Låt det komma, låt det falla

Tiden innan regnet faller är en speciell tid.
Så lyssna och tänk på mig! :)

Phil Collins - I wish it would rain down

Väldig starka barndomsminnen till den här låten. Men nu skapar jag nya..!
Och man ska passa sig för vad man önskar, regnet här kan ställa till det ganska rejält...men just nu längtas det nog en aning efter lite lättnad i värmen.



Poolen svalkar förstås. (Bilden är från min första helg här, det kanske bör tilläggas...några fler fräknar har jag allt lyckats få...)

Jobb.

Fem veckor alltså. Wow, tiden går ganska fort alltså... En fjärdedel av min praktik är genomförd och det börjar bli dags att tänka på uppsatsämne. Har ju några idéer men har inte bestämt mig för något än. Tanken är ju att jag ska göra mina efterforskningar här och sen skriva klart uppsatsen i Sverige. Kommer nog att bli lite tight om tid vilket ju talar för att det är en väldigt god idé att komma igång med uppsatsen snart. Men det är ju inte så lätt att hitta tid och ork till det, jobbet tar sin beskärda del och sen vill jag ju ha lite fritid också...ju. :)

Det blir en del jobb nu med partnerorganisationen som är en paraplyorganisation. Jag följer med till deras partners och deltar i intervjuer, fokusgruppsdiskussioner och så vidare. Några fältbesök har det blivit och även om de ställen vi besöker är de som lyckats, tex ett område där Habitat For Humanity har byggt drygt 100 hus i Lusakas utkanter och därmed skapat bostäder åt ungefär 500 människor. Det är ju positiva händelser som behövs när man möter de som kämpar något oerhört under svåra förhållanden. Var på ett barnhem igår där 75 % av barnen är HIV-positiva och själva organisationen kämpade för att få matbidrag till de 750 barn som besöker dem varje dag (de flesta av dem bor med en farmor eller annan äldre, kvinnligt släkting men kommer till skolan varje dag där de får mat och medicin). Jag pratade en hel del med föreståndaren och han var oerhört stolt, med rätta!, över att den första kullen barn som de haft nu började titta på att läsa vidare på universitetet. Det han var mest bekymrad över var hur de skulle få råd med det, men han var hoppfull. Det går att skapa bättre liv även under riktigt svåra förutsättningar. Men det krävs resurser, både mänskliga och monetära.

Regn.

Igår kom det allt en skur! Jag var på ett kontor och satt med på en intervju och kände plötsligt doften av regn... Härligt.
Dock så kommer det att bli knepigt att promenera när det riktiga regnet kommer sen, avrinningen funkar dåligt så de remsor man använder som trottoarer blir gyttjestråk. Men det tar vi då. Om det kommer nåt mer regn vill säga...man vet aldrig.

Idag har jag flyttat ut från mitt hostel och in hos Anna. Där bor jag nog tills på tisdag eller så. Det är ett bra ställe att bo, nära jobbet och trevligt folk! (och god mat :)

Kabulonga.

I lördags tog jag en tvåtimmarspromenad i Kabulonga. Jag letade efter, och fann, Cheetah Road där vi bodde en gång i tiden. Det var dock inte så enkelt att hitta själva huset, murar och plåtgrindar utan insyn gjorde det nästan omöjligt att se husen så jag är inte riktigt säker vilket som var vårt. Men jag ska göra fler efterforskningar...

Bilden är inte tagen på Cheetah Road men i samma kvarter. Ganska fint, eller hur?


Helgen var härlig. På fredagen var det middag hemma hos Anna och sedan gick några av oss ut och tog ett par öl. Lördagen inleddes då med min megapromenad och senare på kvällen var det grillkväll och även en sväng till Polo Grill.
Självständighetsdagen firades på söndagen men det var inga större grejer som hände. Det blev en sväng på stan och lite marknadsbesök. Det som märktes mest av självständighetsfirandet var att en del män var otroligt berusade.
Give me your number I want to marry you I LOVE YOU!
Liksom.
Nåja. Vi for sedan till en pool och svalkade oss innan det var dags att gå ut igen. Vi gick till ett italienskt ställe med grymt goda pizzor och när vi var klara där knallade vi till Polo Grill för en drink till. Har man helg så har man :)
Måndagen som ju var en helgdag till var en soft sådan och det enda som vi egentligen gjorde var att gå på bio. Vi såg The Other Guys och hade verkligen väldigt roligt åt den. Rekommenderas!

Nu är jag ju tillbaka på jobbet och ska komma igång med att jobba med en partnerorganisation i veckan. Det ska bli kul!

Vägledning.

Jag älskar mitt nya rum! Det är toppen. Hade det bara funnits ett pentry och varit lite billigare så hade jag lätt kunnat bo där resten av tiden i Lusaka. Det enda som är tråkigt är väl att det kan bli ensamt att bo själv men å andra sidan så är jag ju nästan bara där när jag sover så det är inte så farligt alls.
Och känner man sig lite vilsen så är det bara att ta en titt i spegeln, där finns det vägledning att få!

3-dagarshelg

Senaste nytt! Efter en natt i ett rum med lite väl låg standard har jag nu flyttat till ett annat. Nu finns det lås och lampa på det gemensamma badrummet, något som saknades tidigare. Sängen är skönare & finare och golvet är helt och utan kackerlackor... Känns mycket bättre! På lördag eller söndag så flyttar jag tillbaka till det finaste rummet, det med garderober och framförallt eget badrum. Det är en sak att dela badrum tillfälligt men när jag ska känna mig hemma så vill jag nog gärna ha ett eget känner jag. På tal om toaletter och sådant så ska man tydligen fira om man klarat första månaden utan magproblem, så, jag firar! Inga bekymmer alls. Peppar peppar, haha =)

En månad har gått väldigt fort måste jag säga. Livet levs med enkelhet just nu. Att jobba heltid är fortfarande ovant och lite jobbigt speciellt på eftermiddagarna när man suttit i värmen (ja, den har återkommit) hela dagen. Men sen hem, tvätta av sig lite och sen ut på middag med kompisar (oftast) eller bara vara hemma och kolla på serier på datorn, läsa eller lyssna på musik och slappa med en kall öl. Behövs inte så mycket mer. Något jag kommer att sakna när jag flyttar från mitt hostel är promenaden till jobbet på morgonen (och även hem på eftermiddagen så klart). Det tar ungefär en kvart att gå och det är ett så skönt sätt att starta dagen. Jag möter samma människor och hälsar på dem och kanske köper bullar (tänk friterade scones) till fikat på jobbet. Nyttigt värre, hehe! Ja, inte har jag blivit smalare sen jag kom hit inte. Tycker jag äter hela tiden... Märkligt, brukar ju inte vara så hungrig när det är varmt...men å andra sidan är det ett sätt att hålla energin uppe antar jag.

Att vara stammis är verkligen nåt som lönar sig. Jag brukar till exempel åka med samma taxikille om kvällarna och när han tar 20 000 kwacha (ca 30 kr) så tar en vanlig bil ungefär det dubbla. Det kallar jag bra stammisrabatt!

Så livet börjar ordna sig och ibland så pirrar det till i magen när jag promenerar runt i Kabulonga. Tänker att här går jag i Lusaka, Zambia efter att ha velat återvända så många år. Drömmar blir sanna ibland, helt klart.
Dream it. Plan it. Do it. Liksom.

På söndag är det självständighetsdagen vilket innebär att vi är lediga på måndag. Ska bli toppen med en tredagarshelg!

Ha en fin helg kära ni!

Baobab.

Hur kan man inte bli kär i dessa underbara träd?
'Trädet med rötterna i himlen. '
En man på lodgen vid lake Kariba berättade om anledningen till varför det finns så många stora baobabträd kvar. Man kan inte använda träet till något, det är för mjukt. För hade det varit användbart, tänk ädelträ, inte hade dessa bjässar funnits kvar då? Sedan finns det andliga aspekter men också att man kan använda frukterna och även samla honung då bin trivs i träden. Men dessa sammantaget hade förmodligen inte klarat att stå emot ett monetärt värde... Jag är glad över att de står kvar, det är ett så pampigt och samtidigt gulligt träd.



Båda träden står ståtligt i Zambia vid vägen mellan Lusaka och Siavonga.