tills att jag flyttar till Maria i november för att sen inte röra på mig förrän det är dags att återvända till Göteborg. Pust, många vändor blir det! Min taxikille, Nelson, har svårt att hålla reda på mina adresser, men vem kan klandra honom? =)

Det är helg och det känns skönt. Vi hade planer på en after work men får ser hur det blir, kanske bättre att ta det lugnt. Erica ringde precis och frågade om jag ville hänga med till Lake Kariba lördag - söndag. Klart jag vill! Sunset cruise (båttur på två timmar på eftermiddagen...) och bara allmänt häng vid vatten...precis vad jag behöver. Här ska vi bo.
Så det blev som jag misstänkte, inget stros på Lusakas gator den här helgen heller. Men det finns det tid till framöver, det kan ju vara skönare att göra stadsvandringar när termometern visar under 40 grader...hehe.

Här kommer ytterligare en bild från Zimbabwe. Men det är ju roligt med bilder så jag lägger upp det jag har =)

Diamanter del 2.

Som jag nämnde i en kommentar, jag har precis läst en bok som heter The Last Resort som handlar om hur några vita farmare hade det under jordreformen för ett par år sedan. I boken berättas det bland annat om den illegala diamanthandeln som eskalerade när Zimbabwe drogs ner i en allt djupare kris med minst sagt hyperinflation och andra problem.
Ett av ställena som nämns i boken är The Wise Owl Motel, där kunde man köpa och sälja diamanter. Och gissa om vi inte stannade två nätter på just detta motel?
Inte det mysigaste stället att bo men det låg väldigt vackert.



Krisen i landet syns och märks på olika sätt. Matutbudet är lite begränsat, gatorna är inte städade och det är liksom ett allmänt förfall. Sorgligt.

3 veckor.

I måndags fick jag mitt första riktiga uppdrag så att säga. Att skriva en rapport om veckan i Zimbabwe. Det var trevligt att äntligen få nåt konkret att göra, att liksom producera något. Fick dock inga vidare instruktioner om hur den skulle utformas, omfång eller liknande men jag skrev ett par sidor och hoppas nu att det var nåt i den stilen som önskades.

Annars är det mest bara varmt just nu. Hela veckans väderprognos säger 38 grader på dagarna. Alltså, det är verkligen väldigt varmt. Speciellt då kontoret inte är så välventilerat och vi mäter ungefär 32 grader där. Man är väl inte som kvickast i hjärnan under de förutsättningarna direkt... Men efter klockan fem, när det är dags att gå hem från jobbet, då är luften så underbart ljummen och den korta tid man har innan solen går ner är helt enkelt hur ljuvlig som helst. Att titta på den intensiva, snabba solnedgången är en vardagsnjutning som heter duga. Sen är kvällen förstås fortfarande ljummen och skön..igår var det 28 grader när jag gick hem till Erica och det kändes faktiskt lite svalt... :)
Livet är enkelt här. Trivsamt. Jag är dessutom inte längre lika genomtrött på eftermiddagen även om jag fortfarande vaknar klockan sex på morgon. Börjar väl acklimatisera mig liksom. Idag är det tre veckor sedan jag lämnade Sverige. Det känns som om det var längre sen...samtidigt som jag ännu inte riktigt sett Lusaka city i dagsljus. Kabulonga district där jag bor är liksom en helt egen värld med fina hus, många kontor och så. En bit ifrån stan är det onekligen, så man lever liksom i en annan värld så att säga. Till helgen blir det nog av i alla fall, om det inte dyker upp någon rolig utflykt förstås!

Helgen har jag nog inte berättat om tror jag.. Jag kom ju hem igen i lördags och eftermiddagen ägnades åt familjehäng hemma där jag nu bor och sen var John och jag ute och drack öl med Viktor. Genomtrevlig kväll!
Söndagen slöades det mest men vi kom iväg på bio sen, John, jag och den 12-åriga flickan i familjen. Vi såg Anjaana Anjaani, ett indiskt kärleksdrama. Det var typ 6 personer i salongen och väldigt väl luftkonditionerat. Filmen var inte så dum men kanske lite väl lång. Det är billigt att gå på bio här, på helgerna kostar det säg 40 kr men på vardagarna snarare runt 15 kr. Popcornen är också billiga och goda :) Biografen ligger i ett stort shoppingcenter, Arcades inte så väldigt långt härifrån, men inte så nära att man promenerar dit. Tydligen är det inte så populärt med bio här så det är i princip alltid mer eller mindre tomma salonger vilket ju inte stör direkt.




Försökte ta en bild från bussen (i Zimbabwe) på ett helt gigantiskt Baobabträd. Det var helt galet stort. Synd att det inte syns bättre.

Diamanter.

När vi åkte i vår hyrda buss från Masvingo till Mutare förra veckan så blev vi stoppade av polis och militär ganska många gånger. Många kontroller och en och en annan vägtull. Ett stopp var dock lite annorlunda, en militär gick ombord på bussen och började fråga oss alla om var vi kom ifrån och när han fick syn på mig (VIT!!) så glömde han de andra och började fråga ut mig ganska ordentligt: Var är du ifrån? Hur länge har du varit i Zimbabwe? Vad gör du här? Har du diamanter?
Aha. Där kom knäckfrågan. Det har under 2000-talet varit väldigt stor business kring det här med diamanter, de obearbetade som faktiskt finns i det området.
Jag skrattade till lite åt frågan och svarare ärligt att nej, det har jag inte.
Han - Är du säker?!
Jag - Ja, helt säker.
Han såg inte helt nöjd ut och sa att han skulle behöva gå igenom mina väskor. Visst, sa jag. Men då blev han plötsligt nöjd och sa att vi kunde åka vidare.
Det enda som var läskigt i situationen var att han inte var helt nykter. Onyktra människor med vapen...inte min favoritföreteelse i världen direkt.
Men allt gick bra och sedan skrattade alla åt tanken på att jag skulle haft råd med diamanter, haha :) Fast de är visst inte så dyra, de obearbetade...




(Diamanterna på bilden är alltså inte mina. :)

Great Zimbabwe.

På vägen till Mutare tog vi en dag ledigt och turistade. Självklart besökte vi Great Zimbabwe. Här kan ni läsa mer om vad det är. En annan har ju rest en del och redan varit där, men det var fantastiskt att återse.:)

Visst är det vackert i den här delen av Zimbabwe?


Det här är muren som omgärdare de viktigaste delarna av kungadömet.
De kunde bygga på den tiden.


Fast lite hade det rasat...


Roliga vägar att gå inne i labyrinten.


Mitt team på väg genom de inte alltför vida gångarna. Lite klaustrofobiskt ibland. Men spännande!


Landskapet - vackert och intressant.


Vi tog oss upp på berget (ja, det på första bilden!) och såg fräcka saker på vägen upp.


Det var några trappsteg upp, men utsikten alltså, den gjorde stegen lättare.


Jag blev allt lite röd och svettig av att knalla uppför berg i 30-gradig värme.


Jorden var också röd :)


Helt enormt!


Det tråkiga med att ta bilder på fantastisk utsikt är att det inte är tillnärmelsevis lika vackert på bild.


Det var verkligen en härlig dag i bergen. En äkta turistdag :)

World Habitat Day

Vi firade UN World Habitat Day måndagen den 4 oktober.
Det var en dag med många tal och visningar av färdigställda hus byggda genom bostadskooperativ lite utanför Harare.
Vi hade alla fina t-shirts med årets slogan: Better City,
Better Life.



Så här såg de husen ut.


Det var mycket folk. Och mycket varmt.


Dagen efter åkte vi till Masvingo. På hotellet fanns det ingen el och massor med mygg.



Det var inte den coolaste stan jag varit i, Masvingo. Men ganska vackert på sina håll med bergen/kullarna.



Man kunde tydligen ha roligt i stan! (Men det var inget jag märkte av direkt.)


Hotellet fick mig att tänka på The Shining. Den här korridoren och ingen el. Sov jag gott? Sådär.


Intressanta dagar var det onekligen. Väldigt häftigt att se vad människor kan åstadkomma när de samarbetar. Jag var full av beundran och ivrig att åka vidare till Mutare dagen därpå!

Dag 1.

Ja, alltså det var ju en jobbresa jag gjorde till Zimbabwe så de flesta bilder är från de olika bostadskooperativ vi besökte. Men jag ska inte lägga upp alla de bilderna utan försöka fokusera på de som är roliga för er :)

Dag 1.



Utsikten från mitt hotellrum på Holiday Inn, Harare.



Första bostadskooperativet vi besökte, lite utanför Harare. Mushawedu. Ett kooperativ startat av kvinnor och män med olika former av funktionshinder. Det var ett fantastiskt besök, otroligt tappra och inspirerande människor.




Några hus från ett kooperativ, Contextile, startat av personer som blev uppsagda när textilfabriken de jobbade på lades ned. Utanför Harare.



Första dagen åt vi lunch på Mr Meat! Mitt favoritställe ;)
(Det fanns fisk faktiskt, jättegod :)



Sedan var dagen slut och vi lämnade landsbygden för att återvända till Harare.

Boende.

Idag återvände jag till Zambia efter en mycket intensiv och lärorik vecka i Zimbabwe. Jag har flyttat, igen, nu tillfälligt till hem till en på kontoret och kommer att se över saker och ting på måndag. Igen. Lite ironiskt är det nog ändå, att jag är här för att jobba med just bostadsbrist och själv inte har en stabil plats att bo på. De tycker det iallafall, mina arbetskamrater... Vore bara skönt att packa upp väskan liksom. Men det kommer.
Är trött efter att ha gått och lagt mig vid 00.30 (avskedsmiddag i Harare igår) för att sedan gå upp 04.30 för att ta flyget Harare - Johannesburg- Lusaka. Den flighten tar ungefär 5 timmar, att flyga Harare - Lusaka tar ca 40 min... Men finns det inga andra flyg så blir det ju så. Otroligt turbulent inflygning till Lusaka dock, har aldrig sett så många kräkas på ett plan samtidigt (ungefär 5 st). Jag klarade mig dock. Satt och tänkte "glada tankar, glada tankar!" under hela turbulensen. Men sen tog det ett par timmar att skifta från grön ansiktsfärg...det får erkännas. (Hemmagjord vegelasagne av John (au pair hos Anna som jag nu bor hos) och ett par öl på Mickeys pub i kvarteret hjälpte :)

Ska skriva mer om hur veckan har varit framöver. Just nu vill jag bara krama alla er därhemma (och i Mexico!). Det är dock lite svårt, fysiskt liksom, men jag bär er med mig och somnar snart och hoppas ni alla har det bra.
Tröttheten gör saknaden lite starkare. Ni vet. Men allt är fint. :)
Kram

Harare.

Det ar varmt har! Sa ni vet. :) Har haft 2 intensiva dagar med studiebesok pa flera olika bostads kooperativ och idag var det World Habitat Day med stort firande.
Imorgon lamnar i Harare for att fara runt i landet lite. Vi far mojlighet att besoka Great Zimbabwe ocksa, ska bli roligt att atervanda dit!

Att vara i Harare ar ratt harligt aven om jag inte hunnit upptacka stan sa mycket. Men jag gillar den, starkt! Vackert, men slitet visst, men den forna glansen ar inte alltfor langt borta.

Tanker pa er alla runtom i varlden!

Oktober.

Ja, för sjutton, det är ju oktober. Känns inte så när man går i kjol och sandaler.
Vi går in i den absolut varmaste perioden nu. Borde bli intressant =)

Sällskap.

Jag behöver inte sova ensam i alla fall :)



(Den är bara lite större än en femkrona, så ingen fara.. ;)

Kontakter.

Forumet igår var intressant. Många olika parter pratade och diskuterade det enorma bostadsproblemet som Lusaka och även hela Zambia har. Det är vansinnigt hur många människor som inte har ett drägligt ställe att bo på. Att inte ha någonstans att bo påverkar hela livet. Trygghet, hälsa, värdighet och bara det att inte ha en riktig adress påverkar möjligheten till sjukvård, banktjänster osv osv.
Jag återkommer i ämnet!
Det var synd att jag inte hade kameran med mig igår, kvinnorna i föreningen "Zambias fattiga och hemlösas förening" sjöng fantastiskt och det hade varit ett fint klipp att lägga upp. Men man kan inte tänka på allt. Glömmer liksom att jag ska ta kort när jag bara är mitt i det jag pysslar med. Ni vet.

Jag försökte nätverka lite och knöt väl en och en annan kontakt. Ska ju skriva min uppsats när praktiken är klar och det kan onekligen vara bra att ha lite fler kunniga människor att bolla idéer med och få höra vad de har att säga.
Men en sak i taget :)

Imorgon åker jag till Zimbabwe så jag räknar med ett ganska långt blogguppehåll, bara så ni vet. Tråkigt...men sedan återkommer jag med full kraft.